-VARNING FÖR LÅNGT, SLARVIGT SKRIVET INLÄGG, LÄSES PÅ EGEN RISK-
Hej, käre fiskebröder/-systrar
Jag måste skriva av mig lite av mig lite nu när man kommit hem från fiskesemester utan dess like. Allting började en dag för några månader sedan då kamraten Dennis läste om en fiskeort i Norge vid namn Mehamn. Intresset växte och han fördjupade sig i vad och hur man fiskar långt däruppe i norr, det kom fram att inte bara finns ett spännande havsfiske efter hälleflundra, torsk, lubb, sej, kolja, havskatt, rödspätta med mera, utan det finns också fantastiska möjligheter till ädelfiske som saknar motsvarighet i svenska vatten. Han tog upp ämnet med mig och jag blev helt såld fram till att jag hörde att det var ca 190 mil att åka med bilen, men efter lite övervägning så kom även jag fram till att det verkar vara ett fantastiskt resmål.
Jag, Dennis och hans flickvän Christel började då ragga fler personer som ville upp med oss till Europas nordligaste punkt på fastlandet för att fiska, men det visade sig svårt, så i slutändan blev vi ett kompisgäng på 4 personer som tog oss an den långa resan.
Resan upp till Mehamn från Åkersberga utanför Stockholm tog ca 27 timmar, och vi var alla klart slitna av att sitta i bilen under en så lång tid. När vi väl kom fram var klockan runt 5 på morgonen och vi reste tältet och slöt ögonen. Efter några timmars sömn bestämde vi oss för att gå till grabbarna på Nordic Safari (http://www.nordicsafari.no) för att se vad våran tältplats kostade. Det visade sig vara löjligt billigt med tanke på läget och vi betalade inte ens 50 svenska kronor per natt/person, och då fick vi tillgång till dusch, wc och kök.
Vi fick ett fantastiskt bemötande av Dan på Nordic Safari som tipsade oss om fina vatten omkring Mehamn. Dan var en veteran i Mehamn och kunde varenda litet vattendrag, när på dygnet det är bäst, vad man ska fiska med och hur man ska fiska, och var inte rädd att dela med sig av sina gurukunskaper. Sagt och gjort, vi begav oss till en fjällsjö som skulle hålla fint bestånd av fjällröding och öring. Vi anlände till sjön och det blåste ca 10 sekundmeter, så fisket var trögt i början, men efter några timmar och härlig korvgrillning så mojnade vinden av och man kunde börja ana att fisken tog torrt i ytan. Själv drog jag på mig haspelspöt, vadade ut ett tjugotal meter i sjön och började med ett litet skeddrag. Efter några kast så händer det. Den första fisken för semestern sitter på kroken och försöker desperat, med starka huvudknyck och hårda rusningar, undkomma ödet som väntar i håven. Efter en fin kamp ligger den välgödda fjällöringen på ca kilot i håven. Snabb avkrokning, fotografi och så fick den simma hem igen. Yes, nu har jag inte suttit i bilen i över ett dygn för att bli fiskfri. Det dröjer inte lång tid efter det förrän Dennis och Anton har dragit varsin röding och öring på sina flugspön, så jag bestämmer mig för att kika vad det är för insekter som ligger i vattenytan och tar upp en fluga som är snarlik. Efter det följer ett fint huggkalas och flera fina fiskar landas för att sedan släppas tillbaka. Sedan kom regnet. Och det kom med sådan ilska att vi inte hade något val än att återvända till tältet för att värma oss och hänga kläderna på tork, men känslan satt kvar ändå. I bilen på väg till tältet satt alla genomblöta, frusna men med ett varmt leende. Här finns fisk. Här finns gott om fisk, och vi kommer ha ett fantastiskt fiske i Mehamn.
Väl hemma så gick vi upp till Nordic Safari för att snacka lite skit med personalen och tacka Dan för tipset. Vi träffade då på John och Albin, två svenska killar som jobbade som guider uppe i Mehamn, och pratade lite löst med dem om att åka ut på en dags havsfiske, vi fick en prisuppgift och bokade direkt. Drygt 1700:- per person med guide, fiskeutrustning, flytoverall och bensin skulle det gå på, och då gällde priset en heldag. Inbokat havsfiskepass på fredag, glädjen spreds ännu mer i kroppen för mig som aldrig varit ute på havsfiske innan.
Vi bekantade oss väl med vår guide Albin, den yngre av fiskeguiderna, som trots sina blott 18 fyllda år skulle bevisa sig vara en fullfjädrad mästare vad gäller både havsfiske och flugfiske.
Kvällen spenderade vi med att sitta vid Mehamnelva och under lågvattnet se lax och havsöring ploga i mynningen. Stämningen var perfekt. Plötsligt hör vi ett ljud av en fyrhjuling som bromsar in. Det är Albin som är på väg hem efter en lång dag på jobbet. Lite fiskesnack med honom och sedan väntade tältsängen.
