Försöker hålla mig borta från sådana här diskussioner men känner att jag måste rannsaka mig själv och skriva av mig lite .
Jag tycker det är en intressant "brandfackla" som kastats in här av grebgokz som får en att fundera lite.
Precis som så många andra här på siten så bedriver jag till 99,9% C&R. Varje år så plockar jag upp en och annan gös/öring/harr/röding som hamnar i stekpannan, resten går tillbaka i sjön så varsamt det går för att skona fisken. Några brukar det även bli som måste avlivas på grund av att de är så pass skadade och jag inte med gott samvete kan släppa tillbaka dem då moralen sätter stopp för att det känns som djurplågeri.
Det är dock här som dubbelmoralen/anpassningsbara moralen kommer in;
Varje gång jag krokar en fisk så är det egentligen per definition djurplågeri. Fisken får mer eller mindre skador av krokar och den tröttar ut sig etc. I vilken utsträckning man kan klassa det som plågeri vet jag inte. Men ingen kan säga att fisken mår bra av det i alla fall, den hade mått bättre av att inte bli krokad och kämpat för sitt liv från första början.
Jag är helt övertygad om att C&R fungerar, självklart (tyvärr) så är det ju så att inte all fisk klarar sig, men är övertygad efter att ha läst diverse artiklar och studier kring det att det till majoritet fungerar. Ett konkret exempel utöver den länk som tidigare postats är denna; http://teamhajmat.wordpress.com/2011...ske-vi-upplevt där grabbarna fångar samma fiskar flera gånger under samma helg (t.o.m. samma dag). Rolig läsning att det verkligen funkar.
Så varför fiskar jag då "för nöjes skull" om jag vet att det i grund och botten är moraliskt fel? Och går ur vägen för att motivera den tvivelaktiga moralen med metoder som Catch and Release eller filosofier som Limit Your Kill och liknande?
grebgokz tyckte jag förmedlade det bra; "Jag fiskar inte för fiskens bästa utan för att det tilltalar min stenåldershjärna och att jag njuter av jakten spänningen och den slutliga fångsten."
Jag vet att det är moraliskt fel, om jag ser objektivt på det, att "leka" med fisken på det viset men försöker ändå motivera det och ljuga för mig själv för att "komma undan" med beteendet.
För att komma tillbaka till ämnet igen, så vad är då ok? Med detta i ryggen så är ju hela fiskeintresset helt bissart och svaret skulle vara "ingen fisk". Men tar vi då in att jag försöker rättfärdiga beteendet med att det ju är helt fel men jag försöker ju i alla fall vara varsam om fisken så då är det ju lite mindre moraliskt fel...vart går då gränsen för hur många fiskar det handlar om innan det inte längre är ok? Har inget svar på det faktiskt.
Sedan är det lite typiskt för fisket och synen på vatten (och vattenlevande djur) i största allmänhet. Skulle Catch and Release bedrivas inom jakt efter t.ex. Rådjur (vet inte hur det skulle gå till, sömnpilar eller nåt) skulle det bli en folkstorm! Nu kanske detta är en orimlig jämförelse då ett stort däggdjur med största sannolikhet har en större intelligens än fiskar. Men ni förstår. Även om vi sportfiskare har kommit längre i vårt tänk gällande våra vatten och hur de förvaltas kontra de som dikterar regelverken och bedriver yrkesfiske, så håller vi ändå på och rättfärdigar ett lite smått absurt beteende på olika sätt.
Jag älskar att fiska och kommer fortsätta försöka få så mycket fisk jag bara kan när jag är ute genom att på olika sätt ljuga för mig själv för att rättfärdiga min tvivelaktiga och snedvridna "moral".
Skitfiske på er!
Jag tycker det är en intressant "brandfackla" som kastats in här av grebgokz som får en att fundera lite.
Precis som så många andra här på siten så bedriver jag till 99,9% C&R. Varje år så plockar jag upp en och annan gös/öring/harr/röding som hamnar i stekpannan, resten går tillbaka i sjön så varsamt det går för att skona fisken. Några brukar det även bli som måste avlivas på grund av att de är så pass skadade och jag inte med gott samvete kan släppa tillbaka dem då moralen sätter stopp för att det känns som djurplågeri.
Det är dock här som dubbelmoralen/anpassningsbara moralen kommer in;
Varje gång jag krokar en fisk så är det egentligen per definition djurplågeri. Fisken får mer eller mindre skador av krokar och den tröttar ut sig etc. I vilken utsträckning man kan klassa det som plågeri vet jag inte. Men ingen kan säga att fisken mår bra av det i alla fall, den hade mått bättre av att inte bli krokad och kämpat för sitt liv från första början.
Jag är helt övertygad om att C&R fungerar, självklart (tyvärr) så är det ju så att inte all fisk klarar sig, men är övertygad efter att ha läst diverse artiklar och studier kring det att det till majoritet fungerar. Ett konkret exempel utöver den länk som tidigare postats är denna; http://teamhajmat.wordpress.com/2011...ske-vi-upplevt där grabbarna fångar samma fiskar flera gånger under samma helg (t.o.m. samma dag). Rolig läsning att det verkligen funkar.
Så varför fiskar jag då "för nöjes skull" om jag vet att det i grund och botten är moraliskt fel? Och går ur vägen för att motivera den tvivelaktiga moralen med metoder som Catch and Release eller filosofier som Limit Your Kill och liknande?
grebgokz tyckte jag förmedlade det bra; "Jag fiskar inte för fiskens bästa utan för att det tilltalar min stenåldershjärna och att jag njuter av jakten spänningen och den slutliga fångsten."
Jag vet att det är moraliskt fel, om jag ser objektivt på det, att "leka" med fisken på det viset men försöker ändå motivera det och ljuga för mig själv för att "komma undan" med beteendet.
För att komma tillbaka till ämnet igen, så vad är då ok? Med detta i ryggen så är ju hela fiskeintresset helt bissart och svaret skulle vara "ingen fisk". Men tar vi då in att jag försöker rättfärdiga beteendet med att det ju är helt fel men jag försöker ju i alla fall vara varsam om fisken så då är det ju lite mindre moraliskt fel...vart går då gränsen för hur många fiskar det handlar om innan det inte längre är ok? Har inget svar på det faktiskt.
Sedan är det lite typiskt för fisket och synen på vatten (och vattenlevande djur) i största allmänhet. Skulle Catch and Release bedrivas inom jakt efter t.ex. Rådjur (vet inte hur det skulle gå till, sömnpilar eller nåt) skulle det bli en folkstorm! Nu kanske detta är en orimlig jämförelse då ett stort däggdjur med största sannolikhet har en större intelligens än fiskar. Men ni förstår. Även om vi sportfiskare har kommit längre i vårt tänk gällande våra vatten och hur de förvaltas kontra de som dikterar regelverken och bedriver yrkesfiske, så håller vi ändå på och rättfärdigar ett lite smått absurt beteende på olika sätt.
Jag älskar att fiska och kommer fortsätta försöka få så mycket fisk jag bara kan när jag är ute genom att på olika sätt ljuga för mig själv för att rättfärdiga min tvivelaktiga och snedvridna "moral".
Skitfiske på er!
Kommentera