Inledningsvis så vill jag bara förtydliga mig i att jag vet att det i vårt avlånga land finns flera duktiga och hängivna entusiaster inom fiskvård/naturvård och vattenvård. Mitt syfte är inte att på något vis klanka ner på dem utan snarare engagera fler både fiskare och medborgare i ämnena. Klart att det kan bli någon känga här och var.
I Sverige fritidsfiskar i runda slängar 1,6 miljoner människor varje år. Det är c:a 17% av vår befolkning. Sen har vi en nästan lika stor skara som tycker fiske är intressant, men som inte aktivt fiskar. Alltså är det närmare 3 miljoner människor som på ett eller annat sätt har intresse av fiske i landet. Mig veterligt så finns det inget annat intresse som engagerar så många för utom TV.
Då ställer jag mig frågan,- Hur kan vi då bara låta våra marina ekosystem kollapsa? Art efter art hamnar på den röda listan. Inte bara i havet utan även sötvattenfiskar. Se på www.artdatabanken.se
Utdöda: Slätrocka, Atlantisk Stör Akut hotade: Ål, Bleka, Brugd, Skoläst, Pigghaj, Håbrand
Starkt hotade:Långa, Hälleflundra, Knaggrocka, Klorocka, Havskatt, Havsmus
Sårbart bestånd:Torsk, Gråhaj, Blåkäxa, Kolja, Vitling, Kummel, Mal, Håkärring
Nära hotade: Asp, Vimma, Lake, Sjurygg, Vitrocka, Havsnejonöga, Mindre Kungsfisk m.fl.
Ur havet och Österjön i Sverige landas c:a 250.000-300.00 ton fisk/ år. Vi importerar över 450.000 ton fisk/ år. Sen har vi en liten del som fångas för husbehov. Så låt säga att totalvikten är c:a 750.000 - 800.000 ton fisk/år. I snitt äter vi 16 kg/man och år i Sverige. Högt räknat blir det 160.000 ton. På de flesta tallrikar hamnar i allmänhet Norsk lax, inlagd Sill, stekt Strömming, Torsk, Sej och diverse skaldjur. Så vad f-n hände där? Utan att vara en stjärna på mattematik så inser man snabbt att 640.000 ton fisk åker någon annan stans än ner i våra magar!!!
Över 60% går till foder i någon form av fisken som landas i Sverige. Mestadels på export. Hur hållbart som helst. Vi exporterar lika mycket som vi importerar. 450.000 ton. Hur nu det går till? Uppenbarligen så måste vi exportera stora mängder av det vi från början importerade. Verkar ju sunt.
Säkert nått med EU. Jag läste någonstans att kostnaderna för Sveriges yrkesfiske idag överstiger intäkterna för verksamheten. Så den enda slutsatsen jag kan komma fram till i det avseendet är att vi medborgare betalar via våra skattemedel utfiskningen av våra vatten. Helt fantastiskt tycker jag själv.
Jag vill inte påstå att det är yrkesfiskarnas fel. De vill väl också ha mat på bordet precis som vi andra och visst sjutton hade det varit tomt om fiskdiskar och fiskbilar försvann. Ska man ge den yrkeskåren en känga så är det väl mer historiskt sett på de metoder som använts. Många av de tidigare nämnda arterna hade nog haft en betydligt ljusare tillvaro utan bottentrålar och flytgarn. Inte heller tycker jag att man ska beskylla dem
för att de dumpar kvalitetsfisk över relingen när kvoten är fylld. De är ju inte de som sätter reglerna. Hela systemet borde ses över från grunden. Yrkesfiskekåren,våra politiker och vi som medborgare förvaltar hav och sjöar för nästa generation att ta över.
Kanske det inte är meningen att det ska ligga Rödspätta på tallriken i Stockholm. Lika lite som en Röding i Malmö, en stekt strömming i Göteborg eller en Kolja i Piteå. Är det en väg att gå. Närfiskat?
När det gäller vårt kustnära fiske så är det väl knappt någon fisk kvar. Där har vi nästa problem. 250.000 Skarvar som jobbar året runt. Om de nu äter 0,5 kg fisk/ dag och fågel så blir det nästan ofattbara 50.000 ton/ år. En Skarv kan ta fiskar på 50 cm, Ålar går utmärkt att få i sig. Abborre, Gös, all typ av ädelfisk, vitfisk. Med tanke på att de ofta flyger 20-30 km för att fiska, ibland ända upp till 60 km, och de dyker lätt ner till 30 meter så kommer även Torsk, plattfisk och andra arter in på menyn. Hur många fiskar som dör av följderna av bettskador kan man bara gissa. Eftersom de är renodlade opportunister i sin jakt så är inga arter säkra. I mitt närområde ser jag dem oftast i de miljöer där fiskarna har sina reproduktionsplatser. Skyddat från övrigt fiske. Här fanns till för några år sedan flera häckande par av Fiskgjuse där jag bor. De är borta nu.
För de djupingarna som anser att deras spillning bidrar till den biologiska mångfalden av fjärilar, bladlöss och nyckelpigor så vill jag bara säga att när skarven väl flyttar så betyder det att fisken redan är väck sedan länge och det på en radie av 30 km från kolonin. Hur fasen kan man bara låta det fortgå utan skyddsjakt.I massor! Den har ju inte ens här att göra. För mig är det inte konstigt att folk tar saken i egna händer gällande dessa kolonier även om det är fel i sig.