Upp nästa morgon och vi bestämmer oss för att testa ett till av Dans fisketips. Denna dag efter Havsröding, en för mig mycket exotisk art, så humöret är på topp. Vi kommer till fjorden som vi fått utpekad vid högvatten och tar på oss vadarna. Senare under resan skulle vi lära oss att fisket efter havsröding var som allra bäst när lågvattnet vänder till högvatten och vatten trycks in i viken. Vattnet var kristallklart och första synen av fisk fick Dennis som såg en grå siluett smita förbi fötterna på honom och försvinna åt mitt håll. "Kasta ditåt!" hör jag honom säga. SMACK, där sitter fisken. Och den rusar och rusar och rusar, mitt lätta abborrspö får jobba, men efter en lång och härlig drill får fisken på dryga kilot syna håven. Den här fisken blir middag ikväll säger vi. Efter det såg vi sporadiska vak och siluetter, men ingenting mer ville hugga, men vi kände oss som vinnare allihopa. Även denna dag satt man och smolog i bilen på vägen hem. "Havsröding... Vänta till att grabbarna där hemma får höra det". Kvällen spenderades även den vid Mehamnelvas mynning för att fiska på havsöring, men fisken var så pass skygg så ingen ville ens komma i närheten av varken räkimitationer eller skeddrag.
Tältet lockade och vi gick och la oss i våra sängar. Klockan var halv tre på natten, men solen sken på som vanligt.
Nästa morgon vaknar vi av att det blåser halv storm och ett flertal av våra hårt nedslagna tältpinnar hade lossnat. Tältduken ligger fuktig av kondens i ansiktet på mig när jag vaknar, och jag tar mig kraft att ta mig upp, gå ut i bara underställ och vadarkängor för att slå ner tältpinnarna som lossnat och försäkra tältet lite extra. Jag får sällskap av Dennis, och vi lyckas till slut stabilisera tältet. Det hårda vinden följdes upp av mycket regn, detta fick oss att ta ledigt från fisket en dag och utforska områdena omkring Mehamn. Vi tog bilen och åkte på en roadtrip mellan älvarna och fjordarna för att först besöka grannstaden Gamvik. Vi gick ut på hamnen och konstaterade att det marina livet var överväldigande. Från bryggorna kunde vi se stora stim av sej och torsk, förvisso i mindre storlek, men för mig som aldrig fiskat i saltvatten innan var det en spännande upplevelse ändå. Tittade man riktigt ordentligt kunde man även ana rötsimpor som låg och tryckte längs botten. Nästa resa blev till Kjøllefjord, ett lite större samhälle där vi hoppades på att hitta affärer som sålde exempelvis handdukar och kanske till och med en restaurang för att komma undan konservburkarna en dag. Vi hittade Hotell Nordkyn och gick in för att se vad de hade att erbjuda. När vi öppnar menyn håller vi alla på att få en hjärtattack. 250 norska kronor för en pizza! Nåja, vi äter bara ute en dag tänker vi, så det gör mindre skillnad i slutändan. När vi lägger beställningen tittar tjejen bakom kassan konstigt på oss och frågar om vi verkligen ska ha en pizza var, vilket tydligen inte var normen där uppe. Där delar man broderligt på matten från samma talrik. Merkelige svensker. Spise en hel pizza selv.
Vi kommer tillbaka till campen och sätter och för att snacka lite skit med Albin och John. Dennis frågar vad som går att fiska från hamnen i Mehamn och får svaret att det finns en hel del plattfisk om man fiskar från rätt ställe. Han pekar ut var vi ska stå för att lägga ut våra bottenmeten. Vi får en fryst sik att agna med och beger oss ut. Vi lägger ut våra meten och det dröjer inte länge alls förrän det nappar på mitt spö. Yes! Första plattfisken är snart landad. Så var icke fallet tyvärr, men en oxsimpa av större modell hade tyckt att sejbiten såg god ut. Efter ett tag lossnade det däremot, och vi drog ett flertal sandskäddor och lerskäddor. Tyvärr uteblev rödspättan, fisken vi hade hoppats mest på, men det var inte det viktiga. Plötsligt kommer Albin gåendes för att se hur det går för oss. Han har slutat jobbet och är på väg hem för att äta och sova, men vi lyckas lura honom att stanna och snacka med oss i någon timme. Hans färdigheter lyser igenom när han gissar rätt vid varje napp vad som valt att svälja kroken bara genom att titta snabbt på spötoppen. Det visade sig att han var ledig på morgonen dagen efter och skulle upp för att fiska lax i Sandfjordselva och att vi var välkomna att följa med om vi så ville. "Absolut!" sa vi. "Vi möts vid 7-tiden imorgon bitti för att lösa det ekonomiska". Kvällen spenderades i vanlig ordning med att försöka lura en av havsöringarna i Mehamnelvas mynning, men den här gången lyckades Dennis faktiskt lura en på ett silverfärgat skeddrag. Lyckan är fullständig och fisken får simma tillbaka snabbt.
