Pitepalt

[Stizo]

Hehe... Låter gott som fan. Min arbetskamrat är norrlänning och han har med sig pitepalt i matlådan ibland. Det verkar gott... Måste testa det någon gång.

Men bara för att jag har finsk bakgrund så måste jag tipsa er andra om KALA***KO. Det är supergott...

http://www.fiskesnack.com/forum/showthread.php?s=&postid=68937#post68937post68937

[BeBest]

Jämföra PALT med kroppkakor! Palt är för män kroppkakor för blekfisar! Och det står jag för!

Följande story är sann i varje bokstav:

Pitepalt

Ingegerd hade fått ihop det med en uppflyttad mälardaling. Han hade aldrig ätit pitepalt. Första gången, han kom i kontakt med denna norrländska delikatess var på ett släktkalas hemma hos fästmöns bror och svägerska. Ingegerd lade för fästmannen en av svägerskans rejäla och välformade paltar samt förklarade hur man skulle ta smör till sedan försåg hon lystet sig själv.

Med stor tveksamhet följde gossen instruktionerna. Det handlade ju om ett mandomsprov av det verkligt machobetonade slaget, så det gällde att inte banga ur, nu när det var publik och allt. Han skar loss en bit och tog mycket smör och körde in alltihop långt ner i svalget. Sen tuggade han och Ingegerd ägnade sig nöjt åt att äta upp sin portion.

Så tog hon en till och skulle just fråga sin älskling, om han också ville ha mera, då hon såg att det fattades bara en liten, liten bit i den annars så hela palten, som låg övergiven och torkade på hans tallrik. Den lille gullepluttens ansikte var paltfärgat och han såg ut att kallsvettas paltspad.

Han kved: – Jag vill kräkas. Det smakar kokt hundhjärna i diskvatten!

Hur han nu kunde veta det?


© Börje Eriksson 2004

[BeBest]

Denna story är också sann.

På mitt jobb fanns en söt sjuksköterska från Skellefteå, därtill ytterligare några goa gummor från landets övre hälft. Sjuksköterskan hade blivit med egen lägenhet vilket naturligtvis var värt att fira.

Festen hölls av säkerhetsskäl innan möblemanget anlänt. Var och en bidrog med flytande förning efter behov tycke och eventuell smak. Värdinnan stod för maten vilken visade sig bli palt.

Nu var hon ingen van paltkokerska och receptet blev en aning improviserat men resultatet såg nästan ut som paltar fast de var en aning mörkare fast å andra sidan hade de en bättre studs, när man tappade dem på golvet, om man säger så.

Det var måga paltar med studs i. Vi som var vana käkade och mådde gott övriga drack och mådde allt mera dimmigt för att inte säga simmigt, där de krälade runt bland tomburkar och studsande paltar.

En av arbetskamraterna spelade rugby. Just den kvällen deltog han i träningen innan han anlände. Festen hade då flytit ut över hela lägenheten men han försågs med en näve paltar och en stor mugg med någon norrländsk bränd olagrad brygd. Paltarna föll inte i smaken men dricka är alltid dricka så snart var han lika dopad som övriga. Det var då jag hällde de resterande paltarna i hans trunk med svettiga träningskläder.

Gossen drabbades efter festen av en djup men tillfällig formsvacka några dagar men två veckor senare stod han pigg och nyter inför företaget att åter packa träningstrunken. Det var när han sökte sina träningskläder, som han insåg att han glömt tvätta dem. Med sällsamma dofter stickande i näsan lirkade han de mögliga plaggen ur väskan. De vid det här laget mångfärgade paltarna studsade ur trunken och rullade runt golvet.

Den gången räckte det med själva åsynen för att än en gång försätta honom i en lika svår om än tillfällig formsvacka.

© Börje Eriksson 2004

[Rasmus]

Hahaha så man kanske ska hålla sig ifrån "palt-träsket" trotts allt!!