Gösrapporter Mälaren 2010

[Martin Eves]

Kolla efter grynnor på kartan bara...
Vi fick fisk lite överallt idag.
18st gösar, en hyfsad abborre och en liten gädda.

Kul.

Hur vågar ni gå nära dessa med risk för prop kontakt ?
Eller glider ni sakta fram med elmotorn i 1 kn ?

[jerk apan]

2 Feta IKEA kassar som drivankare på min båt gjorde susen .

Kul.

Hur vågar ni gå nära dessa med risk för prop kontakt ?
Eller glider ni sakta fram med elmotorn i 1 kn ?

[Martin Eves]

2 Feta IKEA kassar som drivankare på min båt gjorde susen .

hehe
Men hur styr du då mellan grynnorna

[Drakoga]

Blir galen. Har varit ute x antal gånger och trollat vet inte hur många timmar utan ett enda hugg. Fattar inte vad som e fel. Hade fyra olika beten och djup senast igår.. Sälja båten och börja bowla kanske!?

[AndyElSueco]

Kolla efter grynnor på kartan bara...
Vi fick fisk lite överallt idag.
18st gösar, en hyfsad abborre och en liten gädda.

Grattis, vad kul! Jag förstår inte hur alla lyckas..

Jag åkte runt och letade grynnor och provade allt från 12 meter upp till 4 meter med en kompis. Vinden var sydlig ca 5 m/s och vi var ute mellan kl 16 och kl 20 (effektiv fisketid). Vi vertikaljiggade och provade ett gäng olika färger. Det enda som kom upp var en gädda på kilot. Något fel gör jag, men vad? Kan dock nämnas att min båt inte är gjord för fiske och om det blåser måste man i princip ankra upp så det blir mycket slitande på samma plats..

[Jari F1]

Jag är bara så glad att Old Firehand finns här med sina ovärderliga tips. Vi skulle bara veta hur lyckligt lottade vi är? =)
Jag är lite grann inne på samma spår med spösättningen, men jag brukar komplettera de bakre hörnen med dipsy divers med sked i silver/mässing eller silver/guld och kanske till och med ibland med en professorsked med rött öga i glas så djupt som möjligt (6-8m) med en spölängd släp efter...
Har dock ännu inte lyckats lura Ängsviks gösar med annat än en i undermått. Små Nils Master (5cm)baktill med gråsvart och röd abborrteckning drar dock stor abborre och i förrgår även en 3,5 kilos gädda.

[Leon]

Jag är bara så glad att Old Firehand finns här med sina ovärderliga tips.

Instämmer!

[Old Firehand]

Hej Jari & Leon;

Här kommer några varje sommar lika aktuella tips ur mina Gösartiklar från förr.

Gösfiske är som att lägga pussel!

DÄR MATEN FINNS DIT KOMMER GÖSEN.
Bästa knepet att snabbt lokalisera gösen nattetid är att under dagen hålla reda på var de stora stimmen av löja, nors och annan bytesfisk håller till. Det är klokt att återvända till dessa områden vid skymningen strax innan gösjakten drar igång. Man bör därför försöka komma ihåg de platser där man sett stim av småfisk i vattenytan eller fått stimregistreringar på ekolodet. Det går inte att komma ihåg hur många gånger detta hjälpt just mig att hitta gösen efter solnedgången. Det brukar också hända att man får någon gös under en kraftig åskskur mitt på dagen när man trollingfiskar eller kastar efter gädda med en stor Cisco Kid eller Swim Whizz wobbler utefter djupbranten på en friliggande grynna. Då slänger man snabbt ut en topomarkör där gösen högg, byter till småwobbler och trollar av platsen i stora åttor och cirklar. Men man kan också kasta ut en topomarkör och fortsätta med gäddfisket. Sedan återvänder man till samma plats lite senare vid skymningen och börjar fiska gös.