-BEEP BEEP BEEP-
För första gången under resan har vi ställt väckarklocka för att hinna med till Sandfjordselva. Vi möts upp och ordnar fiskekorten för att sedan bege oss ut.- Vi parkerar vid älvens mynning och vandrar en inte allt för lång bit uppströms. Albins vana ögon pekar ut laxar i första poolen vi går förbi och instruerar hur man bör lägga flugan och var man bör stå. Tyvärr är laxarna inte det minsta intresserade av våra flugor, utan de står still och väntar på rätt vattenföring för att orka ta sig högre upp i älven. Nåja, vi vandrar vidare uppåt och utforskar de andra poolerna. Vid varje stopp ser man ett flertal laxar, vissa riktigt stora, stå och vänta på bättre tider. Efter några timmar så kan vi konstatera att idag var inte en bra dag för laxen. Vi hade lyckats lura upp några lax- och öringsmolt, men det var allt. Trots fiskeresultatet var man hänförd över att kunna gå så nära laxarna i sin naturliga miljö.
Nästa dag bestämmer vi oss för att ge oss på havsrödingen igen efter att ha fått lite tips av Dan och Vidar uppe på Nordic Safari. Den här gången vet vi hemligheten med tidvattnet och vi kan inte bärga oss för att komma ut. När vi klättrat över fjället och står på toppen för att blicka ut över fjorden slår det oss hur fantastiskt det nordnorska landskapet är. Kala, enorma fjäll, stenklippor, havsfjordar, bäckar, älvar och det klara, turkosa vattnet som visar varje uns av liv och rörelse som försegår under dess yta. Plötsligt ser vi det! Vi står nästan hundra meter över havet och kan urskilja ett stim av havsrödingar på 10-15 individer som jagar, så klart är nordnorges vatten. Väl nere försöker vi hitta en bra plats att vada ut på. Dennis är snabbast och då också snabbast på att dra den första havsrödingen. Återigen är lyckan total och stämningen på topp. Vi bestämmer oss för att vandra in längre i viken för att undvika tång och risken att högvattnet sveper bort oss när det kommer in. När alla 4 står utvadade i vattnet och kastar så börjar huggkalaset. Vi ser ett stim komma mot oss och kastar en bra bit framför för att inte skrämma fisken. Första fisken tar återigen Dennis och därefter brakar det loss. Dubbelhugg! Trippelhugg! Fyrhugg! Inom loppet av 30-40 minuter har vi landat 7 st. fina havsrödingar med en topp på 2250 g fångad av mig. Jag har även bommat en lax som högg en bra bit ut och drog med sig nästan all lina jag hade på rullen innan den bestämde sig för att ha lekt färdigt med mig och drog iväg. När tidvattnet börjar göra det svårfiskat går vi upp på stranden för att vila oss lite. Dennis och Anton bestämmer sig för att de vill ha något att skryta med förutom fisket. De vill ta ett dopp i Barents hav. Sagt och gjort, av med kläderna, på med vadarstövlarna (man vill inte trampa på sjöborre) och språngmarsch ut i det kalla vattnet. Deras skrik och mitt skratt hördes nog till Narvik.
All fisk återutsattes utom en som tyvärr inte klarade sig, trots ihärdiga försök, så den fick följa med hem.
På kvällen hyrde vi en båt själva för att bege oss ut en sväng på havet utan guide. Hög sjö och tidvattenvågor gjorde att vi inte var ute så länge, men på den korta lyckades vi fånga uer, sej, kolja, lubb och torsk. När vi kom till tältet var vi alla slut i kroppen, men det hindrade oss inte för att återigen ställa oss vid Mehamnelvas mynning. Ikväll var det Anton som fick en fin havsöring på kroken, även denna högg på spinnspö.
God natt, Mehamn. Imorgon ska vi ut på havet.
