Ja vad säger man, tack lov att det finns trevliga och hjälpsamma människor!
Jag har nött en del i Mjörn det senaste, givetvis på jakt efter Gösen som så många andra.
Men har det inte vart vinden, så har det vart lodet eller annan allmän otur. (fiskebitterhet?)
Detta har resulterat i lite slentrian vad gäller utrustningsnivån, "äh jag skiter i håven", "lyftsäck, bah", "Våg, äh vad skal jag med det till.." osv..
Men efter en del göshugg idag, ja faktiskt!, så kom ett bastant hugg och efter ett par minuters bändande från 15m djup rullar besten upp i ytan.
Konstigt nog inser jag varken att det är nått större, eller att det kunde vara en något annat än gös innan jag ser den.
Det var väl för länge sen man fick en lite större firre helt enkelt, och storlekskänslan behöver justeras.
Men jag förstår omgående att denna vill jag väga och mäta, men hinner också inse att jag har inga prylar med mig för att ta hand om den..
Tittar snabbt upp och ser att en annan båt kommit ganska nära under drillningen, så jag hojtar till dessa killar och frågar om dom kan hjälpa mig, dom plockar upp sina grejer och kommer snabbt till mig.
Jag ser nu med att min 0,35 flourcarbon inte är så tjock längre i mungipan på denna käft.
Grabbarna räcker mig en håv, Firren rusar iväg igen, och nu är jag inte så barsk i spöföringen längre
Sen glider hon in i håvnätet, en av killarna hoppar i båten och hjälper mig att kroka av, och ta några bilder, (som blev film för att iPhonen var i fel läge).
Återutsätter firren som simmar majestätiskt ner och förmodligen ställer sig hos gösarna igen, och jag hoppas innerligt att det blev nån bild.
Samtidigt glider dom trevliga männen sakta iväg och försvinner innan jag egentligen hinner tacka ordentligt.
Så om ni i HögaRodd-båten ser detta, TACK FÖR HJÄLPEN!
Och fisken? Ja inte så fantastiskt stor egentligen, men ca 105cm och ca 7kg i alla fall.
Men tillräckligt på den lätta utrustningen.
Jag har nött en del i Mjörn det senaste, givetvis på jakt efter Gösen som så många andra.
Men har det inte vart vinden, så har det vart lodet eller annan allmän otur. (fiskebitterhet?)
Detta har resulterat i lite slentrian vad gäller utrustningsnivån, "äh jag skiter i håven", "lyftsäck, bah", "Våg, äh vad skal jag med det till.." osv..
Men efter en del göshugg idag, ja faktiskt!, så kom ett bastant hugg och efter ett par minuters bändande från 15m djup rullar besten upp i ytan.
Konstigt nog inser jag varken att det är nått större, eller att det kunde vara en något annat än gös innan jag ser den.
Det var väl för länge sen man fick en lite större firre helt enkelt, och storlekskänslan behöver justeras.
Men jag förstår omgående att denna vill jag väga och mäta, men hinner också inse att jag har inga prylar med mig för att ta hand om den..
Tittar snabbt upp och ser att en annan båt kommit ganska nära under drillningen, så jag hojtar till dessa killar och frågar om dom kan hjälpa mig, dom plockar upp sina grejer och kommer snabbt till mig.
Jag ser nu med att min 0,35 flourcarbon inte är så tjock längre i mungipan på denna käft.
Grabbarna räcker mig en håv, Firren rusar iväg igen, och nu är jag inte så barsk i spöföringen längre
Sen glider hon in i håvnätet, en av killarna hoppar i båten och hjälper mig att kroka av, och ta några bilder, (som blev film för att iPhonen var i fel läge).
Återutsätter firren som simmar majestätiskt ner och förmodligen ställer sig hos gösarna igen, och jag hoppas innerligt att det blev nån bild.
Samtidigt glider dom trevliga männen sakta iväg och försvinner innan jag egentligen hinner tacka ordentligt.
Så om ni i HögaRodd-båten ser detta, TACK FÖR HJÄLPEN!
Och fisken? Ja inte så fantastiskt stor egentligen, men ca 105cm och ca 7kg i alla fall.
Men tillräckligt på den lätta utrustningen.
Kommentera