Hej igen BeBest, det här kommer nog att bli en intressant diskussion, kul att du svarade.
Först hur avgör man om en regnbåge har varit i sjön en längre eller kortare tid?.
Det finns flera olika saker man kan titta på som kan ge en vägledning om detta. Här kommer ett axplock.
Det mest uppenbara är fenslitaget. Så fort fisken har kommit i sjön så börjar de skadade eller svampangreppsanfrätta fenorna att läka och växa till för fisken en proportionerlig storlek. Detta är enkelt att se, man ser helt enkelt tillväxten på framförallt stjärtfenan. I sjön som jag och några kamrater arrenderar så märker man att fenorna blir okej på ungefär tiden mellan vår och höst (vi sätter bara fisk en gång om året och då på våren.) Till en början ser man tillväxten som att fenan är lite tunnare längst ut, men det är som en markerad gräns mellan den gamla och det nya.
Andra saker man kan titta på är färgen på köttet. Isättsfisk matas med pigmentfoder på odlingarna och det vanliga är att det knallröda bleknar mer och mer (förutsatt att sjön inte har stora bestånd av kräftdjur såsom gammarusarter, mysis eller små kräftplankton (hinn och hoppkräftor).
Fettansättningen på pylorusbihanget är även det en ledtråd. Pylorusbihanget är en flerarmad blindtarm och det är den delen som på en vild fisk ser ut som en fingersvamp ungefär. På en fisk som har blivit utsatt för intensiv odling är detta bara en stor fettklump som det tar en avsevärd tid för dem att göra av med. Även andra inälvor kan vara överdragna med fett.
Sedan kan givetvis maginnehållet skvallra en hel del om hur pass acklimatiserad en fisk är. Det är nog riktigt svårt att avgöra exakt när en odlad fisk börjar bete sig som en vild fisk, jag vet från exempel i vår egen sjö att en del fiskar aldrig lär sig äta naturlig föda...de svälter helt enkelt ihjäl.
Jag kan inte helt svara på hur förhållandena är i dina sjöar då jag aldrig har varit där, men innan vi arrenderarde vår egen sjö så fiskade jag i lite olika put and take vatten i Södermanland och Västmanland och det var väldigt, väldigt sällan som man fångade helt förvildad fisk, jag kan bara erinra mig ett fåtal fiskar (max fem) av över hundra.
Regnbågen är enligt mig en väldigt kul sportfisk kanske framför allt för att den upp i stora vikter fortsätter med insektsdiet , inte bara vid större kläckningar såsom öringen utan den förefaller välja insekter som basföda. Den blir med tiden också väldigt svårfångad och lättskrämd.
Du verkar ha fiskat en hel del så du känner säkert igen detta scenario: Du kommer till sjön en höstmorgon, du ror ut en bit från land. Nära land ser du att det ligger ett "skräpband" bestående av barr, löv och annat mer odefinierbart. I detta "band" går en fisk och gör små lugna vak.
Kan du fånga denna fisk med dina metoder?
Jag är helt övertygad om att din metod är effektiv och du är med största sannolikhet en skickligare fiskare än de flesta med flugspö vid dina vatten då du verkar ha utarbetat en strategi som du dessutom ständigt verkar utvärdera.
Men jag vill också påpeka att de flesta flugfiskare som fiskar put and take är extremt enkelspåriga. Man vill ha sina tre ller fyra fiskar och sedan åka hem. Är en fisk för svår att fånga så väljer man att fånga en annan istället, helt enkelt för att man i många fall saknar kunskaperna om fiskens diet i sjön för att kunna göra ett seriöst försök.
Jag känner att jag svamlar lite nu men för att sammanfatta det hela så är jag helt övertygad om att en skicklig flugfiskare kan fånga fler fiskar än en skicklig metare. Med fler fiskar menar jag inte att han fångar fler antal fiskar men han kan lura ett större antal individer. Om du med din metemetod kan ta individ 2, 5, 6 och 8 så tror jag att flugfiskaren kan ta även individ 1, 4 och 3 förutom dina tidigare nämnda, Att sen göra det är en helt annan sak.