Upp tidigt en morgon till, och vi beger oss för att möta upp Albin som redan står och riggar båt och spön. För mig, som till vardags fiskar i Stockholmsregionen, och då efter betydligt mindre fisk än vad vi är ute efter nu, känns jiggarna och deras skallar nästan overkligt stora. Vi blir tilldelade varsitt spö och Albin väljer ut några bra beten till oss. Själv fick jag ett Edge Dynamic 20-30 lb med en Accurate BX500-rulle laddad med 0,40 flät. Det dröjer inte många minuter innan jag krokat båtens första fisk, det blev en torsk i blygsamma 2-kilos storleken, inte mycket, men dock dagens största fisk, så det blev ett foto på den för sakens skull. Båtens andra fisk är också den på mitt spö, men den här gången är det något helt annorlunda som hugger. Jag känner aggressiva skakningar och tänker att det här känns inte alls som torsken jag nyss drog. När vi efter en stund får se fisken så visar det sig vara en havskatt på ca 3 kilo som bestämt sig för att sluka betet. Jag blir lite nervös, man har ju både sett och läst om havskatter som orsakar skada på oförsiktiga fiskare. Albin är mycket varsam när han krokar av och släpper i fisken. Nöjd och glad släpper jag ner jiggen igen och hoppas på en tredje fisk. Nästa fisk däremot, går på Dennis spö. Det är tungt. Betydligt tyngre än mina fiskar, så jag tar upp min jigg och ställer mig bredvid för att bevittna vad som kommer upp. Efter en stunds pumpande kan vi se en torsk på ca 10 kilo nere i vattnet. Albin instruerar hur man bäst behandlar torsken för att kunna återutsätta den, något vi alla vill göra. Tricket var att låta fisken tryckutjämna ordentligt. Man ser att fisken tryckutjämnar när det kommer stråk med bubblor från fisken. När vi låtit fisken tryckutjämna blir det foto, glada miner och återutsättning.
Nästa fisk går på mitt spö igen. Jag känner ett litet nafs och gör en försiktig höjning av betet vilket resulterar i ett stenhårt hugg. Jag blir chockad, detta är inte ens i närheten av de hugg vi har haft tidigare. Det här är en stark fisk som faktiskt använder sig av hela sin kropp för att slita sig fri. Albin är snabb på att bedöma fiskart genom att slänga ett getöga på min spötopp. "Hälle" säger han och ser glad ut. Han låter det gå en liten tid och kan återigen konstatera att det definitivt är hälleflundra på kroken. Han vänder sig om åt tyskarna i båten bredvid och ropar "Halibut!". I min hjärna går det runt. "Är det sant? Är fjärde fisken för dagen en hälleflundra? Ska jag få en hälleflundra på mitt tredje nedsläpp någonsin? Hur hårt sitter den? Kommer linan hålla? Kommer kroken slitas ut?" Paniken blandas med frenetisk glädje och fisken närmar sig ytan, vevtag efter vevtag. När den kommer upp visas vitsidan och vi kan alla bekräfta det Albin räknade ut 10 sekunder in i fighten. Den är inte stor, men det är en hälleflundra. Ner på durken och fram med måttbandet som visar 87 centimeter. Fotografering på en överlycklig fångstman och återutsättning.
Ja jävlar. Hälleflundra, hände det verkligen? Det tar ett tag att svälja, speciellt att det hände så snart in på fisketuren.
Vi beger oss ut på andra vatten och lyckas dra en hel del torsk, någon lubb och två havskatter till. När vi har någon timme kvar hittar Albin en bra drift som vi lägger oss på. Det visade sig vara en stark underdrift, vi hade hittat ett enormt stim med stor torsk, och ett torskrace som jag aldrig kommer glömma satte igång. Fisk i varje nedsläpp, nästan ingen under 6-7 kilo. Vi kör driften två gånger och de största som tas upp är 12-13 kilo för mig, ungefär lika stor för Dennis, ca 8-10 kilo för Christel och en fantastiskt välgödd torsk till Anton på 19-20 kilo, vilket blev resans största fisk. Även Albin drog ett par fina torskar, bland annat två stycken över 15 kilo. I slutet av dagen kan vi inte hålla koll på hur mycket fisk vi har dragit, utan kan bara konstatera att vänsterarmen kommer vara mör imorgon.
Dagen slutar sedvanligt med en kväll vid Mehamnelva och vi får sällskap av Albin under nästan hela kvällen.
Sista dagen fiskar vi i småsjöar runt Mehamn och packar ihop allt som kan packas dagen innan. Det man slås av är att man kan lägga ut en fluga i vilket vattendrag som helst och ändå få fisk. Och inte fisk som hemma i Åkersberga, där man får en illaluktande mört. Fisk som fjällröding och öring som lever i alla sjöar i hela regionen. Även småsjöar 10 meter från vägen kokar av små rödingvak om kvällarna. Det är ett intryck som sätter sig djupt.
Vi passar på kvällen på att tacka alla som hjälpt oss, och framför allt då Albin som varit en klippa genom hela resan. Utan hans hjälp hade vi inte haft en i närheten av lika härlig upplevelse som vi haft.
Det är med stor sorg vi lämnar vackra Mehamn och Nordkyn för att påbörja vår långa resa hem mot Stockholm. I skrivande stund kom vi fram igår runt 22:30 på kvällen och det enda som var skönt med att komma hem var en riktig säng och nattens mörker.
En veckas fiske. 17 landade arter. Ett oförglömligt fiske.
Dan, Vidar, John och Albin. Tack som fan!
Tyvärr har jag inte fått tag på bilderna än, men det kommer laddas upp några smakprov. Tack för att ni orkade läsa er igenom texten. Skitfiske!
