- Gräsklippning/trimning på kolonilotten och under kvällen trevlig grillning med tillhörande dryckjom. Näst sista semesterveckan 2009 höll på att ta slut, det var onsdag och frustrationen om att inte hinna med någonting vettigt innan semestern skulle avslutas gjorde sig återigen påmind.
- Dagarna före så hade jag inhandlat fyra kraftfulla båtspön och några halvdana multiplikatorrullar, väl lämpade för trolling i den nyaste famljebåten, så tankarna på ett par timmars trollingfiske låg därför nära till hand. Största grabben Jonas och kompisen Jocke visade sig intresserade av att följa med på ett litet äventyr och med hjälp av frugans insats så passerades systembolaget på vägen ner till båten och ännu ett försök att bärga någonting ur djupet från Väsman. Sakta och makligt pluttrade vi därefter ut från badhushamnen och trots en ganska envis, västlig vind så kändes allt plötsligt alldeles utmärkt igen.
- Efter den tredje timmen kom första försiktiga hugget, som visade sig vara en Abborre på cirka 100 gram och nog hade vi väl tänkt att lyckas något bättre än så, men totalt sett så hade vi ändå spräckt nollan (på fiskespråk fiskfi...). Det var nu alltså dags att ta sig in i hamnen och invänta skjutsen hem till marinering av diverse köttbitar, majs och andra godsaker, men för säkerhets skull så tyckte jag att vi skulle ta ytterligare en sväng förbi Hällagrundet innan all utrustning skulle plockas in.
- Ekolodet som har sin egenhet att bara läsa av grundare vatten än 12 meter visade att vi närmade oss grundryggen, när ett spö indikerade på napp och Jocke tog tag i utmaningen för att fånga sin första trollingfisk. Ytterligare ett spö bugade vackert och jag tog själv tag i detta, varför Jonas fick uppgiften att styra båten vidare över grundet. På Jockes spö visade sig snart ytterligare en hektosabborre, men själv så fick jag ingen kontroll på fisken som hängde på i andra änden på mitt kraftiga båtspö. Enligt trollingens grundregler skall båten fortsätta sin färd under kampen, men jag sade till Jonas att han faktiskt var tvungen att stoppa ekipaget på grund av att linan på spolen bara drogs ut hur jag än försökte vinna den ojämna kampen. Väl gjort och med tillhörande trassel som följd så fick jag äntligen in några meter lina tillbaka på spolen igen. Att det var fisk på var det ingen tvekan om och att den också var rejält stor märktes tydligt. Tio meter in och rusningar på 7-8 meter tillbaka med rejäl press, fan vad härligt det kändes.
- Efter cirka 20 minuter så syntes fisken för första gången och förutom att funderingarna om vilken art som hade nappat, så fastställdes dessutom att ett nytt familjerekord på gädda var fullt möjligt. Med alla gamla misslyckanden i bagaget och oändligt med dagdrömmar om just detta speciella ögonblick, så gick faktiskt allting precis som det skulle. Lagom press, tålamod, perfekt krokning med huggkrok och vägning med digital våg. 14,82 kg och cirka 130 cm lång var skönheten och från familjens förnedrande fjärdeplats i gäddklassen, så gick jag äntligen tillbaka på förstaplatsen i den ständigt pågående familjetävlingen.
- På kvällen grillades det flitigt i Folkparken och stämningen var godare än vanligt, liksom maten, men några gäddfiléer fanns inte med på menyn och för alla intresserade storfiskare så kan jag meddela att den vackra damen mår alldeles utmärkt där ute på sitt grund i Ludvikas häftigaste sportfiskesjö.
- Dagarna före så hade jag inhandlat fyra kraftfulla båtspön och några halvdana multiplikatorrullar, väl lämpade för trolling i den nyaste famljebåten, så tankarna på ett par timmars trollingfiske låg därför nära till hand. Största grabben Jonas och kompisen Jocke visade sig intresserade av att följa med på ett litet äventyr och med hjälp av frugans insats så passerades systembolaget på vägen ner till båten och ännu ett försök att bärga någonting ur djupet från Väsman. Sakta och makligt pluttrade vi därefter ut från badhushamnen och trots en ganska envis, västlig vind så kändes allt plötsligt alldeles utmärkt igen.
- Efter den tredje timmen kom första försiktiga hugget, som visade sig vara en Abborre på cirka 100 gram och nog hade vi väl tänkt att lyckas något bättre än så, men totalt sett så hade vi ändå spräckt nollan (på fiskespråk fiskfi...). Det var nu alltså dags att ta sig in i hamnen och invänta skjutsen hem till marinering av diverse köttbitar, majs och andra godsaker, men för säkerhets skull så tyckte jag att vi skulle ta ytterligare en sväng förbi Hällagrundet innan all utrustning skulle plockas in.
- Ekolodet som har sin egenhet att bara läsa av grundare vatten än 12 meter visade att vi närmade oss grundryggen, när ett spö indikerade på napp och Jocke tog tag i utmaningen för att fånga sin första trollingfisk. Ytterligare ett spö bugade vackert och jag tog själv tag i detta, varför Jonas fick uppgiften att styra båten vidare över grundet. På Jockes spö visade sig snart ytterligare en hektosabborre, men själv så fick jag ingen kontroll på fisken som hängde på i andra änden på mitt kraftiga båtspö. Enligt trollingens grundregler skall båten fortsätta sin färd under kampen, men jag sade till Jonas att han faktiskt var tvungen att stoppa ekipaget på grund av att linan på spolen bara drogs ut hur jag än försökte vinna den ojämna kampen. Väl gjort och med tillhörande trassel som följd så fick jag äntligen in några meter lina tillbaka på spolen igen. Att det var fisk på var det ingen tvekan om och att den också var rejält stor märktes tydligt. Tio meter in och rusningar på 7-8 meter tillbaka med rejäl press, fan vad härligt det kändes.
- Efter cirka 20 minuter så syntes fisken för första gången och förutom att funderingarna om vilken art som hade nappat, så fastställdes dessutom att ett nytt familjerekord på gädda var fullt möjligt. Med alla gamla misslyckanden i bagaget och oändligt med dagdrömmar om just detta speciella ögonblick, så gick faktiskt allting precis som det skulle. Lagom press, tålamod, perfekt krokning med huggkrok och vägning med digital våg. 14,82 kg och cirka 130 cm lång var skönheten och från familjens förnedrande fjärdeplats i gäddklassen, så gick jag äntligen tillbaka på förstaplatsen i den ständigt pågående familjetävlingen.
- På kvällen grillades det flitigt i Folkparken och stämningen var godare än vanligt, liksom maten, men några gäddfiléer fanns inte med på menyn och för alla intresserade storfiskare så kan jag meddela att den vackra damen mår alldeles utmärkt där ute på sitt grund i Ludvikas häftigaste sportfiskesjö.
Kommentera