Tävling: Fiskesnackisen – Vinn en fiskekajak!

[Matte77]

Fina storys, ett litet tips för vissa att tänka på är styckeindelning så det inte bara blir en wall of text som ingen orkar läsa.

[Lassh]

I somras var på vår årliga Norge resa och då utspelade sig följande.
Vi ligger och driftar över ett grundområde, farsan sitter som vanligt med sitt mete och grämer sig över att ha missat en hälleflundra tidigare under dagen.
Vad han inte vet är att han snart ska få ytterligare en chans då det snart suger till i hans sill han agnat med.

Fajten börjar och vi inser ganska snabbt att det är en hälleflundra som huggt, så det var snabbt upp med våra prylar för att minska risken för trassel.
Första rusningen blir på närmare 60 meter men snart så har farsan börjat få lite kontroll på fisken och får in meter efter meter.
När han har runt 10 meter kvar så drar fisken iväg igen och det är bara att börja om, men när han fått tillbaka ytterligare 30 meter så bestämmer sig fisken för att rusa ytterligare en gång och då händer det som inte får hända, spöt knäcks och linan går av då den skavdes mot den knäckta toppen.
Ett visst vemod sprider sig i båten och kompisarna i bår nr 2 undrar ifall vi ska åka tillbaka då vi inte hade något reservspö med i båten.
Farsan är dock envis och bestämmer sig för att korta av spöt och säkra det med eltejp bara för att kunna fiska.

Vi ligger kvar i samma område och 20-25min efter vi tappat fisken så ser vi att kompisen i andra båten har på en bättre fisk så bestämmer oss för att åka ner och se ifall de behöver håven då vi misstänker att det är ytterligare en hälleflundra.
Fisken gör ett par rusningar och känner att vi gjort rätt val som stannat kvar i området och åkt ner med håven till andra båten.
Kompisen börjat sakta men säkert få upp fisken men det enda de kan se först är hans pilk med en mindre felkrokad sej, han börjar då fundrera på vad som hänt men vevar ändå upp den sista metern och upptäcker att det sitter en lina intrasslad i kroken som är misstänkt lik farsans lina.
Dem börjar hand dra linan och inser ganska snabbt att det sitter en fisk på linan och efter ha dragit upp 40 meter så ser de att det är samma hälleflundra som farsan tappat en stund tidigare.
En viss panik börjar visa sig i båten då de ser att den är hyffsat stor och de står med linan runt händerna, allt går dock vägen och fisken följer med snällt.
När de har fisken i ytan händer det som inte får hända, kroken lossnar och fisken ligger fri, men då vi hunnit få över håven så hinner de precis håva fisken innan den simmar ner.


Fisken mäts och vägs senare i land till 105Cm och 19,5KG vilket innebär att det är PB för kompisen och den största hälleflundra vi har tagit när vi vart i Norge.
Hade jag inte vart med själv så hade nog aldrig trott på detta då det är en helt osannolik upplevelse och farsan fick utså en del kommentarer och frågor ifall han ville köpa tillbaka sitt tackel för en dyr peng.

[Johnj]

En fiske dag jag aldrig kommer att glömma..

Jag tog ledigt hela fredagen för att få mig en hel dag ute på vattnet. Höstfisket hade just börjat, jag och mina fiskekompisar var full av förväntan. Vi skulle vara på vattnet senast 06,00. Oturen började direkt. Vid sjösättning av båten halkade jag till och blötte ner hela foten. Efter två timmar hade vi inte fått ett hugg och våran andra båt ville inte starta på grund av att tanken hade gått sönder. Vi for snabbt in till stan för att köpa en ny tank och byta fiskevatten.

När vi äntligen var ute på vårt hemmavatten hann vi inte fiska länge innan de small till i mitt spö. Jag var helt säker på att detta är mitt pb. Håvade gäddan, skrek av lycka, highfive med polarna i båten och krokade av grisen i håven. Lyfter upp gäddan ur håven för att visa polarna i den andra båten hur stor gäddan var. Uppskattningsvis 120cm.Gäddan börjar sprattla och jag tappar greppet. Gäddan landar i vattnet och simmar rakt ner till botten igen. Polarna börjar gapskratta och ett okänt fiske team i en annan båt kan inte heller hålla sig för skratt.

Det var den enda fisken vi fick på hela dagen och jag kunde inte släppa tanken på den gäddan.. Tillslut bestämde vi oss för att fara hem. Ca 100 meter från båtrampen så lossnar våran båtmotor från båten och sjunker snabbt ner till botten... Ingen av oss fattar vad som just hände. Är det ens möjligt? Vi bestämmer oss för att dragga efter motorn med vårat ankare som istället fastar i en stock och vi är tvungen att klippa av linan.