Kolla in:
Hej, käre fiskebröder/-systrar
Jag måste skriva av mig lite av mig lite nu när man kommit hem från fiskesemester utan dess like. Allting började en dag för några månader sedan då kamraten Dennis läste om en fiskeort i Norge vid namn Mehamn. Intresset växte och han fördjupade sig i vad och hur man fiskar långt däruppe i norr, det kom fram att inte bara finns ett spännande havsfiske efter hälleflundra, torsk, lubb, sej, kolja, havskatt, rödspätta med mera, utan det finns också fantastiska möjligheter till ädelfiske som saknar motsvarighet i svenska vatten. Han tog upp ämnet med mig och jag blev helt såld fram till att jag hörde att det var ca 190 mil att åka med bilen, men efter lite övervägning så kom även jag fram till att det verkar vara ett fantastiskt resmål.
Jag, Dennis och hans flickvän Christel började då ragga fler personer som ville upp med oss till Europas nordligaste punkt på fastlandet för att fiska, men det visade sig svårt, så i slutändan blev vi ett kompisgäng på 4 personer som tog oss an den långa resan.
Resan upp till Mehamn från Åkersberga utanför Stockholm tog ca 27 timmar, och vi var alla klart slitna av att sitta i bilen under en så lång tid. När vi väl kom fram var klockan runt 5 på morgonen och vi reste tältet och slöt ögonen. Efter några timmars sömn bestämde vi oss för att gå till grabbarna på Nordic Safari (http://www.nordicsafari.no) för att se vad våran tältplats kostade. Det visade sig vara löjligt billigt med tanke på läget och vi betalade inte ens 50 svenska kronor per natt/person, och då fick vi tillgång till dusch, wc och kök.
Vi fick ett fantastiskt bemötande av Dan på Nordic Safari som tipsade oss om fina vatten omkring Mehamn. Dan var en veteran i Mehamn och kunde varenda litet vattendrag, när på dygnet det är bäst, vad man ska fiska med och hur man ska fiska, och var inte rädd att dela med sig av sina gurukunskaper. Sagt och gjort, vi begav oss till en fjällsjö som skulle hålla fint bestånd av fjällröding och öring. Vi anlände till sjön och det blåste ca 10 sekundmeter, så fisket var trögt i början, men efter några timmar och härlig korvgrillning så mojnade vinden av och man kunde börja ana att fisken tog torrt i ytan. Själv drog jag på mig haspelspöt, vadade ut ett tjugotal meter i sjön och började med ett litet skeddrag. Efter några kast så händer det. Den första fisken för semestern sitter på kroken och försöker desperat, med starka huvudknyck och hårda rusningar, undkomma ödet som väntar i håven. Efter en fin kamp ligger den välgödda fjällöringen på ca kilot i håven. Snabb avkrokning, fotografi och så fick den simma hem igen. Yes, nu har jag inte suttit i bilen i över ett dygn för att bli fiskfri. Det dröjer inte lång tid efter det förrän Dennis och Anton har dragit varsin röding och öring på sina flugspön, så jag bestämmer mig för att kika vad det är för insekter som ligger i vattenytan och tar upp en fluga som är snarlik. Efter det följer ett fint huggkalas och flera fina fiskar landas för att sedan släppas tillbaka. Sedan kom regnet. Och det kom med sådan ilska att vi inte hade något val än att återvända till tältet för att värma oss och hänga kläderna på tork, men känslan satt kvar ändå. I bilen på väg till tältet satt alla genomblöta, frusna men med ett varmt leende. Här finns fisk. Här finns gott om fisk, och vi kommer ha ett fantastiskt fiske i Mehamn.
Väl hemma så gick vi upp till Nordic Safari för att snacka lite skit med personalen och tacka Dan för tipset. Vi träffade då på John och Albin, två svenska killar som jobbade som guider uppe i Mehamn, och pratade lite löst med dem om att åka ut på en dags havsfiske, vi fick en prisuppgift och bokade direkt. Drygt 1700:- per person med guide, fiskeutrustning, flytoverall och bensin skulle det gå på, och då gällde priset en heldag. Inbokat havsfiskepass på fredag, glädjen spreds ännu mer i kroppen för mig som aldrig varit ute på havsfiske innan.
Vi bekantade oss väl med vår guide Albin, den yngre av fiskeguiderna, som trots sina blott 18 fyllda år skulle bevisa sig vara en fullfjädrad mästare vad gäller både havsfiske och flugfiske.
Kvällen spenderade vi med att sitta vid Mehamnelva och under lågvattnet se lax och havsöring ploga i mynningen. Stämningen var perfekt. Plötsligt hör vi ett ljud av en fyrhjuling som bromsar in. Det är Albin som är på väg hem efter en lång dag på jobbet. Lite fiskesnack med honom och sedan väntade tältsängen.
