Äntligen här. Båten glider majestätiskt ner i sjön och det är dags att åter svinga spöt. Förväntningarna är höga efter månader av längtan, snack och nya inköp. Nu är det dags att skriva historia.
Fiskepasset börjar lugnt. Vädret är strålande och en varm bris täcker sjön. Inte ett liv så långt. Den på förhand vinnande taktiken står sig slätt mot fiskarnas orubbliga vilja. Finns det ens liv i sjön?
Jakobs rastlöshet tar sig form i ett tröstlöst fipplande med spolen. I kastet därefter susar draget mot horisonten, men koncentrationen bryts av ett ljudligt plums strax intill båten.
- Vad var det? undrar Jakob lite frågande. Först trodde jag att han fastnat i något som följde med ut i kastet.
- VAR ÄR RULLEN?!? Paniken hörs tydligt i Jakobs röst när han inser att hans spole lossnat från rullen och dalar mot botten av sjön. I hans fipplande hade han inte satt fast spolen ordentligt och i följande kast hade den slungats från resten av rullen.
Vi står alla tre och tittar på vattenytan. Vad gör vi? Det enda som finns att göra är att greppa tag i den lina som fortfarande löper genom spöts ringar och hoppas på att spolen sitter kvar i andra änden. Efter en stunds håvande kommer slutligen spolen upp mot ytan igen. Då gäller det att ta itu med ca 120 m flätlina som nu befinner sig i ett enda stort trassel.
En halvtimme senare får denna incident ett lyckligt slut när all lina åter befinner sig på spolen och vi kan återgå till fisket. Först nu kan vi slappna av och se det komiska i hela situationen. Även Jakob skrattar och vi konstaterar att vi har en mycket stark kandidat till Årets bottennapp.
Fisket fortlöper dock utan resultat, ända tills vi när en vik på norra sidan av sjön. Vinden har lags sig för dagen och ett behagligt lugn sprider sig över sjön. Solen ser allt tröttare ut och sänker sig sakta mot horisonten. Jag kastar ut min skitmört (Buster Jerk) och börjar rycka i spöt. Plötsligt hugger det till och en gäddsnipa i dagisålder får syna insidan av båten. Han återfår snabbt sin frihet och äntligen satt årets första fisk. Den var inte stor, men den var först. Med förnyat självförtroende kastar jag åter ut min skitmörk och upprepar samma procedur. Helt plötsligt inser jag att skitmörten är borta... Vevar upp det som är kvar i änden och ser till min frustration att beteslåset öppnats och skitmörten flygit sin kos. Helt plötsligt är 50% av mitt jerk-bestånd borta... Mörker.
Vi åker vidare och denna gång dansar ABU Atom nere i djupet, På två kast sitter två gäddor med en anmärkningsvärd vikt på ca 1kg som topp... Börjar tvivla på att det finns gäddor värda namnet i sjön, men känner mig ganska nöjd då det endast är jag som fått drilla fisk.
Passet leder mot sitt slut. Det är nu sex timmar sedan vi satte oss i båten och det börjar kännas. Hungrern suger i magen och kall luft lägger sig över sjön i takt med att solen försvinner bortom träden. Jakob (som antingen sover, suckar eller fiser halva tiden i båten) ser tröstlöst på hela situationen. Han har gett upp. Han vill bara hem... Naturligtvis smäller det till på hans spö, och en vild fajt uppstår. Till en början ser det ut som att gäddan ska gå segrande ur striden då svettpärlor tränger fram på Jakobs panna och skräcken lyser ur hans ögon. Men till sist glider den in mot båten, fisketurens största gädda, med den remarkabla vikten 1,5kg. Efter kroklossning återfår den sin frihet, och Jakob tar varje tillfälle i akt att poängera att HANS gädda var faktiskt störst och att hans bror, Johan, förblev HELT utan fisk. Ett faktum som säkert känns ännu bättre för Jakob än att han faktiskt fick fisk.
Dagen är slut och har sitt eget kapitel i vår fiskehistoria. Dagen då Jakob slängde spolen i sjön, vilket är ett minne som kommer leva långt mycket längre än minnet av de fiskar vi fångade, vilket vi naturligtvis ideligen kommer påminna han om. Imorgon är det dags för fisketur nummer två, och det är nästan så att spänningen ligger i vad Jakob lyckas göra än om Den Store kommer ta just mitt drag...