MEMORERA GÖSENS JAKTSTRÅK.
Val av rätt fiskeplatser är helt avgörande för ett bra fångstresultat! Gösen är ofta koncentrerad till 5 % av sjöns totala yta. Därför bör man så snabbt som möjligt försöka lokalisera de områden gösen brukar frekventera. Man måste lära sig var gösen uppträder, hur gösen förflyttar sig i sjön och vilka speciella stråk den följer i sin jakt efter föda. Gösen är känd för att ströva omkring i stim eller mindre grupper mellan olika delar av en sjö, flod eller å. På våren när gösen går upp i floder och åar för att leka är den ofta koncentrerad till mindre ytor och är därför lättare att lokalisera. I en större sjö föredrar gösen att vistas i områden med sand- och grusrevlar, undervattensåsar med stora klippblock och stenar samt i närheten av sjöns ut- och inlopp. Gösen är här därför att stim av småfisk tenderar att följa svaga undervattensströmmar som bildas och flyter runt just dessa topografier. Gösen är också känd för att vandra från det ena ”matbordet” till det andra och då följer den gamla invanda stråk utefter sjöns varierande bottenkonturer. Det kan vara grundtoppar, sandrevlar, avsatser, djupbranter, sund och uddar som utgör hållpunkter för gösen att besöka vid sina näringsvandringar från djupt till grunt vatten och från den ena ändan av sjön till den andra.
. Varenda gösfiskare som är beredd att utforska och lära sig gösens vandringsstråk och vanor kommer att få lön för mödan. De kommer att fånga många och stora gösar vid framtida fisketurer! Jämfört med gäddan och öringen är gösen en ganska dum och lättfångad fisk! Gäddan är stor i käften och kan gapa över riktigt stora byten, ibland ända upp till 30 cm långa. Gösen har betydligt mindre mun än gäddan och gösen kan inte sluka ett byte som är större än cirka 12 % av sin egen vikt. En Bomber 25A, Cordell Wally Diver CD7, Deep Diver Red Fin CD9, Rebel Jointed Spoonbill DJ30S, Smithwick Deep Suspending Rattlin´ Rogue ASSRB1200 eller någon annan 9 -15 cm lång, fångstsäker göswobbler i blåvit, blåsilver, svartsilver, orangeguld, gulvit eller gulgrön färg rätt presenterad utefter en kontur på rätt djup och med rätt hastighet kommer alltid att fånga gös!


GÖSEN HUGGER VID TROLLING HELA SOMMAREN.
Göstrollingen i Stockholms skärgård och större insjöar som Hjälmaren, Mälaren och Vänern fungerar bra från början av maj till slutet av september. Gösen är i sig själv ett komplicerat pussel! Alla pusselbitar måste ligga exakt på plats för att man ska hitta dagens rätta mönster…Bete…Fart…Djup…Plats…Tidpunkt! Gösen är en uthållig men långsam simmare! Den kan under en längre stund förfölja ett byte innan den bestämmer sig för att smyga fram och försiktigt provsmaka. Att då och då plötsligt stanna till vid trollingen och låta wobblern hänga, svävande i vattnet framför ögonen på gösen i ett tiotal sekunder kan ofta få den mest trögflirtade gös att bestämma sig. En snabb vridning på gashandtaget och gösen sitter där!