Upp nästa morgon och vi bestämmer oss för att testa ett till av Dans fisketips. Denna dag efter Havsröding, en för mig mycket exotisk art, så humöret är på topp. Vi kommer till fjorden som vi fått utpekad vid högvatten och tar på oss vadarna. Senare under resan skulle vi lära oss att fisket efter havsröding var som allra bäst när lågvattnet vänder till högvatten och vatten trycks in i viken. Vattnet var kristallklart och första synen av fisk fick Dennis som såg en grå siluett smita förbi fötterna på honom och försvinna åt mitt håll. "Kasta ditåt!" hör jag honom säga. SMACK, där sitter fisken. Och den rusar och rusar och rusar, mitt lätta abborrspö får jobba, men efter en lång och härlig drill får fisken på dryga kilot syna håven. Den här fisken blir middag ikväll säger vi. Efter det såg vi sporadiska vak och siluetter, men ingenting mer ville hugga, men vi kände oss som vinnare allihopa. Även denna dag satt man och smolog i bilen på vägen hem. "Havsröding... Vänta till att grabbarna där hemma får höra det". Kvällen spenderades även den vid Mehamnelvas mynning för att fiska på havsöring, men fisken var så pass skygg så ingen ville ens komma i närheten av varken räkimitationer eller skeddrag.
Tältet lockade och vi gick och la oss i våra sängar. Klockan var halv tre på natten, men solen sken på som vanligt.
Nästa morgon vaknar vi av att det blåser halv storm och ett flertal av våra hårt nedslagna tältpinnar hade lossnat. Tältduken ligger fuktig av kondens i ansiktet på mig när jag vaknar, och jag tar mig kraft att ta mig upp, gå ut i bara underställ och vadarkängor för att slå ner tältpinnarna som lossnat och försäkra tältet lite extra. Jag får sällskap av Dennis, och vi lyckas till slut stabilisera tältet. Det hårda vinden följdes upp av mycket regn, detta fick oss att ta ledigt från fisket en dag och utforska områdena omkring Mehamn. Vi tog bilen och åkte på en roadtrip mellan älvarna och fjordarna för att först besöka grannstaden Gamvik. Vi gick ut på hamnen och konstaterade att det marina livet var överväldigande. Från bryggorna kunde vi se stora stim av sej och torsk, förvisso i mindre storlek, men för mig som aldrig fiskat i saltvatten innan var det en spännande upplevelse ändå. Tittade man riktigt ordentligt kunde man även ana rötsimpor som låg och tryckte längs botten. Nästa resa blev till Kjøllefjord, ett lite större samhälle där vi hoppades på att hitta affärer som sålde exempelvis handdukar och kanske till och med en restaurang för att komma undan konservburkarna en dag. Vi hittade Hotell Nordkyn och gick in för att se vad de hade att erbjuda. När vi öppnar menyn håller vi alla på att få en hjärtattack. 250 norska kronor för en pizza! Nåja, vi äter bara ute en dag tänker vi, så det gör mindre skillnad i slutändan. När vi lägger beställningen tittar tjejen bakom kassan konstigt på oss och frågar om vi verkligen ska ha en pizza var, vilket tydligen inte var normen där uppe. Där delar man broderligt på matten från samma talrik. Merkelige svensker. Spise en hel pizza selv.
Vi kommer tillbaka till campen och sätter och för att snacka lite skit med Albin och John. Dennis frågar vad som går att fiska från hamnen i Mehamn och får svaret att det finns en hel del plattfisk om man fiskar från rätt ställe. Han pekar ut var vi ska stå för att lägga ut våra bottenmeten. Vi får en fryst sik att agna med och beger oss ut. Vi lägger ut våra meten och det dröjer inte länge alls förrän det nappar på mitt spö. Yes! Första plattfisken är snart landad. Så var icke fallet tyvärr, men en oxsimpa av större modell hade tyckt att sejbiten såg god ut. Efter ett tag lossnade det däremot, och vi drog ett flertal sandskäddor och lerskäddor. Tyvärr uteblev rödspättan, fisken vi hade hoppats mest på, men det var inte det viktiga. Plötsligt kommer Albin gåendes för att se hur det går för oss. Han har slutat jobbet och är på väg hem för att äta och sova, men vi lyckas lura honom att stanna och snacka med oss i någon timme. Hans färdigheter lyser igenom när han gissar rätt vid varje napp vad som valt att svälja kroken bara genom att titta snabbt på spötoppen. Det visade sig att han var ledig på morgonen dagen efter och skulle upp för att fiska lax i Sandfjordselva och att vi var välkomna att följa med om vi så ville. "Absolut!" sa vi. "Vi möts vid 7-tiden imorgon bitti för att lösa det ekonomiska". Kvällen spenderades i vanlig ordning med att försöka lura en av havsöringarna i Mehamnelvas mynning, men den här gången lyckades Dennis faktiskt lura en på ett silverfärgat skeddrag. Lyckan är fullständig och fisken får simma tillbaka snabbt.
