Fick en liten tankeställare om alla dessa som tar upp allt de får och lite till. Har 2 väldigt bra exempel när det gäller detta. Min far och min morfar, den gamle (född -52) och den riktigt gamle (född -36år). De båda har fått leva ett hårt liv i fattigdom. Lite kort historia om båda. Börjar med den äldre.
Morfar som bildade familj efter kriget levde genom tuffa tider där mat på bordet inte var en självklar grej. Utan man åt det som naturen och gården kunde ge. Ett hus på landet 1 fru och 7 barn. Hårt slit ute i skogen för att få pengar till hushållet fritiden plocka bär, fiska, jaga för att få mat till hemmet.
Min far, samma sak där men eftersom han var äldsta barnet fick han hjälpa till i hemmet så gott han kunde, farfar borta mycke på jobb i grankommun. Farsan och 4 bröder delade på arbetssyslorna så gott de kunde, när åldern va inne. Far fiskade med sin morfar sen han va 7 år gammal.
I dessa båda fallen så handlade inte fisket om en sport eller hobby utan att få mat, då funkar det inte att stå med ett fiske spö hela dagen och försöka lura monster gäddan, öringen, gösen eller vad det nu kan vara. Utan det finns en hel del andra saker som måste tas hand om. djurens ska skötas, mocka skit i lagårn, plocka bär, plocka svamp, jaga osv. Det kan jag förstå att folk måste ha mat och då fanns inte möjligheten att gå in i närmaste affär och köpa en fin lax som man slängde upp på diskbänken. Utan allt handlade om överlevnad och många munnar som skulle mättas. Finns det då nått bättre alternativ än att slänga i ett nät åka hem fixa andra saker och sen vittja nätet och se om det blir nån fisk till potatisen.
Sen kom industrialiseringen och överallt skreks det efter arbetskraft, det var då man kunde köpa maten till hushållet, pengarna flödade och jobb fans det gott om. Då ändrades förhållandena på några år. Men det gamla rutinerna sitter i fortfarande och är svåra att göra sig av med.
Vattnerna som far och morfar har fiskat i alla år har så klart blivit mycke sämre med tiden, riktigt dåligt har det blivit tom. Nu sker det stöd plantering i sjöarna. Ofta man får höra hur farsan berättar om ungdomens gyllene dagar då sikarna vägde 1-2kg, abborrar 0.5-1kg och gäddorna va feta som grisar osv. Men på senare åren har man fått minska storleken på nätmaskorna för att få fisk överhuvudtaget. Enligt honom så kan man inte tömma en sjö på fisk genom fiske med nät som privat person. Då ställde jag frågan till honom om han är den enda som fiskar i sjön ? Nej hela byn gör det och allt som tas upp hamnar i frysen och matbordet. Nästa fråga hur gammal är en sik som väger 1-2kg ? vad händer om man fiskar med nät och tar upp alla stora och sen tar man storleken under dom tills man kommer ner i storleken på fisk som inte kan räknas som matfisk längre? Problemet med sjöarna i sjöarna blev massvis med tusenbröder inga större fiskar pga bristen på föda. Då försökte man åtgärda detta med att släppa i gäddor som skulle frossa, nästa problem sjön fylld av gäddor från 1-4kg och tusen bröderna borta. Nästa test att lösa problemet plantera i sik, gäddorna frossar i sig dessa några få överlever och blir matfisk. En ekvation som är svår att lösa utan större aktörer med kapital. En sjö som engång i tiden hade öring, sik, abborre, lake, mört, gädda i en perfekt ballans har rubbats av nätfisket, tar du bort ett led i ekvationen så rubbas hela systemet och blir förskjutet. Men nu verkar allt vända igen. Äldre generationen orkar inte fiska med nät och de flesta har flyttat tillbaka till städerna. När det återställt helt får man se, sjön behöver vila och återhämta sig själv och ha sin naturliga gång. Detta var en av sjöarna, sen finns det en heldel andra sjöar med samma problem. Här en bild som jag fick av min far i höstas som svaret på min tripp där vi tog upp 20 gäddor och utövade C&R
Ett nät som var i vattnet 6 timmar, all fisk togs hand om inget lämnas kvar.
Farsan min kunde inte förstå hur jag kunde släppa tillbaka en röding och harr på 1,5kg vardera i somras. Att släppa tillbaka så mycke mat och fin matfisk gick inte in i hans huvud. Men sa till honnom att nästa år så blir det en fiske tripp under mina vilkor, kaffe, mat, några bira, bra väder, ett glatt humör och bara njuta av naturen. Morfar är det försent med han har drabbats av alzheimers och vet inte vad fiske är längre tyvärr
DAGS O VISA HONOM VAD DET ÄR FÖR FISKE MIN GENERATION OCH FÖRHOPPNINGSVIS KOMMANDE GENERATIONER HÅLLER PÅ MED.
