Grand Canaria, rapport
Så är jag tillbaka i selen efter ett par veckor i soldränkt 
miljö på Grand Canaria.
Vi bodde i "Den rika hamnen", Puerto Rico. Staden "råkar" Vara centrum för djuphavsfisket, och det var tätt mellan skutorna som ville locka oss ut på fisketur.
Jag hade med mig en reseutrustning i form av ett fyrdelat 8 fots Watermark spö med en 2000 Shimanohaspel matad med 0,17 firewire och en uppsättning lätta beten samt ett göstackel för mete med betesfisk.
Körde lite trolling när vi var ute på delfinsafari, men trollingsäsongen är egentligen över så här års så där kammade jag noll. Vi hade visuell kontakt med en stor hammarhaj, men jag är glad att han inte kom i närheten av mina klena grejer.
På den turen hade jag ändå en fantastisk fiskupplevelse. När vi ankrat upp i en vik utanför några grottor fick vi tillfälle att snorkla.
Fiskar i alla regnbågensfärger. Stim på stim av olika arter som simmade i olika nivåer, vackert och fascinerande.
Två gånger var jag ute på turer då vi mest bottenmetade. Båda turerna gav massor av fisk för min del. Fast som vanligt lyckas jag inte riktigt med de stora.
Första turen var det väldigt lugnt väder. Tack vare att vattnet är så klart kunde vi iaktta hur rockorna strök runt våra beten.
Jag hade ett friskt hugg. Men den ivrige skepparen skulle vara mig behjälplig, han slet i princip spöet ur mina händer, lotsade det förbi ett par andra spön och lyckades även ta sig förbi ankarlinan. Jag trampade efter ivrig att få ta över och drilla bjässen. Guiden slappande tyvärr av i uppmärksamhet och när han med ett leende åter räckte över spöet till mig. Såg jag med förtvivlan hur kolossen drog in i en klippformation och sekunden senare var linan kapad.
Jag såg vad som skulle ske men det gjorde tyvärr inte experten. Det kändes hårt när jag fick spöet i mina händer med den slappa linan dinglande.
- Wind, the fish, it’s still there.
- Well, no, svarade jag avmätt.
- Yes, it is. Svarade han med eftertryck fortfarande leende.
- The fish is gone, he made it into the clifformation, sa jag resignerat och pekade mot den mörka siluetten på botten.
- Sometimes that happens, sa han en smula generat.
Nåja turen gav två barracudor och en torped. Det var ingen större storlek på fiskarna men tonfisken var en upplevelse att studera sedan den krokats. Dess rusningar var blixtsnabba. Tiometer på 0,7 sekunder ser ut som undervattensblixtar.
Tyvärr hade jag inte med mina egna grejer ombord denna tur. Vi hade ju sett monster rullar och spön när vi bokade in oss på turen. Och jag kunde inte för mitt liv tänka mig att mina grejer dugt något till på en botternmetstur.
Men hej vad jag bedrog mig. Vi var fyra smålänningar ombord som förutom var sin tung utrustning fick dela på ett barnspö i klent glsfiber. Detta för att fånga betesfisk med. Vi fick som sagt massor av fisk. Mest det fiskeguiderna kallade seabass. Jag skulle väl kalla den för multe om jag fick säga min mening om vad det var vi fångade. Mitt eget spö hade känts som värsta lyxen i jämförelse med det vi fick använda. Vi fiskade med sardin- och bläckfiskbitar. Det var huggsexa första timmarna. Jäkligt kul fiske (trots spöet) när man ser hur ett stim samlas runt krokarna man släpper ner.
Men inget vara för evigt, efter ett 20tal fiskar dog det ut. Det fanns fortfarande massor av fisk under båten, men de ville inte bita. Jag tog dock en doublé fjärsingar, som besättningsmännen var väldigt rädda för.
Det blev i alla fall lite alligatorfish och lizzardfish. Men de ratade guiderna helt.
Tur nummer två bytte jag båt. Första gången hade jag varit ute med ett par lokala grabbar. De var duktiga på att hitta fisk, men alltför måna att själva var inblandade i krokning och drillning.
Andra turen åkte jag med en tysk skeppare som hade en fd yrkesfiskare som kunnig gast.
Han hade mer electronisk-utrustning men kunde inte riktigt lokalisera bytesfisken. Då tog han resolut på sig en luft tub och trots kraftig ström dök han och genomsökte han revet cyklopiskt-visuellt. Han band en rejäl tamp runt en klippa där det var mossor av fisk och sedan drog vi oss på plats. Det kallar jag att vara mån om kunderna.
På denna tur bordade en gentleman från Yorkshire en rejäl Stingrocka. Den måste ha vägt bortåt 100 kg och det tog omkring 40 minuter att få upp den från 25 m djup. Jag mådde lite dåligt över hur den behandlades innan den återsattes. Jag går inte in på några detaljer men det var med viss förvåning jag såg den vända sig på mage och dyka mot botten efter 10 minuter skvallpandes på rygg i ytan.
Jag hade med mitt eget spö och denna gång var det riktigt kul att meta. Grouper och seabass. en massa lizzardfish och även en del fjärsing blev mitt byte.
Jag såg massor av multe i hamnarna i Puerto Mogan och Puerto Rico. de fanns i alla storlekar och var int especiellt skygga. Tyvärr var det fiske förbjudet i själva hamnområdena. Jag provade en del utanför pirarna. Men det gav inte annat än små fisk. Det roligaste vi hade där, var att ta med överblivna makaroner och mackor som vi kastade i vattnet. Då kokade det verkligen av fisk i alla storlekar och färger.
På kvällarna fanns det i alla fall kall öl och goda fiskrätter att trösta sig med.