-BEEP BEEP BEEP-
För första gången under resan har vi ställt väckarklocka för att hinna med till Sandfjordselva. Vi möts upp och ordnar fiskekorten för att sedan bege oss ut.- Vi parkerar vid älvens mynning och vandrar en inte allt för lång bit uppströms. Albins vana ögon pekar ut laxar i första poolen vi går förbi och instruerar hur man bör lägga flugan och var man bör stå. Tyvärr är laxarna inte det minsta intresserade av våra flugor, utan de står still och väntar på rätt vattenföring för att orka ta sig högre upp i älven. Nåja, vi vandrar vidare uppåt och utforskar de andra poolerna. Vid varje stopp ser man ett flertal laxar, vissa riktigt stora, stå och vänta på bättre tider. Efter några timmar så kan vi konstatera att idag var inte en bra dag för laxen. Vi hade lyckats lura upp några lax- och öringsmolt, men det var allt. Trots fiskeresultatet var man hänförd över att kunna gå så nära laxarna i sin naturliga miljö.
Nästa dag bestämmer vi oss för att ge oss på havsrödingen igen efter att ha fått lite tips av Dan och Vidar uppe på Nordic Safari. Den här gången vet vi hemligheten med tidvattnet och vi kan inte bärga oss för att komma ut. När vi klättrat över fjället och står på toppen för att blicka ut över fjorden slår det oss hur fantastiskt det nordnorska landskapet är. Kala, enorma fjäll, stenklippor, havsfjordar, bäckar, älvar och det klara, turkosa vattnet som visar varje uns av liv och rörelse som försegår under dess yta. Plötsligt ser vi det! Vi står nästan hundra meter över havet och kan urskilja ett stim av havsrödingar på 10-15 individer som jagar, så klart är nordnorges vatten. Väl nere försöker vi hitta en bra plats att vada ut på. Dennis är snabbast och då också snabbast på att dra den första havsrödingen. Återigen är lyckan total och stämningen på topp. Vi bestämmer oss för att vandra in längre i viken för att undvika tång och risken att högvattnet sveper bort oss när det kommer in. När alla 4 står utvadade i vattnet och kastar så börjar huggkalaset. Vi ser ett stim komma mot oss och kastar en bra bit framför för att inte skrämma fisken. Första fisken tar återigen Dennis och därefter brakar det loss. Dubbelhugg! Trippelhugg! Fyrhugg! Inom loppet av 30-40 minuter har vi landat 7 st. fina havsrödingar med en topp på 2250 g fångad av mig. Jag har även bommat en lax som högg en bra bit ut och drog med sig nästan all lina jag hade på rullen innan den bestämde sig för att ha lekt färdigt med mig och drog iväg. När tidvattnet börjar göra det svårfiskat går vi upp på stranden för att vila oss lite. Dennis och Anton bestämmer sig för att de vill ha något att skryta med förutom fisket. De vill ta ett dopp i Barents hav. Sagt och gjort, av med kläderna, på med vadarstövlarna (man vill inte trampa på sjöborre) och språngmarsch ut i det kalla vattnet. Deras skrik och mitt skratt hördes nog till Narvik.
All fisk återutsattes utom en som tyvärr inte klarade sig, trots ihärdiga försök, så den fick följa med hem.
På kvällen hyrde vi en båt själva för att bege oss ut en sväng på havet utan guide. Hög sjö och tidvattenvågor gjorde att vi inte var ute så länge, men på den korta lyckades vi fånga uer, sej, kolja, lubb och torsk. När vi kom till tältet var vi alla slut i kroppen, men det hindrade oss inte för att återigen ställa oss vid Mehamnelvas mynning. Ikväll var det Anton som fick en fin havsöring på kroken, även denna högg på spinnspö.
God natt, Mehamn. Imorgon ska vi ut på havet.