SKAPA STIMEFFEKT VID YTLIG TROLLING.
Korta linor är av flera skäl nödvändiga vid ytlig göstrolling under varma, småkrusiga sommarnätter. Dels får man bättre kontakt med betena och gösen. Dels kan man lättare svänga båten fram och tillbaka och får också mindre trassel med korta linor. Dels går betena på huggstimulerande avstånd från båten. Att ha wobblerna på rätt avstånd från motorn är otroligt viktigt! De tre innersta wobblerna bör simma i propellervirvlarna 8 - 9 m bakom aktern! Försök skapa en stimeffekt med flera glänsande och glittrande wobbler bredvid varandra i propellerturbulensen. Gösen attraheras och tror att virvlarna bakom båten orsakas av ett stim småfisk eller något annat matnyttigt. Är det några blanka wobbler som simmar oregelbundet och glittrar av och till i virvlarna, då kommer ofta huggen gång på gång! Dubbelhugg, flera gösar som hugger samtidigt är inte ovanligt! Fångstsäkra, grundgående wobbler i detta sammanhang är Cordell Ripplin´ Red Fin C85 och Rebel 30S med kromade, silverblanka sidor och blå eller svart rygg.
De fyra yttre wobblerna ska simma och vibrera fram i utkanterna och någon meter bakom virvlarna. 11-12 m är lagom linlängder till ytterspöna. Ifall gösen missar de innersta wobblerna, då finns ju de fyra yttre, eftertruppen till hands!
Trollar man med för långa linor, då går gösen upp i virvlarna bakom båten och ner i djupare vatten igen innan wobblerna har nått fram. Betena kommer då att passera ovanför gösen. Det är båten och virvlarna bakom båten som lockar till sig gösen. Använd därför gärna korta linor vid nattlig yttrolling!
FINNS DET EN GÖS DÅ FINNS DET FLER!
För att bli en framgångsrik gösfiskare bör man känna till att den mindre och medelstora gösen ofta uppträder i stim och storgösen uppträder i par eller i smågrupper. När man fångat en, då finns det nästan alltid fler på samma ställe eller strax intill. Därför bör man alltid fiska av en plats noggrant där man fått ett hugg eller fångat en gös! På sommarnätterna drar smågösen fram i stora stim. Och den går högt i vattnet, omedelbart under vattenytan. Även den medelstora gösen uppträder i stim. Den stora gösen går i smågrupper eller i par. Ju större gösen är, desto djupare går den. Det är således viktigt att ha flera beten ute på olika djup samtidigt, men inte för djupt. Nedanför temperatursprångskiktet hittar man sällan någon gös under hög- och eftersommaren. Detta hänger samman med att gösen för sin existens fordrar vatten med goda syreförhållanden (minst 3,5 ml syre/l vatten). Under temperatursprångskiktet kan vattnets syrgashalt vara betydligt lägre.

NERE I DJUPET ÄR ALLTING SMÅTT.
På grunt vatten har gösen lättare att bedöma storleken hos ett byte. Nere på 8 -12 m djup kan en 24 cm lång Cisco Kid 1800, en 21 cm Manns Magnum 30+ eller en 26 cm Rapala Magnum CD-Mag se liten ut och blir därför ofta attackerad av storgösen. Normalt fullvuxna gösar på 5 7 kilos vikt tar sällan byten längre än 15 cm. Monstergösar på 10 13 kilos vikt med pelagiskt leverne ger sig ofta på och hugger en 20 25 cm lång wobbler nere på djupt vatten. Kom ihåg att ju djupare man trollar med ett bete desto långsammare kan man köra, eftersom vattentrycket hjälper till att pressa fram rörelsen och den wobblande gången hos wobblern!

GÖSEN FÖREDRAR EN TEMPERATUR ÖVER +15 GR. C.
Trots att gösen äter nästan ända ner till vattnets fryspunkt föredrar den en temperatur som ligger över +15 gr. C. Gösens ämnesomsättning och födointag är som allra störst mellan +15 och +23 gr.C. Gösens optimala trivseltemperatur, där den simmar och äter mest, ligger vid +19 gr.C. Många gånger när jag lokaliserat ett jagande gösstim brukar jag kolla temperaturen nära sjöbotten med min Thermo Spotter och har då funnit att vattentempen ofta ligger mycket nära +15 gr.C. Då har jag släppt mer Thermo Spotterns termistor genom gösens mun och svalg och ner i magen på den. Termometern brukar då också vanligtvis visa nära +15 gr.C. Denna aspekt på gösens beteende har nog förbisetts av många gösfiskare. Det här får bara stor betydelse när sjöns vattentemperatur har stigit till +15 gr.C.

KRAFTIGA SOMMARVINDAR PRESSAR HUGGVILLIG GÖS NER MOT LÄSIDORNA AV GRYNNOR OCH SANDREVLAR.
En styv kuling, en riktigt hård sommarvind från sydväst eller väst över en långsträckt sandrevel eller grynna brukar skapa kraftig turbulens och grumla upp vattnet ordentligt på läsidan av grundtoppen. Det turbulenta vattnet på läsidan drar till sig hungrig gös som i sin tur attraherats av den täta koncentrationen av uppvirvlande bottenorganismer och ätande småfisk. Stora, tunga, rullande vågor virvlar om i bottenfaunan, gör vattnet grumligt och mörkt och ger gösen möjlighet att jaga i dagsljus på grunt vatten och kalasa på småfisk i skydd av det mörkare vattnets grumlighet. Grunt belägna sandrevlar och steniga grynnor kan vara mycket fångstgivande gösfiskeplatser när en kraftig sommarvind har blåst stadigt från samma håll i mer än 24 timmar.