Så vad ska vi göra för att upprätthålla ett hållbart fiske? Tiden går fort om man tittar bakåt. Själv ska jag ta en skinkmacka o lägga mig.
// Jonas
I Sverige fritidsfiskar i runda slängar 1,6 miljoner människor varje år. Det är c:a 17% av vår befolkning. Sen har vi en nästan lika stor skara som tycker fiske är intressant, men som inte aktivt fiskar. Alltså är det närmare 3 miljoner människor som på ett eller annat sätt har intresse av fiske i landet. Mig veterligt så finns det inget annat intresse som engagerar så många för utom TV.
Då ställer jag mig frågan,- Hur kan vi då bara låta våra marina ekosystem kollapsa? Art efter art hamnar på den röda listan. Inte bara i havet utan även sötvattenfiskar. Se på www.artdatabanken.se
Utdöda: Slätrocka, Atlantisk Stör Akut hotade: Ål, Bleka, Brugd, Skoläst, Pigghaj, Håbrand
Starkt hotade:Långa, Hälleflundra, Knaggrocka, Klorocka, Havskatt, Havsmus
Sårbart bestånd:Torsk, Gråhaj, Blåkäxa, Kolja, Vitling, Kummel, Mal, Håkärring
Nära hotade: Asp, Vimma, Lake, Sjurygg, Vitrocka, Havsnejonöga, Mindre Kungsfisk m.fl.
Ur havet och Österjön i Sverige landas c:a 250.000-300.00 ton fisk/ år. Vi importerar över 450.000 ton fisk/ år. Sen har vi en liten del som fångas för husbehov. Så låt säga att totalvikten är c:a 750.000 - 800.000 ton fisk/år. I snitt äter vi 16 kg/man och år i Sverige. Högt räknat blir det 160.000 ton. På de flesta tallrikar hamnar i allmänhet Norsk lax, inlagd Sill, stekt Strömming, Torsk, Sej och diverse skaldjur. Så vad f-n hände där? Utan att vara en stjärna på mattematik så inser man snabbt att 640.000 ton fisk åker någon annan stans än ner i våra magar!!!
Över 60% går till foder i någon form av fisken som landas i Sverige. Mestadels på export. Hur hållbart som helst. Vi exporterar lika mycket som vi importerar. 450.000 ton. Hur nu det går till? Uppenbarligen så måste vi exportera stora mängder av det vi från början importerade. Verkar ju sunt.
Säkert nått med EU. Jag läste någonstans att kostnaderna för Sveriges yrkesfiske idag överstiger intäkterna för verksamheten. Så den enda slutsatsen jag kan komma fram till i det avseendet är att vi medborgare betalar via våra skattemedel utfiskningen av våra vatten. Helt fantastiskt tycker jag själv.
Jag vill inte påstå att det är yrkesfiskarnas fel. De vill väl också ha mat på bordet precis som vi andra och visst sjutton hade det varit tomt om fiskdiskar och fiskbilar försvann. Ska man ge den yrkeskåren en känga så är det väl mer historiskt sett på de metoder som använts. Många av de tidigare nämnda arterna hade nog haft en betydligt ljusare tillvaro utan bottentrålar och flytgarn. Inte heller tycker jag att man ska beskylla dem
för att de dumpar kvalitetsfisk över relingen när kvoten är fylld. De är ju inte de som sätter reglerna. Hela systemet borde ses över från grunden. Yrkesfiskekåren,våra politiker och vi som medborgare förvaltar hav och sjöar för nästa generation att ta över.
Kanske det inte är meningen att det ska ligga Rödspätta på tallriken i Stockholm. Lika lite som en Röding i Malmö, en stekt strömming i Göteborg eller en Kolja i Piteå. Är det en väg att gå. Närfiskat?
När det gäller vårt kustnära fiske så är det väl knappt någon fisk kvar. Där har vi nästa problem. 250.000 Skarvar som jobbar året runt. Om de nu äter 0,5 kg fisk/ dag och fågel så blir det nästan ofattbara 50.000 ton/ år. En Skarv kan ta fiskar på 50 cm, Ålar går utmärkt att få i sig. Abborre, Gös, all typ av ädelfisk, vitfisk. Med tanke på att de ofta flyger 20-30 km för att fiska, ibland ända upp till 60 km, och de dyker lätt ner till 30 meter så kommer även Torsk, plattfisk och andra arter in på menyn. Hur många fiskar som dör av följderna av bettskador kan man bara gissa. Eftersom de är renodlade opportunister i sin jakt så är inga arter säkra. I mitt närområde ser jag dem oftast i de miljöer där fiskarna har sina reproduktionsplatser. Skyddat från övrigt fiske. Här fanns till för några år sedan flera häckande par av Fiskgjuse där jag bor. De är borta nu.
För de djupingarna som anser att deras spillning bidrar till den biologiska mångfalden av fjärilar, bladlöss och nyckelpigor så vill jag bara säga att när skarven väl flyttar så betyder det att fisken redan är väck sedan länge och det på en radie av 30 km från kolonin. Hur fasen kan man bara låta det fortgå utan skyddsjakt.I massor! Den har ju inte ens här att göra. För mig är det inte konstigt att folk tar saken i egna händer gällande dessa kolonier även om det är fel i sig.
Så vad ska vi göra för att upprätthålla ett hållbart fiske? Tiden går fort om man tittar bakåt. Själv ska jag ta en skinkmacka o lägga mig.
// Jonas
Kommentera