Upp tidigt en morgon till, och vi beger oss för att möta upp Albin som redan står och riggar båt och spön. För mig, som till vardags fiskar i Stockholmsregionen, och då efter betydligt mindre fisk än vad vi är ute efter nu, känns jiggarna och deras skallar nästan overkligt stora. Vi blir tilldelade varsitt spö och Albin väljer ut några bra beten till oss. Själv fick jag ett Edge Dynamic 20-30 lb med en Accurate BX500-rulle laddad med 0,40 flät. Det dröjer inte många minuter innan jag krokat båtens första fisk, det blev en torsk i blygsamma 2-kilos storleken, inte mycket, men dock dagens största fisk, så det blev ett foto på den för sakens skull. Båtens andra fisk är också den på mitt spö, men den här gången är det något helt annorlunda som hugger. Jag känner aggressiva skakningar och tänker att det här känns inte alls som torsken jag nyss drog. När vi efter en stund får se fisken så visar det sig vara en havskatt på ca 3 kilo som bestämt sig för att sluka betet. Jag blir lite nervös, man har ju både sett och läst om havskatter som orsakar skada på oförsiktiga fiskare. Albin är mycket varsam när han krokar av och släpper i fisken. Nöjd och glad släpper jag ner jiggen igen och hoppas på en tredje fisk. Nästa fisk däremot, går på Dennis spö. Det är tungt. Betydligt tyngre än mina fiskar, så jag tar upp min jigg och ställer mig bredvid för att bevittna vad som kommer upp. Efter en stunds pumpande kan vi se en torsk på ca 10 kilo nere i vattnet. Albin instruerar hur man bäst behandlar torsken för att kunna återutsätta den, något vi alla vill göra. Tricket var att låta fisken tryckutjämna ordentligt. Man ser att fisken tryckutjämnar när det kommer stråk med bubblor från fisken. När vi låtit fisken tryckutjämna blir det foto, glada miner och återutsättning.
Nästa fisk går på mitt spö igen. Jag känner ett litet nafs och gör en försiktig höjning av betet vilket resulterar i ett stenhårt hugg. Jag blir chockad, detta är inte ens i närheten av de hugg vi har haft tidigare. Det här är en stark fisk som faktiskt använder sig av hela sin kropp för att slita sig fri. Albin är snabb på att bedöma fiskart genom att slänga ett getöga på min spötopp. "Hälle" säger han och ser glad ut. Han låter det gå en liten tid och kan återigen konstatera att det definitivt är hälleflundra på kroken. Han vänder sig om åt tyskarna i båten bredvid och ropar "Halibut!". I min hjärna går det runt. "Är det sant? Är fjärde fisken för dagen en hälleflundra? Ska jag få en hälleflundra på mitt tredje nedsläpp någonsin? Hur hårt sitter den? Kommer linan hålla? Kommer kroken slitas ut?" Paniken blandas med frenetisk glädje och fisken närmar sig ytan, vevtag efter vevtag. När den kommer upp visas vitsidan och vi kan alla bekräfta det Albin räknade ut 10 sekunder in i fighten. Den är inte stor, men det är en hälleflundra. Ner på durken och fram med måttbandet som visar 87 centimeter. Fotografering på en överlycklig fångstman och återutsättning.
Ja jävlar. Hälleflundra, hände det verkligen? Det tar ett tag att svälja, speciellt att det hände så snart in på fisketuren.
Vi beger oss ut på andra vatten och lyckas dra en hel del torsk, någon lubb och två havskatter till. När vi har någon timme kvar hittar Albin en bra drift som vi lägger oss på. Det visade sig vara en stark underdrift, vi hade hittat ett enormt stim med stor torsk, och ett torskrace som jag aldrig kommer glömma satte igång. Fisk i varje nedsläpp, nästan ingen under 6-7 kilo. Vi kör driften två gånger och de största som tas upp är 12-13 kilo för mig, ungefär lika stor för Dennis, ca 8-10 kilo för Christel och en fantastiskt välgödd torsk till Anton på 19-20 kilo, vilket blev resans största fisk. Även Albin drog ett par fina torskar, bland annat två stycken över 15 kilo. I slutet av dagen kan vi inte hålla koll på hur mycket fisk vi har dragit, utan kan bara konstatera att vänsterarmen kommer vara mör imorgon.
Dagen slutar sedvanligt med en kväll vid Mehamnelva och vi får sällskap av Albin under nästan hela kvällen.
Sista dagen fiskar vi i småsjöar runt Mehamn och packar ihop allt som kan packas dagen innan. Det man slås av är att man kan lägga ut en fluga i vilket vattendrag som helst och ändå få fisk. Och inte fisk som hemma i Åkersberga, där man får en illaluktande mört. Fisk som fjällröding och öring som lever i alla sjöar i hela regionen. Även småsjöar 10 meter från vägen kokar av små rödingvak om kvällarna. Det är ett intryck som sätter sig djupt.
Vi passar på kvällen på att tacka alla som hjälpt oss, och framför allt då Albin som varit en klippa genom hela resan. Utan hans hjälp hade vi inte haft en i närheten av lika härlig upplevelse som vi haft.
Det är med stor sorg vi lämnar vackra Mehamn och Nordkyn för att påbörja vår långa resa hem mot Stockholm. I skrivande stund kom vi fram igår runt 22:30 på kvällen och det enda som var skönt med att komma hem var en riktig säng och nattens mörker.
En veckas fiske. 17 landade arter. Ett oförglömligt fiske.
Dan, Vidar, John och Albin. Tack som fan!
Tyvärr har jag inte fått tag på bilderna än, men det kommer laddas upp några smakprov. Tack för att ni orkade läsa er igenom texten. Skitfiske!
Kolla in:
Kommentera