GÖSÖGAT ÄR SKAPT FÖR MÖRKERSEENDE.
Fiskar har inte ögonlock som däggdjur och fåglar och fiskögats iris är ingen ställbar bländare. En fisk kan inte dra ihop ögats iris i starkt solljus eller expandera den i beckmörker. Däremot har gösögats iris, i motsats till flertalet andra fiskarters, nästan fullt öppen bländare. Det mattglasliknande gösögat är skapt för att gösen ska kunna jaga och äta under mycket dåliga ljusförhållanden och nattetid. Fiskar har två typer av sinnesceller i sina ögon, stavar och tappar. Tapparna är de sinnesceller som gör att fiskar kan se och urskilja olika färger. De används mest vid dagsljus. Stavarna är de sinnesceller som gör att fiskar kan se i svartvitt och de används vid låga ljusnivåer och på natten.
Det kan ta upp till två timmar för gösen att ställa om synen från tappseende till stavseende. Gösen söker skugga eller går ner i djupare och mörkare vatten när solen går upp. Den känner sig mycket besvärad av intensivt, direkt solljus. Detta kan också förklara varför gösen hugger så bra mulna dagar med mycket regn och sedan helt lägger av när solen bryter igenom. Av denna anledning bör vi söka gösen mycket djupt under soliga dagar. Igenmulna och regniga dagar med riktigt busväder går gösen grundare och brukar vara mycket aktiv. Bästa gösfisketiden på dygnet är ofta timmarna efter solnedgången och gryningstimmarna före soluppgången.


EKOLODET ÄR VÅRT UNDERVATTENSÖGA.
Själv började jag lära mig använda ekolod i mitten av 1960-talet när jag köpte mitt första blinkekolod, ett Lowrance LFP-300M ”Green Box”. Idag är alltid ekolodet på vid trolling och spinnfiske från båt. Att använda ekolod ger oss ett ”extra” sinne, speciellt när man fiskar efter pelagisk fisk, i branter eller över djupt belägna grynnor. Vid nattfiske är ekolodet dessutom till extra hjälp vid navigering. Alla djup och topografier, fiskar och temperatursprångskiktet kan man se med hjälp av ett bra skrivande ekolod eller LCD-ekolod som har stor uteffekt och hög frekvens. Stor uteffekt hos ett ekolod är nödvändig för att kunna tränga djupt. Hög frekvens fordras för registrering av nors, löja, siklöja och annan pelagisk mindre fisk som gösen äter. Stora fiskar som gös och gädda är naturligtvis lättare att se på ekolodet. Temperatursprångskiktet är också viktigt att få indikerat, eftersom sommargösen ogärna vistas under denna termiska vattenskiktning. Idag har jag ett modernt Lowrance X-16 i båten. Det är ett färgekolod med LCD-bildskärm, 8.000 watts uteffekt, logg- och temperaturgivare samt inbyggd GPS-navigator med kartplotter i färg.

TOPOMARKÖRER ÄR ETT MÅSTE.
När en gös hugger kasta då genast ut en topomarkör för att markera huggplatsen! Det är bästa sättet att hålla reda på var gösen finns. Kasta alltid ut alla topomarkörer åt samma håll och rakt ut från båtsidan. Kasta aldrig en topomarkör bakom båten! Gör man det då fastnar topomarkören i trollinglinorna bakom båten med trassel som följd. För att undersöka om det är flera gösar i närheten bör man noggrant trolla av fiskeplatsen. Kör i S-formade banor, åttor och cirklar, till en början snäva sedan allt vidare och vidare! Med hjälp av topomarkörerna kan man markera upp det produktiva området och även lista ut vilken kurs gösstimmet håller. Topomarkörer är också bra att ha, om ett spö skulle råka ramla överbord. En snabb topomarkör på samma plats och man kan dragga efter spöt tills man får upp det i båten igen!