[Waxin]

Att fånga ett fiskeintresse.
Jag var en fisketokig liten kille som har haft förmånen att växa upp med en sommarstuga med sjötomt, och naturligtvis spenderades alla sommarlovets dagar på sjön.
En sommar när jag var 8 år paddlade jag och min sommarkompis ut med en OK-jolle till en grynna. Dagen till ära hade jag fått låna kompisens pappas kastspö, det var med en inkapslad ABU-matic rulle vilket kändes lite ovant då jag ända sedan starten fiskat med haspel.

Mitt i ett kast kommer jag åt veven och rullen slår tvärstopp och med hjälp av det tunga skeddraget så flyger spöt i en vacker båge för att sedan landa med ett plask...
Jag skämdes som bara barn kan göra när jag skulle berätta vad som hänt för Arne, som pappan hette.

För några år sedan, dvs ca 25år senare fastnar jag i vad jag tror är en gren, men det visar sig vara spöt som jag kastade bort som pojk....
Spöt har klarat sig förvånandsvärt bra så mest på skoj tvättar jag av det, smörjer rullen och sätter på ny lina.

Eftersom jag samlat på mig en del fiskegrejer under årets lopp så berättar jag historien för grannen och ger honom spöt. Han har aldrig fiskat men tar med sig spöt ner till bryggan och efter tre kast med blandat resultat lyckas han få iväg jiggen ett 10-tal meter och PANG så sitter det en gädda.

När jag träffade grannen en vecka senare hade han varit till den lokala sportfiskebutiken och köpt egna prylar och sedan dess är han ute och fiskar varje helg så länge det är isfritt.

[Bergman]

Kul att bidragen droppar in

Jag vill dock påminna om att det behöver vara minst en bild per tävlingsbidrag så komplettera gärna bidragen med detta om ni missat det tidigare.

[Classe69]

Kul att bidragen droppar in

Jag vill dock påminna om att det behöver vara minst en bild per tävlingsbidrag så komplettera gärna bidragen med detta om ni missat det tidigare.

Då va det kört för min del hade ingen kamera och mobil hade man inte heller för 30 år sen vilket i och för sig var j-t skönt

[Bergman]

Då va det kört för min del hade ingen kamera och mobil hade man inte heller för 30 år sen vilket i och för sig var j-t skönt

Jag dubbelkollade med Andreas här på Sportfiskarna och vi kommer godkänna tävlingsbidrag även om de saknar bild(er). Dock är det alltid trevligt med en bild och det kan ju även lyfta storyn något snäpp. En bild behöver ju inte nödvändigtvis vara ett foto så kanske kan det finnas någon annan typ av bild som passar in i storyn.

[Guest]

Jag tycker det är lite oklart hur vinnaren utses. Är ett av kriterierna att få sin "snackis" delad, gillad och kommenterad så mycket som möjligt i alla former av social media medan ett kriterie är att berättelsen skall vara så bra som möjligt enligt juryns bedömning?

[Niklar]

Träsktrollet i trekanten!

Sommaren är här, solen gassar på och nästan alla stockholmare som är kvar i stan har sökt sig ner till någon av stadens olika badplatser för att få lite svalka. Så även vid Trekanten, en av Stockholms mest centrala sjöar. Så även jag – dock med annat i åtanke än bad. Som nyinvigd karpfiskere tar jag varje chans jag kan få för att fånga en åtråvärd karp. Jag har redan gjort ett nattfiskeförsök i sjön som slutade i katastrof. Sova i en svart sopsäck bredvid strandpromenaden kan inte rekommenderas och för egen del slutade det i närkontakt av väldigt många råttor samt en pundare som först ville köpa knark och sen åtminstone dela en splif utan framgång (till sist fundera jag på ge ”pundaren” en boilies bara för att bli av med han). Behöver jag tillägga att jag varken fick någon sömn eller karp. Aldrig mer trotts att karparna lockar!


Stalking fiske på karp! Att gå och spana efter skuggor i strandkanten är oerhört spännande. Perfekt strategi under varma soldagar!

På dagtid är sjön dock betydligt trevligare med både bikinitjejer, barnfamiljer, glasstånd och framförallt enstaka solbadande karpar. Strategin är enkel. Ett spö, en håv och lite bröd ska förhoppningsvis överlista någon karp. Starten går över förväntan och nästan omgående hittar jag en solbadande karp innanför en vass på några decimeter vatten. Försiktigt slänger jag i några brödbitar men karpen blir störd och simmar därifrån men inom 5 minuter är den tillbaka och dessutom börjar omgående äta av brödet.


