regnbågsdrag

[Flodebanan]

Håller verkligen med dej, att fiska nyisatta regnbågar är bland det råkigaste och bland dom sämsta utmaningar som finns!
Iaf om man jämnför med acklimatiserade bågar som verkligen gör allt efter dom blivit krokade.
Personligen tycker jag att minst halva grejen är att kunna överlista fisken, drillen är ju bara för nöje skull ofta, men absolute inte alltid!

Originally posted by Tordmulen
Hej igen BeBest, det här kommer nog att bli en intressant diskussion, kul att du svarade.

Först hur avgör man om en regnbåge har varit i sjön en längre eller kortare tid?.

Det finns flera olika saker man kan titta på som kan ge en vägledning om detta. Här kommer ett axplock.

Det mest uppenbara är fenslitaget. Så fort fisken har kommit i sjön så börjar de skadade eller svampangreppsanfrätta fenorna att läka och växa till för fisken en proportionerlig storlek. Detta är enkelt att se, man ser helt enkelt tillväxten på framförallt stjärtfenan. I sjön som jag och några kamrater arrenderar så märker man att fenorna blir okej på ungefär tiden mellan vår och höst (vi sätter bara fisk en gång om året och då på våren.) Till en början ser man tillväxten som att fenan är lite tunnare längst ut, men det är som en markerad gräns mellan den gamla och det nya.

Andra saker man kan titta på är färgen på köttet. Isättsfisk matas med pigmentfoder på odlingarna och det vanliga är att det knallröda bleknar mer och mer (förutsatt att sjön inte har stora bestånd av kräftdjur såsom gammarusarter, mysis eller små kräftplankton (hinn och hoppkräftor).

Fettansättningen på pylorusbihanget är även det en ledtråd. Pylorusbihanget är en flerarmad blindtarm och det är den delen som på en vild fisk ser ut som en fingersvamp ungefär. På en fisk som har blivit utsatt för intensiv odling är detta bara en stor fettklump som det tar en avsevärd tid för dem att göra av med. Även andra inälvor kan vara överdragna med fett.

Sedan kan givetvis maginnehållet skvallra en hel del om hur pass acklimatiserad en fisk är. Det är nog riktigt svårt att avgöra exakt när en odlad fisk börjar bete sig som en vild fisk, jag vet från exempel i vår egen sjö att en del fiskar aldrig lär sig äta naturlig föda...de svälter helt enkelt ihjäl.

Jag kan inte helt svara på hur förhållandena är i dina sjöar då jag aldrig har varit där, men innan vi arrenderarde vår egen sjö så fiskade jag i lite olika put and take vatten i Södermanland och Västmanland och det var väldigt, väldigt sällan som man fångade helt förvildad fisk, jag kan bara erinra mig ett fåtal fiskar (max fem) av över hundra.

Regnbågen är enligt mig en väldigt kul sportfisk kanske framför allt för att den upp i stora vikter fortsätter med insektsdiet , inte bara vid större kläckningar såsom öringen utan den förefaller välja insekter som basföda. Den blir med tiden också väldigt svårfångad och lättskrämd.

Du verkar ha fiskat en hel del så du känner säkert igen detta scenario: Du kommer till sjön en höstmorgon, du ror ut en bit från land. Nära land ser du att det ligger ett "skräpband" bestående av barr, löv och annat mer odefinierbart. I detta "band" går en fisk och gör små lugna vak.

Kan du fånga denna fisk med dina metoder?

Jag är helt övertygad om att din metod är effektiv och du är med största sannolikhet en skickligare fiskare än de flesta med flugspö vid dina vatten då du verkar ha utarbetat en strategi som du dessutom ständigt verkar utvärdera.

Men jag vill också påpeka att de flesta flugfiskare som fiskar put and take är extremt enkelspåriga. Man vill ha sina tre ller fyra fiskar och sedan åka hem. Är en fisk för svår att fånga så väljer man att fånga en annan istället, helt enkelt för att man i många fall saknar kunskaperna om fiskens diet i sjön för att kunna göra ett seriöst försök.