KEMVÄSSADE KROKAR SKILJER SUCCÉ FRÅN FIASKO.
Speciellt storgösen är hård i käften och wobbler med slöa krokar blir korta minnen!
Vissa fabriksnya wobbler har så slöa krokar att det är skamligt. Byt ut alla halvdana krokar på dina göswobbler till kemvässade trekrokar. Excalibur, Gamakatsu, Owner och VMC tillverkar utmärkta, kemvässade krokar. Mina egna favoritkrokar är Excalibur, VMC Cone Cut BZ7650 och VMC Perfection 7541. Vassa krokar betyder bättre fiskelycka!

LUFTTRYCKET KAN PÅVERKA GÖSFISKET.
Stabilt barometertryck i tre eller fyra dagar kan leda till ett fantastiskt givande gösfiske! Många mindre gösstim tenderar att skingras under den första dagen när ett högtryckscenter bildas för att sedan snabbt koncentreras till kompakta, jagande enheter. En fallande barometer på tredje dagen efter det att ett högtryck kommit in i ett område kan också aktivera gösen och leda till verkliga huggruscher ända tills stormen rullar in eller tills barometern börjar stiga igen. Gösfisket kan bli riktigt spektakulärt alldeles innan stormen kommer in i området. Gösen känner genast skillnaden i lufttrycket och börjar direkt jaga efter lämpliga byten då regnet börjar falla. En lätt bris är också till god hjälp för gösfiskaren eftersom den river upp vattenytan, bryter och reducerar ljuset samt maskerar båten och fiskaren. Gösen jagar också betydligt grundare under blåsiga och regniga dagar än den gör under vindstilla eller soliga dagar.

SERVERA GÖSEN NÅGOT SOM LUKTAR OCH SMAKAR.
Gösens utpräglade förmåga att urskilja minimala smak- och luktspår i vattnet leder ofta gösen till sitt byte! Gösfiskare som känner till och utnyttjar detta vid sitt fiske brukar i regel kunna uppvisa verkliga storfångster! Ett av mina hemligaste och absolut fångstsäkraste ”Dirty Tricks” vid gösfiske genom åren har varit att smaksätta gösjiggen med tungan från en mindre gös! Hos en liten gös skär jag ut tungan djupt ner i strupen för att få med lite av det mjuka svalget, V- formar biten med en vass kniv och pressar jigkroken genom tungspetsen så att de två, tunna köttstrimlorna hänger och dinglar på var sin sida bakom jiggen när den hoppar fram längs sjöbotten. En gång beslutade jag mig att jämföra fångstförmågan hos en vanlig jig med en ”betad” jig. Vardera jiggen testfiskades samtidigt av två lika duktiga gösfiskare. Standardjiggen fångade tre gösar den kvällen och den ”betade” jiggen fångade tjugotvå! Kombinationen åstadkom en simmande rörelse från det sladdriga V-et tillsammans med den vertikalt böljande och hoppande gången från jiggen. Mina favoritjiggar vid detta fiske är gula och vita marabou- och bucktailjiggar med orange eller rött huvud. Det spelar ingen roll vad det är för färg på jiggen bara den är gul eller vit!



GÖSEN VISTAS RUNT TÄT VEGETATION HETA SOMMARDAGAR.
Riktigt heta sommardagar lockas mängder av mindre bytesfisk till friliggande bankar och grundområden med tät hornsärv, gäddnate, krusnate, ålnate och andra gröna växter. Här finner fiskarna kamouflage, skydd och föda. Genom fotosyntes omvandlar de gröna växterna solljuset till livgivande syre åt både små och stora fiskar. Många gösfiskare tror nog att gösen bara vistas i områden över hårda sten- och grusbottnar. De missar därför ibland riktigt bra fisketillfällen. Några av de säkraste gösfiskeplatserna under heta soliga sommardagar är skuggsidorna nere i mörkare vatten utmed den nedre brytlinjen av en natebank eller vegetationsbädd där växterna ”andas” livgivande syre. Där nere brukar det finnas gott om föda åt gösen. Gösen gör inte som gäddan och går in i den täta vegetationen utan gösen patrullerar utanför de yttre kanterna av vegetationsbäddarna i sin jakt efter lämpliga bytesfiskar. När skuggorna blir långa och solen börjar gå ner i väster då stiger gösen, går in över de friliggande natebankarna och börjar plocka åt sig av de sprättande bytesfiskarna i vattenytan.
EN STOR HÅV ELLER HANDFLATAN BORDAR GÖSEN.
En stor håv är bra att ha till hands när du bordar en gös. Var försiktig med de skarpa tänderna och ryggfenans nålvassa taggar när du krokar loss wobblern ur munnen på gösen. Det går utmärkt att plocka upp gösen ur vattnet med bara handflatan under tyngdpunkten på gösbuken. Gösen ligger helt stilla utan att röra en fena om du lyfter den horisontellt rakt upp med handflatan. Se bara upp så att du inte skrapar gösens sidolinje mot utsidan av båten, för då blir den helt tokig och börjar sprattla! Huggkrok behöver du aldrig använda vid gösfiske!

