Är bara tvungen att skriva av mig lite för nu känns det tungt.
Har under sommarn lärt tjejen att fiska. Vi fiskar mestadels i mina specialvatten som i princip alltid ger fisk. Det roliga är att under tiden som jag lärt henne och berättat saker så har de inträffat. Lite exempel, jag berättade för henne att stor fisk ofta står på bottnen och stångar och flänger inte runt i ytan som de små. Samma dag fick hon en liten mindre som nog trodde han var stålmannen. Kort därefter fick hon på en liten större som det tog ett litet tag för att visa sig.
Helgen efter berättade jag för henne om gälgreppet och att hon ska akta sig för taggarna samt tänderna. Samma kväll skulle jag ta upp en gädda på detta vis och lyckades givetvis fastna och få händerna blodiga.
Under de senaste månaderna har hon blivit riktigt duktig hon kastar bra och har fått in lite feeling. Och när vi kommer till fiskeplatsen brukar jag känna på mig på något vis om det ska bli något eller inte, vilket jag till 99% har rätt i. Och de gångerna jag varit säker har vi fått fisk, eller ja hon iaf. Hon drar gädda på gädda men de jag lyckas kroka har jag tappat.
Jag har aldrig haft problem med detta innan men denna sommarn har det varit hemskt, jag har gjort mothugg så håret har rest sig i nacken men ändå tappar jag dem.
Tanken var att vi skulle ta en snabb tur nu på kvällen, vädret var perfekt och jag sa till henne idag blir det stort och tittade sen på henne lite skämtsamt och tillade men vi kommer ej få upp den.
Vi kom fram till platsen och efter en timmes fiskande fick jag hugg. Höll på med den ett bra tag och den kämpade riktigt ordentligt, jag gjorde mothugg så det är ett under att jag inte slet huvudet av fisken
. Efter en stunds kamp gjorde den en tokrusning rakt ner på botten och fastnade i ett gammalt träd som vält från stigen ner i vattnet och linan gick av.
Kommunen och fiskeklubben bryr sig inte om alla dessa träd som har trillat eftersom kommunen bryr sig inte om bråte i vattnet utan bara om träden har trillat över den lilla fjolla orienteringsstigen. Och fiskeklubben bryr sig inte för laxen kan inte ta sig så långt upp så då är det ingen mening med att röja heller.
Jag såg aldrig fisken men tippar på mellan 4-7 kanske. Eller jag intalar mig det eftersom jag kanske inte vill inse att den var större än mitt pb som jag tog på samma plats för ett par år sedan på 8kg. Sen grämer det mig ännu mer att den nu simmar runt med en 30cm lång ståltafs samt ett drag i munnen. Just nu är jag så fruktansvärt less på allt, är det egentligen värt det?
Nu tänker ni säkert att ahh men en tappad fisk är väl inget att vara sur över man kan ju ta fler stora, till saken hör att stor fisk i mina hemvatten är mycket sällsynt, och med turen jag har lär jag väl aldrig få chansen igen.
Blev en rätt lång text men behövde skriva av mig lite, kommer ligga sömnlös inatt ändå men skönt att veta att någon bryr sig iaf
Mvh En sliten gäddfiskare.
Har under sommarn lärt tjejen att fiska. Vi fiskar mestadels i mina specialvatten som i princip alltid ger fisk. Det roliga är att under tiden som jag lärt henne och berättat saker så har de inträffat. Lite exempel, jag berättade för henne att stor fisk ofta står på bottnen och stångar och flänger inte runt i ytan som de små. Samma dag fick hon en liten mindre som nog trodde han var stålmannen. Kort därefter fick hon på en liten större som det tog ett litet tag för att visa sig.
Helgen efter berättade jag för henne om gälgreppet och att hon ska akta sig för taggarna samt tänderna. Samma kväll skulle jag ta upp en gädda på detta vis och lyckades givetvis fastna och få händerna blodiga.
Under de senaste månaderna har hon blivit riktigt duktig hon kastar bra och har fått in lite feeling. Och när vi kommer till fiskeplatsen brukar jag känna på mig på något vis om det ska bli något eller inte, vilket jag till 99% har rätt i. Och de gångerna jag varit säker har vi fått fisk, eller ja hon iaf. Hon drar gädda på gädda men de jag lyckas kroka har jag tappat.
Jag har aldrig haft problem med detta innan men denna sommarn har det varit hemskt, jag har gjort mothugg så håret har rest sig i nacken men ändå tappar jag dem.
Tanken var att vi skulle ta en snabb tur nu på kvällen, vädret var perfekt och jag sa till henne idag blir det stort och tittade sen på henne lite skämtsamt och tillade men vi kommer ej få upp den.
Vi kom fram till platsen och efter en timmes fiskande fick jag hugg. Höll på med den ett bra tag och den kämpade riktigt ordentligt, jag gjorde mothugg så det är ett under att jag inte slet huvudet av fisken
. Efter en stunds kamp gjorde den en tokrusning rakt ner på botten och fastnade i ett gammalt träd som vält från stigen ner i vattnet och linan gick av.Kommunen och fiskeklubben bryr sig inte om alla dessa träd som har trillat eftersom kommunen bryr sig inte om bråte i vattnet utan bara om träden har trillat över den lilla fjolla orienteringsstigen. Och fiskeklubben bryr sig inte för laxen kan inte ta sig så långt upp så då är det ingen mening med att röja heller.
Jag såg aldrig fisken men tippar på mellan 4-7 kanske. Eller jag intalar mig det eftersom jag kanske inte vill inse att den var större än mitt pb som jag tog på samma plats för ett par år sedan på 8kg. Sen grämer det mig ännu mer att den nu simmar runt med en 30cm lång ståltafs samt ett drag i munnen. Just nu är jag så fruktansvärt less på allt, är det egentligen värt det?
Nu tänker ni säkert att ahh men en tappad fisk är väl inget att vara sur över man kan ju ta fler stora, till saken hör att stor fisk i mina hemvatten är mycket sällsynt, och med turen jag har lär jag väl aldrig få chansen igen.
Blev en rätt lång text men behövde skriva av mig lite, kommer ligga sömnlös inatt ändå men skönt att veta att någon bryr sig iaf
Mvh En sliten gäddfiskare.
Kommentera