Fiskepasset börjar lugnt. Vädret är strålande och en varm bris täcker sjön. Inte ett liv så långt. Den på förhand vinnande taktiken står sig slätt mot fiskarnas orubbliga vilja. Finns det ens liv i sjön?
Jakobs rastlöshet tar sig form i ett tröstlöst fipplande med spolen. I kastet därefter susar draget mot horisonten, men koncentrationen bryts av ett ljudligt plums strax intill båten.
- Vad var det? undrar Jakob lite frågande. Först trodde jag att han fastnat i något som följde med ut i kastet.
- VAR ÄR RULLEN?!? Paniken hörs tydligt i Jakobs röst när han inser att hans spole lossnat från rullen och dalar mot botten av sjön. I hans fipplande hade han inte satt fast spolen ordentligt och i följande kast hade den slungats från resten av rullen.
Vi står alla tre och tittar på vattenytan. Vad gör vi? Det enda som finns att göra är att greppa tag i den lina som fortfarande löper genom spöts ringar och hoppas på att spolen sitter kvar i andra änden. Efter en stunds håvande kommer slutligen spolen upp mot ytan igen. Då gäller det att ta itu med ca 120 m flätlina som nu befinner sig i ett enda stort trassel.
En halvtimme senare får denna incident ett lyckligt slut när all lina åter befinner sig på spolen och vi kan återgå till fisket. Först nu kan vi slappna av och se det komiska i hela situationen. Även Jakob skrattar och vi konstaterar att vi har en mycket stark kandidat till Årets bottennapp.
Fisket fortlöper dock utan resultat, ända tills vi när en vik på norra sidan av sjön. Vinden har lags sig för dagen och ett behagligt lugn sprider sig över sjön. Solen ser allt tröttare ut och sänker sig sakta mot horisonten. Jag kastar ut min skitmört (Buster Jerk) och börjar rycka i spöt. Plötsligt hugger det till och en gäddsnipa i dagisålder får syna insidan av båten. Han återfår snabbt sin frihet och äntligen satt årets första fisk. Den var inte stor, men den var först. Med förnyat självförtroende kastar jag åter ut min skitmörk och upprepar samma procedur. Helt plötsligt inser jag att skitmörten är borta... Vevar upp det som är kvar i änden och ser till min frustration att beteslåset öppnats och skitmörten flygit sin kos. Helt plötsligt är 50% av mitt jerk-bestånd borta... Mörker.
Vi åker vidare och denna gång dansar ABU Atom nere i djupet, På två kast sitter två gäddor med en anmärkningsvärd vikt på ca 1kg som topp... Börjar tvivla på att det finns gäddor värda namnet i sjön, men känner mig ganska nöjd då det endast är jag som fått drilla fisk.
Passet leder mot sitt slut. Det är nu sex timmar sedan vi satte oss i båten och det börjar kännas. Hungrern suger i magen och kall luft lägger sig över sjön i takt med att solen försvinner bortom träden. Jakob (som antingen sover, suckar eller fiser halva tiden i båten) ser tröstlöst på hela situationen. Han har gett upp. Han vill bara hem... Naturligtvis smäller det till på hans spö, och en vild fajt uppstår. Till en början ser det ut som att gäddan ska gå segrande ur striden då svettpärlor tränger fram på Jakobs panna och skräcken lyser ur hans ögon. Men till sist glider den in mot båten, fisketurens största gädda, med den remarkabla vikten 1,5kg. Efter kroklossning återfår den sin frihet, och Jakob tar varje tillfälle i akt att poängera att HANS gädda var faktiskt störst och att hans bror, Johan, förblev HELT utan fisk. Ett faktum som säkert känns ännu bättre för Jakob än att han faktiskt fick fisk.
Dagen är slut och har sitt eget kapitel i vår fiskehistoria. Dagen då Jakob slängde spolen i sjön, vilket är ett minne som kommer leva långt mycket längre än minnet av de fiskar vi fångade, vilket vi naturligtvis ideligen kommer påminna han om. Imorgon är det dags för fisketur nummer två, och det är nästan så att spänningen ligger i vad Jakob lyckas göra än om Den Store kommer ta just mitt drag...
Kommentera