GÖSEN ÄR INGEN RIKTIG FIGHTER.
Trots att gösen är en kraftfull och uthållig simmare försöker den bara att köra ner i botten när den är krokad. Inte ens storgösar på 8-10 kilo bjuder på någon längre eller hårdare fight. Fyra, fem dykningar mot botten och sedan är den färdig för håv eller handflata! Vid spinn- eller haspelfiske med ultralätt utrustning och vanlig 0,25 mm nylonlina kan fighten vara i ett tiotal minuter innan gösen vänder upp sida och buk!

ANVÄND SPÖHÅLLARE VID GÖSTROLLING.
Gösfångsterna ökar betydligt om spöna får sitta i stadiga spöhållare istället för att hålla spöna i händerna. När gösen väl hugger blir det tvärstopp med spöhållare och pressen är redan där. Ofta har gösen redan krokat sig själv när trollaren får tag på spöt. Då man själv ska hålla i spöna sitter man ofta ganska avspänt, kanske med en CocaCola eller kaffemugg i ena handen, ett spö i andra handen och ett spö i knävecket. När hugget kommer får man en mindre chock! Då blir det inget tvärstopp och ingen press är där! Att göra mothugg i detta läge är ofta för sent! Gösen har redan känt det stramande motståndet från linan och släppt bytet, wobblern. Det fordras således total koncentration och blixtsnabba reflexer, om man själv ska sitta och hålla i spöna när gösen hugger. Att hålla spöna i händerna vid nattlig göstrolling betyder också att man får göra det timme efter timme och natt efter natt. Sannolikheten är därför mycket stor att man inte alls är beredd just när gösen tar i. Därför använder många erfarna göstrollare alltid spöhållare! Å andra sidan finns det också många skickliga göstrollare som sätter en ära i att alltid hålla i spöt och själva blixtsnabbt kroka den gös som är där och skjuter på eller försiktigt nafsar på wobblern!

GÖSEN ÄR EN LÅNGSAM OCH KLUMPIG JÄGARE.
I gösens mun hittar man många små griptänder spridda bland dubbla rader av stora, sylvassa huggtänder. Gösens sätt att jaga och hugga ett byte motiverar också användande av spöhållare. Gösen ligger inte i försåt och kastar sig inte över sitt byte som gäddan. Tvärtom är gösen både långsam och klumpig och har därför ett helt annat jaktsätt. Gösen simmar uthålligt och målmedvetet efter sitt byte tills den hinner ikapp det. Då försöker den gång på gång med försiktiga nafs svälja bytet bakifrån. Svarar man som trollingfiskare med ett hårt mothugg i fel ögonblick, då blir gösen skrämd och går ner i djupet. En spöhållare förblir oberörd och gör inget plötsligt mothugg på ett litet gösnafs eller en serie lätta stötar ”tap..tap.. tap” mot wobblern. Spöhållaren bryr sig inte om att gösen simmar i samma fart som wobblern och skjuter på den bakifrån. Men när gösen hugger på riktigt, då blir det tvärstopp tack vare spöhållaren!


LÅNGSAM GÖSTROLLING ÄR OFTA RÄTT TAKTIK.
Vid göstrolling gäller det alltid att snabbt hitta för dagen exakt rätt trollingfart. Det duger alltså inte att köra med 1,7 knop om gösen hugger bäst vid 1,1 knop. Man måste variera trollinghastigheten tills man funnit den fart som gösen hugger vid just idag och just nu!.Det är sällsynt att någon trollar för långsamt för att få storgösen att hugga! Alltför ofta är det tvärtom! En extra långsam trollingfart ger gösen längre tid att besluta sig för att ta betet. Genom att köra båten i sicksack eller S-formade banor får man sina wobbler att sakta ner och öka farten på ett naturligt, huggstimulerande sätt. Man kan också köra båten i stora åttor så att wobblerna tappar fart i innersvängarna och ökar fart i yttersvängarna. Många gånger hugger gösen när betena stannar upp och ibland är fartökningen i yttersvängarna dagens melodi.