Bättre och sköta om sjöarna och fiskebeståndet som finns, så kanske hans barnbarn (som är 2 år idag) en dag får uppleva det han gjorde när han va ung.
Morfar som bildade familj efter kriget levde genom tuffa tider där mat på bordet inte var en självklar grej. Utan man åt det som naturen och gården kunde ge. Ett hus på landet 1 fru och 7 barn. Hårt slit ute i skogen för att få pengar till hushållet fritiden plocka bär, fiska, jaga för att få mat till hemmet.
Min far, samma sak där men eftersom han var äldsta barnet fick han hjälpa till i hemmet så gott han kunde, farfar borta mycke på jobb i grankommun. Farsan och 4 bröder delade på arbetssyslorna så gott de kunde, när åldern va inne. Far fiskade med sin morfar sen han va 7 år gammal.
I dessa båda fallen så handlade inte fisket om en sport eller hobby utan att få mat, då funkar det inte att stå med ett fiske spö hela dagen och försöka lura monster gäddan, öringen, gösen eller vad det nu kan vara. Utan det finns en hel del andra saker som måste tas hand om. djurens ska skötas, mocka skit i lagårn, plocka bär, plocka svamp, jaga osv. Det kan jag förstå att folk måste ha mat och då fanns inte möjligheten att gå in i närmaste affär och köpa en fin lax som man slängde upp på diskbänken. Utan allt handlade om överlevnad och många munnar som skulle mättas. Finns det då nått bättre alternativ än att slänga i ett nät åka hem fixa andra saker och sen vittja nätet och se om det blir nån fisk till potatisen.
Sen kom industrialiseringen och överallt skreks det efter arbetskraft, det var då man kunde köpa maten till hushållet, pengarna flödade och jobb fans det gott om. Då ändrades förhållandena på några år. Men det gamla rutinerna sitter i fortfarande och är svåra att göra sig av med.
Vattnerna som far och morfar har fiskat i alla år har så klart blivit mycke sämre med tiden, riktigt dåligt har det blivit tom. Nu sker det stöd plantering i sjöarna. Ofta man får höra hur farsan berättar om ungdomens gyllene dagar då sikarna vägde 1-2kg, abborrar 0.5-1kg och gäddorna va feta som grisar osv. Men på senare åren har man fått minska storleken på nätmaskorna för att få fisk överhuvudtaget. Enligt honom så kan man inte tömma en sjö på fisk genom fiske med nät som privat person. Då ställde jag frågan till honom om han är den enda som fiskar i sjön ? Nej hela byn gör det och allt som tas upp hamnar i frysen och matbordet. Nästa fråga hur gammal är en sik som väger 1-2kg ? vad händer om man fiskar med nät och tar upp alla stora och sen tar man storleken under dom tills man kommer ner i storleken på fisk som inte kan räknas som matfisk längre? Problemet med sjöarna i sjöarna blev massvis med tusenbröder inga större fiskar pga bristen på föda. Då försökte man åtgärda detta med att släppa i gäddor som skulle frossa, nästa problem sjön fylld av gäddor från 1-4kg och tusen bröderna borta. Nästa test att lösa problemet plantera i sik, gäddorna frossar i sig dessa några få överlever och blir matfisk. En ekvation som är svår att lösa utan större aktörer med kapital. En sjö som engång i tiden hade öring, sik, abborre, lake, mört, gädda i en perfekt ballans har rubbats av nätfisket, tar du bort ett led i ekvationen så rubbas hela systemet och blir förskjutet. Men nu verkar allt vända igen. Äldre generationen orkar inte fiska med nät och de flesta har flyttat tillbaka till städerna. När det återställt helt får man se, sjön behöver vila och återhämta sig själv och ha sin naturliga gång. Detta var en av sjöarna, sen finns det en heldel andra sjöar med samma problem. Här en bild som jag fick av min far i höstas som svaret på min tripp där vi tog upp 20 gäddor och utövade C&R
Ett nät som var i vattnet 6 timmar, all fisk togs hand om inget lämnas kvar.
Farsan min kunde inte förstå hur jag kunde släppa tillbaka en röding och harr på 1,5kg vardera i somras. Att släppa tillbaka så mycke mat och fin matfisk gick inte in i hans huvud. Men sa till honnom att nästa år så blir det en fiske tripp under mina vilkor, kaffe, mat, några bira, bra väder, ett glatt humör och bara njuta av naturen. Morfar är det försent med han har drabbats av alzheimers och vet inte vad fiske är längre tyvärr
DAGS O VISA HONOM VAD DET ÄR FÖR FISKE MIN GENERATION OCH FÖRHOPPNINGSVIS KOMMANDE GENERATIONER HÅLLER PÅ MED.
Bättre och sköta om sjöarna och fiskebeståndet som finns, så kanske hans barnbarn (som är 2 år idag) en dag får uppleva det han gjorde när han va ung.