Karpen är tillbaka och börjar äta av brödet. Kommer den ta krokbetet?

Gluggen är inte stor, kanske 2 x 5 meter men jag drar åt bromsen till max och tänker att det ska gå bra bara jag inte ger karpen en meter. I mitt inre tror jag inte ens den kommer hugga. Men den frilinade brödbiten hinner knappt landa innan karpen slukar brödbiten. Sekunden senare är fisken ett tjugotal meter ut och jag står villrådig kvar. Bromsen var ju i botten. Jag kan knappt med armstyrka dra ut lina från rullen!? Vattnet innanför vassen ser inte ens ut att vara några decimeter och jag inser att jag måste vada ut utanför vassen för att ha en chans. Första klivet sjunker jag ner till knäna. Mobilen kastas upp land och tur det för snart känner jag inte botten utan får trampa vatten. På något magisk vis lyckas jag ändå simma ut igenom vassen och dessutom lirka in karpen i håven. Nu ska jag bara tillbaka! På rygg simmar/ålar jag in mot gångstigen. Håven trasslar i vassen, en stor gren fastnar på huvudet och halvvägs tappar jag mina nyinköpta glasögon i dyn men mirakulöst lyckas jag få tag i dem. Utmattad, svart av dy, frustande och med en stor gren på huvudet kravlar jag upp på gångstigen. Folk skriker till och springer därifrån eller låssas som ingenting. En man stannar dock upp och frågar hur jag mår och om jag behöver hjälp. Bara bra säger jag med ett leende. Jag har ju en karp i håven!


En av trekantens få karpar. Denna ytfångad över 10 kg. Finns de kvar? Inte den som fick mig att förvandlas av ett träsktroll. Ska finnas en bild på den som jag tror Nattfiskarn tog eller nån annan gammal fiskesnacks profil som var där och fiskade samtidigt. Om ni läser detta tar jag gärna bilden

[Sigfuss]

Fisket som blåste bort....

Om du uppskattar att läsa nervkittlande fiskehistorier om monstergäddor och atletiska laxar som utmanar fiskerens alla sinnen och muskler så kan du nog sluta läsa redan här, för den här historien innehåller inget sådant - men den belyser lite av den värld långt från storfiskregister och brandade båtar som i alla jag bedriver mitt fiske. Eller, mjo den innehåller faktiskt liiiite sådant också........ni får se om ni orkar hänga kvar.


Så, var skall man börja då? Kanske med att sätta själva scenen så att säga, för att få en liten känsla för förutsättningarna här.

Jag är alltså då en till sinnet hängiven fiskare och har haft intresset i många många år, men av olika själ har det legat i dvala under en lång period. Nu de senaste 4 åren har det tagit ny fart och glädjen är total. Med detta har också suget efter att fiska gädda tagit fart och alla chanser till fiske tas med glädje - på bekostnad av socialt umgänge och krogbesök, men det är inget jag saknar så skit samma!

Nåväl, med två små barn hemma och ett heltidsjobb blir det inte jättemånga tillfällen och som boende i lägenhet med en begränsad ekonomi så är det inte heller tal om någon båt, vilket ytterligare gör just gäddfisket en anings svårbedrivet.

Det tar oss fram till i lördags då......jag hade hittat en kille som faktiskt hyrde ut en båt i Mjörn som lämpade sig för fiske, så jag bokade en lördag med frugan och kollade om båten var ledig och fortfarande låg i vattnet - jodå, det var inga problem!
Ha ha, nu minsann skulle det fiskas, lite sent på året kanske men ett idogt plogande i fisketidningar och på nätet avslöjade att det var alls inget problem, tvärtom kunde det mycket väl vara nu som storgäddan skulle landas.
Jag som kunde (och fortfarande kan) stoltsera med ett massivt PB på runt 2,5kg tänkte att nu var tiden kommen, nu skulle det sättas ett nytt PB!

Så fredagen präglades av ett intensivt preppande, beten riggades och kollades, väskan gicks igenom och kontrollerades och fram kom det alldeles nyinköpta fiskestället dagen till ära, samtidigt som man höll ett ängsligt öga på SMHI´s väderapp. Jodå, växlande molnighet och runt 7 m/s - det går med lite vilja.....

Lördagen då, klockan tio skulle vi mötas vid båtklubben för att hämta båten och det gick ju som det skulle, killen visade mig det jag behövde och pekade ut djupkanter och grund ute i sjön som skulle vara bra att fiska på.
- Men skall du verkligen gå ut nu, det blåser ganska bra därute, sade han.
Jag, som såg mitt PB sakta slinka mig ur händerna, tänkte att jag kan ju fan inte backa ur nu och tittade lite utforskande ut mot fjärden.
Det såg ju inte så farligt ut.
-Jag tror jag prövar i alla fall och avbryter väl om det blir för hårt..... sade jag.