SIDOPARAVANER MÅNGDUBBLAR FÅNGSTRESULTATEN.
Sidoparavaner (sideliners) är ett måste vid göstrolling. Dels fiskar man över mycket större ytor och dels skrämmer man inte gösen på samma sätt som när man kör direkt över gösen med båten. Den ytnära gösen skyggar för båten och simmar därför rakt ut mot betet bakom sidoparavanen. Bättre kan det inte bli! Offshores gula OR12 med röda, uppfällbara flaggor syns bra och sträcker otroligt bra som sidoparavaner både vid gädd-, gös- och laxtrolling när man vill ha lite extra horisontell spridning av betena. Gary Roach, Mr Walleyes röda sideliner samt Cannons Rover är andra sideliner som sträcker och fungerar bra. Undvik för långa linor bakom sidoparavanerna. För bäst fångstresultat och bra kontroll är 15 meter lagom linlängd. Längre linor ställer bara till problem och smågös som nappar blir svåra att se.


DJUPRIGGSVAJRARNA SJUNGER OFTA FEL MELODI.
Djupriggsvajrarna sjunger ofta fel melodi vid göstrolling! Det sjungande, vinande och otäcka ljudet från vajrarna skrämmer mer än det lockar. Speciellt storgösen verkar avstå från att hugga vid djupriggsfiske! För att få ner wobblerna på önskade trollingdjup vid pelagisk trolling sommartid kan man istället för djuprigg använda leadcorelina eller 30, 50, 70, 90 och 150 grams päronsänken av bly fastsatta med gummisnodd 10 meter framför respektive wobbler. Med 30 grams sänke går wobblern 2 2,5 m djupare, med 50 gram 3 3,5 m djupare, med 70 gram 4,5 -5 m djupare osv, men man får själv testa sig fram därför att linlängd, diameter och trollingfart också påverkar wobblerns djupgående. Fiskar man efter pelagisk gös kan man alltid använda päronsänke och gummisnodd utan problem! Glöm aldrig att gösen också kan gå högt i vattnet nära vattenytan. Ibland och speciellt efter solnedgången är det oerhört produktivt att köra med en helt oblyad wobbler närmast vattenytan.


PÄRONSÄNKE OCH GUMMISNODD VID TROLLING.
Ett bra sätt att fästa päronsänket vid trollinglinan är att använda en vanlig beige kontorsgummisnodd (1,5 x75 mm). För gummisnodden genom öglan på päronsänket. Trä sedan gummisnodden genom öglan på gummisnodden utanför päronsänket och dra åt så att det blir en snara. För sedan päronsänket med gummisnodden två varv runt linan och trä därefter päronsänket igenom öglan på gummisnodden igen. och dra försiktigt åt. Där sitter päronsänket på trollinglinan utan att glida! Lätt som en plätt!

Go for the Big Walleyes!

Old Firehand
www.trumman.com - där dina pengar räcker längst!

[Löwa]

^ Rediga tips och mycket detaljer man ibland glömmer att hålla reda på som kan göra all skillnad i världen hurvida man kommer hem tomhänt eller ej.

Man tackar!

[EsoxToni]

hehe
Men hur styr du då mellan grynnorna

Man driver förbi precis vid djupkanten, bara att dra upp motorn så man inte går emot nån gömd sten om det finns risk för det...
(Vi vet var stenarna finns)

AndyElSueco:
Du kanske drev för snabbt pga vinden eller hade för lätt skalle på jiggen så du inte fick ner betet i botten ordentligt?
Vi fick använda 2st ikea kassar som drivankare och det var på gränsen till för snabbt drift ändå...

Dom gösar vi fått har varit riktigt på hugget, bara 2-3st satt på stinger-kroken medans övriga hade hela jiggen i munnen.