Jag bestämde mig för att åka sex mil söderut, till Karlskrona och ön Almö. Där parkerade jag och började promenera ut i naturreservatet. Jag försökte ta mig ut genom en hage och fram till vattnet. Tyvärr visade det sig vara illaluktande gyttja/sump hela vägen fram och en gång var jag nära att trampa så långt ner att högra gummistöveln nästan försvann under ytvattnet. Väl framme insåg jag att det bara var cirka 10-15 cm djupt och att en vanlig wobbler var mindre användbar. Efter några kast med en spinnare gav jag upp. Det var helt enkelt för mycket sjögräs på kroken. Om man nu får kalla det sjögräs vill säga. Det handlade om sånt där geggigt, gul/brunt/grönt, som, i koncistensen, mest påminner om det där som man får upp när man rensar vattenlåset till handfatet i badrummet.
Jag promenerade vidare i gyttjan längs med vattenbrynet för att hitta en lämplig kastplats, men icke. Motvind överallt (så som det bara är i Karlskrona) och på tok för mycket undervattensväxtlighet. Till slut kom jag fram till någon form av utkiksplats för rullstolsbundna (man kan gå en stig som ligger en bit från vattnet).
Där fanns även en skylt att man kunde fiska där. Jag har aldrig varit förtjust i sådana skyltar och alltid fått för mig att det inte finns någon fisk på sådana ställen. Varför vet jag inte riktigt. Hur som helst var där cirka 1,5 meter djupt och sandbotten varierat med blåstång och geggräs. Jag kom med denna "brygga" ut en bit från land, och dessutom så hade jag möjligheten att för första gången idag kasta i medvind. -Kör i vind, tänkte jag. Det var ju bättre förhållanden än det varit på under den första timmen iallafall.
Jag satte på en blåsilvrig, flytande Zalt av minsta modell och efter tre kast med långsam invevning och spinnstopp så satt den där. Hugget var mjukt och försiktigt, men ändå förstod jag att någonting var på gång. Eftersom vattnet är så klart i skärgården (i förhållande till humussjön) så såg jag ganska långt bort när fisken vände sig i vattnet. Min första tanke var att det var en stor fisk, men den kämpade löjligt lite, så jag kastade den tanken ifrån mig. Ett par korta rus och sen var det över. Fem minuter tog det som mest, på ett vanligt gäddspö.
Inte ens när fisken var en meter ifrån land såg jag att det var ett riktigt buksvin jag hade med att göra. Väl framme vid stranden lät jag henne glida upp på vassbädden som havet spolat in. Helt plötsligt insåg jag hur stor hon var. Den största jag någonsin sett i verkligheten faktiskt.
9,1 kg vägde hon och 97 cm lång mätte hon in på.
Det blev ingen mer fisk på det stället, och alla andra ställen jag hittade var svårfiskade. En båt hade varit guld värd på denna plats.
Jag promenerade vidare i gyttjan längs med vattenbrynet för att hitta en lämplig kastplats, men icke. Motvind överallt (så som det bara är i Karlskrona) och på tok för mycket undervattensväxtlighet. Till slut kom jag fram till någon form av utkiksplats för rullstolsbundna (man kan gå en stig som ligger en bit från vattnet).
Där fanns även en skylt att man kunde fiska där. Jag har aldrig varit förtjust i sådana skyltar och alltid fått för mig att det inte finns någon fisk på sådana ställen. Varför vet jag inte riktigt. Hur som helst var där cirka 1,5 meter djupt och sandbotten varierat med blåstång och geggräs. Jag kom med denna "brygga" ut en bit från land, och dessutom så hade jag möjligheten att för första gången idag kasta i medvind. -Kör i vind, tänkte jag. Det var ju bättre förhållanden än det varit på under den första timmen iallafall.
Jag satte på en blåsilvrig, flytande Zalt av minsta modell och efter tre kast med långsam invevning och spinnstopp så satt den där. Hugget var mjukt och försiktigt, men ändå förstod jag att någonting var på gång. Eftersom vattnet är så klart i skärgården (i förhållande till humussjön) så såg jag ganska långt bort när fisken vände sig i vattnet. Min första tanke var att det var en stor fisk, men den kämpade löjligt lite, så jag kastade den tanken ifrån mig. Ett par korta rus och sen var det över. Fem minuter tog det som mest, på ett vanligt gäddspö.
Inte ens när fisken var en meter ifrån land såg jag att det var ett riktigt buksvin jag hade med att göra. Väl framme vid stranden lät jag henne glida upp på vassbädden som havet spolat in. Helt plötsligt insåg jag hur stor hon var. Den största jag någonsin sett i verkligheten faktiskt.
9,1 kg vägde hon och 97 cm lång mätte hon in på.
Det blev ingen mer fisk på det stället, och alla andra ställen jag hittade var svårfiskade. En båt hade varit guld värd på denna plats.
Bifogade filer
. En Sony-Ericsson V800 är bilden tagen med. Kameran är, trots blixtlampor, värdelös om det inte är mycket ljus med.
Kommentera