Så jag sätter mig i båten, får igång den och skall lotsa mig själv ut ur båtklubben, på helspänn, nervös och uppspelt på samma gång - inte den bästa av sinnesstämningar skall det visa sig.
Ivrig som jag är att få dragen i vattnet så fort som möjligt så hänger jag på en Headbangers tail på spöt och sätter spöt i spöhållaren på relingen precis till höger om mig och börjar tuffa ut från båtplatsen.
Då ser jag i ögonvrån hur spöt börjar böja sig - draget har hängt lite för långt ned och har fastnat med kroken i en tamp som sitter i bryggan, i paniken slänger jag mig på motorn för att stoppa båten istället för att slå av spärren på rullen.........japp, knak - det var det spöt.

Så, här sätter vi oss och känner in lite grann. Alla här vet väl precis hur det känns, men vi bara tar en liten tyst paus för alla vi som suttit här och för dom som kommer sitta här.

Så, då går vi vidare, skam den som ger sig och inte tänkte jag hiva ankaret innan jag ens kommit ut ur hamnen heller. Killen som hyrde ut båten hade skickat med ett vertikalspö som jag skulle pröva så jag fick falla tillbaka på det.
Nåväl, på med ett lämpligt drag och ut mot fjärden.

Nu ligger den här båtklubben i en vik som skyddas från sydliga vindar av en stor udde med en hög kulle på - det gör att man egentligen inte alls har en aning om hur mycket det faktiskt blåser därute på fjärden........förrens man tar sig dit.
Jag skall vara ärlig och säga att det var ingen monsterjö jag hamnade i och med en skaplig båt så hade det inte varit några större problem. Men nu var jag i en väldigt låg båt.......och jag är inte den erfarnaste båtmänniskan även om jag lyckas ta mig fram med dom, så att det här var lite för mig som att tampas med en mindre orkan, vinden låg på från sidan och jag fick med hela min tyngd försöka parera varenda slag båten gjorde - samtidigt som jag oroligt stirrade på aktern som ju låg oroväckande lågt i vattnet, vågorna slog mer eller mindre över.
För någon som inte är uppvuxen i en båt så är det här en ganska nervös situation och jag var dessutom ensam, så halvvägs ut på sjön insåg jag att det inte skulle bli mycket fiskande och jag skulle vara upptagen med att hålla mig flytande, så det var nog bäst att uppsöka lugnare vatten om det skulle fiskas någonting.

En helomvändning på havet senare var jag på väg tillbaka mot just den vik jag precis lämnat för att försöka hitta en sluttande botten så långt in i lä som det bara gick. Ankaret gick i och vertikaljiggen sattes på samtidigt som någon med ett högre ämbete än statsministern beslutade att nu skulle man tömma några kubikmeter is över västergötland - närmare bestämt den här lilla viken där jag parkerat.
Så i 14m/s och vräkande hagel satt jag med en luva över öronen och tänkte att "det var då väl själva..."

Till slut var fingrarna så frusna att jag helt enkelt fick ge upp, så jag hivade upp ankaret och sladdade (nåja..) tillbaka in i hamnen. Upp med all packning och utrustning till bilen och ringde båtuthyraren och erkände mig besegrad. Han kom ned och beklagade lyckan men tog bara en hundring för båthyran så det var ju en tröst.

Men, bäst vi står där så glider en annan båt in i hamnen......och det här är något helt annat och folk i en helt annan liga än min egen....det är en Buster med spön på parad i aktern, elmotorer och ekolod om vart annat och var har jag sett den där killen med dreads som sitter på båten?
Jamen, det är ju Gädd-Joel Abrahamsson!
Hoppsan......det var ju inte vad man väntade sig en sådan här dag.

Killarna kommer in till bryggan och skall lämna av Joel som skall vidare på andra grejjor, men han stannar till för lite tjöt sådär på bryggan och visst har dom fått nåt, ett par runt 7-8 kg i alla fall har landat i båten och de andra killarna ger sig ut på nytt i blåsten.

Själv stoppar jag in det sista i bilen, sätter mig vid ratten lite kall, omtumlad och förvirrad - fiskemässigt var det här ju en katastrof, men att man fick träffa en så framstående gädd och kajakfiskare som Joel räddade ju nästan dagen ändå, så jag vet inte riktigt vad jag skall känna när jag åker hem - annat än att jag måste försöka få min fru att godkänna ett inköp av ett nytt spö.......




Joakim "nästa år ryker PB´t" Staffansson