Jag känner att jag svamlar lite nu men för att sammanfatta det hela så är jag helt övertygad om att en skicklig flugfiskare kan fånga fler fiskar än en skicklig metare. Med fler fiskar menar jag inte att han fångar fler antal fiskar men han kan lura ett större antal individer. Om du med din metemetod kan ta individ 2, 5, 6 och 8 så tror jag att flugfiskaren kan ta även individ 1, 4 och 3 förutom dina tidigare nämnda, Att sen göra det är en helt annan sak.

[Flodebanan]

Jo, har ett RT Feederspö som jag har varit väldigt nöjd med, ett XPS...Som för tillfället är tillsalu, väldigt prisvärt spö! Men köpte ett Abu i en helt annan prisklass så det har blicit rätt utkonkurerat

Om rullen pajade e det väl bara att lämna tillbaks på garantin, om det nu skulle vara ett fabriksfel får du en ny!?

Originally posted by Tordmulen
Man ska inte snåla på flugfiskeutrustning. Har inte Ron Thompson meteprylar?

[BeBest]

Tack för ditt svar Tordmulen! Jag betvivar inte dina uppgifter. Icke alls!

Fyrväpplingens sjöar är kommersiella P&Tvatten. Man sätter ut fisk flera gånger i veckan under högsäsong. Åtgången är alltså stor, trots att färre fiskare får full pott än antalet som går helt tomma därifrån. Det är inte fullt så enkelt att fiska regnbåge som en del hävdar!
Så speciellt många regnbågar som vistats i Fyrväpplingen längre tider tror jag inte finns, men några månader har säkert den del vistat där. De nyare är självfallet tämligen bukfeta men jag får en och annan slankare också. Ungefär en på tio. Kvaliteten är som regel genomgående god beträffande de opariga fenorna, det är framför allt bland buk och bröstfenorna där någon kan vara nernött/bortfrätt. Köttet är blekt eller mycket svagt orangerosa.

Sjösandslända finns det gott om i sjöarna men även andra insekter och arter, som man kan finna i en mellansvensk skogssjö.
Skysjön innehåller regnbåge, abborre och vitfisk. Rörsjön även gädda.
Därtill finns en hel del signalkräfta och jag kan tänka mig att bågarna knaprar i sig en del små kräftyngel också.

Kläckningarna är ju bara en liten del av födoutbudet och för regnbågens del hämtar de ca 85% av födan från botten och mellanskikten. Ca 15% av födointaget sker alltså i ytskikten, det område som vanligtvis flugfiskare i allmänhet härjar som värst i.
Med tanke på hur liten mängd föda som bågarna plockar i sig från de högre skikten är det naturligtvis ett slags skicklighetstecken för flugfiskarna att de håller någorlunda jämna steg med en stamgäst som finslipat sin taktik och sina beten. De populära flugorna är guldribbat haröra, wollybugger, muddler och montana samt mer eller mindre färgrika varianter på dessa. Torrfluga förekommer. Jag ser dock sällan någon som verkligen försöker välja ut en födovakande båge för att lura den men en och annan fiskare har självförtoende nog att våga pröva dem och åtminstone en har jag sett lyckas.

Jag kastar inte efter regnbågarna. Jag ror saaaakta och tyst efter dem. De där födostråken du nämner är de jag söker när jag ror. Där är bågarna lättast att få. Det är bågar som vid det tillfället är inställda på att äta. De helt nyinsatta bågarna är för förvirrade och irriterade av hudparasiter för att börja äta den dan.

För experimenterar, det gör jag hela tiden. Jag testar små förändringar och kollar vad som funkar för andra, tex flugfiskare och så gör jag så gott jag kan för att applicera den infon på mina metoder. Jag känner mig inte slagen på förhand. Jag utgår från att vi alla är på gång längs rätt väg, att någon annan tillfälligtvis kan ligga längre fram men att ännu har ingen nått toppen och det är dit eller så nära det går att komma som jag ska.

Och som sagt jag håller ett öga på alla metoder. Det är bland annat därför jag är med här på Fiskesnack. Du kan se det som att jag bedriver ett slags industrispionage. Detta att samla info, vaska fram guldkornen och smida egna varianter av den är en viktig del i mina framgångar oavsett vilken art eller metod jag använder.