Ha det gött fiskebröder
Uttern_
miljö på Grand Canaria.Vi bodde i "Den rika hamnen", Puerto Rico. Staden "råkar" Vara centrum för djuphavsfisket, och det var tätt mellan skutorna som ville locka oss ut på fisketur.
Jag hade med mig en reseutrustning i form av ett fyrdelat 8 fots Watermark spö med en 2000 Shimanohaspel matad med 0,17 firewire och en uppsättning lätta beten samt ett göstackel för mete med betesfisk.
Körde lite trolling när vi var ute på delfinsafari, men trollingsäsongen är egentligen över så här års så där kammade jag noll. Vi hade visuell kontakt med en stor hammarhaj, men jag är glad att han inte kom i närheten av mina klena grejer.
På den turen hade jag ändå en fantastisk fiskupplevelse. När vi ankrat upp i en vik utanför några grottor fick vi tillfälle att snorkla.
Fiskar i alla regnbågensfärger. Stim på stim av olika arter som simmade i olika nivåer, vackert och fascinerande.
Två gånger var jag ute på turer då vi mest bottenmetade. Båda turerna gav massor av fisk för min del. Fast som vanligt lyckas jag inte riktigt med de stora.
Första turen var det väldigt lugnt väder. Tack vare att vattnet är så klart kunde vi iaktta hur rockorna strök runt våra beten.
Jag hade ett friskt hugg. Men den ivrige skepparen skulle vara mig behjälplig, han slet i princip spöet ur mina händer, lotsade det förbi ett par andra spön och lyckades även ta sig förbi ankarlinan. Jag trampade efter ivrig att få ta över och drilla bjässen. Guiden slappande tyvärr av i uppmärksamhet och när han med ett leende åter räckte över spöet till mig. Såg jag med förtvivlan hur kolossen drog in i en klippformation och sekunden senare var linan kapad.
Jag såg vad som skulle ske men det gjorde tyvärr inte experten. Det kändes hårt när jag fick spöet i mina händer med den slappa linan dinglande.
- Wind, the fish, it’s still there.
- Well, no, svarade jag avmätt.
- Yes, it is. Svarade han med eftertryck fortfarande leende.
- The fish is gone, he made it into the clifformation, sa jag resignerat och pekade mot den mörka siluetten på botten.
- Sometimes that happens, sa han en smula generat.
Nåja turen gav två barracudor och en torped. Det var ingen större storlek på fiskarna men tonfisken var en upplevelse att studera sedan den krokats. Dess rusningar var blixtsnabba. Tiometer på 0,7 sekunder ser ut som undervattensblixtar.
Tyvärr hade jag inte med mina egna grejer ombord denna tur. Vi hade ju sett monster rullar och spön när vi bokade in oss på turen. Och jag kunde inte för mitt liv tänka mig att mina grejer dugt något till på en botternmetstur.
Men hej vad jag bedrog mig. Vi var fyra smålänningar ombord som förutom var sin tung utrustning fick dela på ett barnspö i klent glsfiber. Detta för att fånga betesfisk med. Vi fick som sagt massor av fisk. Mest det fiskeguiderna kallade seabass. Jag skulle väl kalla den för multe om jag fick säga min mening om vad det var vi fångade. Mitt eget spö hade känts som värsta lyxen i jämförelse med det vi fick använda. Vi fiskade med sardin- och bläckfiskbitar. Det var huggsexa första timmarna. Jäkligt kul fiske (trots spöet) när man ser hur ett stim samlas runt krokarna man släpper ner.
Men inget vara för evigt, efter ett 20tal fiskar dog det ut. Det fanns fortfarande massor av fisk under båten, men de ville inte bita. Jag tog dock en doublé fjärsingar, som besättningsmännen var väldigt rädda för.
Det blev i alla fall lite alligatorfish och lizzardfish. Men de ratade guiderna helt.
Tur nummer två bytte jag båt. Första gången hade jag varit ute med ett par lokala grabbar. De var duktiga på att hitta fisk, men alltför måna att själva var inblandade i krokning och drillning.
Andra turen åkte jag med en tysk skeppare som hade en fd yrkesfiskare som kunnig gast.
Han hade mer electronisk-utrustning men kunde inte riktigt lokalisera bytesfisken. Då tog han resolut på sig en luft tub och trots kraftig ström dök han och genomsökte han revet cyklopiskt-visuellt. Han band en rejäl tamp runt en klippa där det var mossor av fisk och sedan drog vi oss på plats. Det kallar jag att vara mån om kunderna.
På denna tur bordade en gentleman från Yorkshire en rejäl Stingrocka. Den måste ha vägt bortåt 100 kg och det tog omkring 40 minuter att få upp den från 25 m djup. Jag mådde lite dåligt över hur den behandlades innan den återsattes. Jag går inte in på några detaljer men det var med viss förvåning jag såg den vända sig på mage och dyka mot botten efter 10 minuter skvallpandes på rygg i ytan.
Jag hade med mitt eget spö och denna gång var det riktigt kul att meta. Grouper och seabass. en massa lizzardfish och även en del fjärsing blev mitt byte.
Jag såg massor av multe i hamnarna i Puerto Mogan och Puerto Rico. de fanns i alla storlekar och var int especiellt skygga. Tyvärr var det fiske förbjudet i själva hamnområdena. Jag provade en del utanför pirarna. Men det gav inte annat än små fisk. Det roligaste vi hade där, var att ta med överblivna makaroner och mackor som vi kastade i vattnet. Då kokade det verkligen av fisk i alla storlekar och färger.
På kvällarna fanns det i alla fall kall öl och goda fiskrätter att trösta sig med.
Ha det gött fiskebröder
Uttern_
Kommentera