Först hur avgör man om en regnbåge har varit i sjön en längre eller kortare tid?.
Det finns flera olika saker man kan titta på som kan ge en vägledning om detta. Här kommer ett axplock.
Det mest uppenbara är fenslitaget. Så fort fisken har kommit i sjön så börjar de skadade eller svampangreppsanfrätta fenorna att läka och växa till för fisken en proportionerlig storlek. Detta är enkelt att se, man ser helt enkelt tillväxten på framförallt stjärtfenan. I sjön som jag och några kamrater arrenderar så märker man att fenorna blir okej på ungefär tiden mellan vår och höst (vi sätter bara fisk en gång om året och då på våren.) Till en början ser man tillväxten som att fenan är lite tunnare längst ut, men det är som en markerad gräns mellan den gamla och det nya.
Andra saker man kan titta på är färgen på köttet. Isättsfisk matas med pigmentfoder på odlingarna och det vanliga är att det knallröda bleknar mer och mer (förutsatt att sjön inte har stora bestånd av kräftdjur såsom gammarusarter, mysis eller små kräftplankton (hinn och hoppkräftor).
Fettansättningen på pylorusbihanget är även det en ledtråd. Pylorusbihanget är en flerarmad blindtarm och det är den delen som på en vild fisk ser ut som en fingersvamp ungefär. På en fisk som har blivit utsatt för intensiv odling är detta bara en stor fettklump som det tar en avsevärd tid för dem att göra av med. Även andra inälvor kan vara överdragna med fett.
Sedan kan givetvis maginnehållet skvallra en hel del om hur pass acklimatiserad en fisk är. Det är nog riktigt svårt att avgöra exakt när en odlad fisk börjar bete sig som en vild fisk, jag vet från exempel i vår egen sjö att en del fiskar aldrig lär sig äta naturlig föda...de svälter helt enkelt ihjäl.
Jag kan inte helt svara på hur förhållandena är i dina sjöar då jag aldrig har varit där, men innan vi arrenderarde vår egen sjö så fiskade jag i lite olika put and take vatten i Södermanland och Västmanland och det var väldigt, väldigt sällan som man fångade helt förvildad fisk, jag kan bara erinra mig ett fåtal fiskar (max fem) av över hundra.
Regnbågen är enligt mig en väldigt kul sportfisk kanske framför allt för att den upp i stora vikter fortsätter med insektsdiet , inte bara vid större kläckningar såsom öringen utan den förefaller välja insekter som basföda. Den blir med tiden också väldigt svårfångad och lättskrämd.
Du verkar ha fiskat en hel del så du känner säkert igen detta scenario: Du kommer till sjön en höstmorgon, du ror ut en bit från land. Nära land ser du att det ligger ett "skräpband" bestående av barr, löv och annat mer odefinierbart. I detta "band" går en fisk och gör små lugna vak.
Kan du fånga denna fisk med dina metoder?
Jag är helt övertygad om att din metod är effektiv och du är med största sannolikhet en skickligare fiskare än de flesta med flugspö vid dina vatten då du verkar ha utarbetat en strategi som du dessutom ständigt verkar utvärdera.
Men jag vill också påpeka att de flesta flugfiskare som fiskar put and take är extremt enkelspåriga. Man vill ha sina tre ller fyra fiskar och sedan åka hem. Är en fisk för svår att fånga så väljer man att fånga en annan istället, helt enkelt för att man i många fall saknar kunskaperna om fiskens diet i sjön för att kunna göra ett seriöst försök.
Jag känner att jag svamlar lite nu men för att sammanfatta det hela så är jag helt övertygad om att en skicklig flugfiskare kan fånga fler fiskar än en skicklig metare. Med fler fiskar menar jag inte att han fångar fler antal fiskar men han kan lura ett större antal individer. Om du med din metemetod kan ta individ 2, 5, 6 och 8 så tror jag att flugfiskaren kan ta även individ 1, 4 och 3 förutom dina tidigare nämnda, Att sen göra det är en helt annan sak.
Kommentera