En skön dag på Skysjön.
Pratade lite med John på Fyrväpplingen när en kund kom in för att få sig lite tips om bottenmetet efter regnbåge så här i början av november. Svaret blev lite oväntat men träffade exakt rätt.
”Effektivaste fiskaren knallar runt sjön och kastar med en kopparspinnare. Bågarna går just nu mycket närmre land än folk tror och de vill ha ett rörligt bete.”
Detta råd följde jag på mitt vis. Jag hade minuterna innan köpt båtkort, så att knalla runt sjön var inte att tänka på. Dessutom satt den gula jiggen redan färdig att göra sitt jobb, så den skulle trots allt få chansen att inleda dagens fiske. Misslyckades den fanns det flera olika kopparspinnare både med och utan prickar i beteslådan. Kajka nära land kunde jag naturligtvis göra och med detta tips och mina idéer om hur det kunde tillämpas satte jag prylarna i stånd och rodde ut.
Första bågen höll knappt kilot och satte fast sig själv i första attacken. Den kom inom hundra meter till höger från båtbryggan sett, ungefär när båten var vid första måsstenen. Nästa båge var betydligt större. Den hakade på kanske 50 meter senare strax efter jag passerat nästa måssten.
Går lätt det här tänkte jag. Undrar om jag kommer runt sjön innan jag fått mina fyra. Nästa lät dock vänta på sig. Timmarna gick och kaffet hade tagit slut. Först vid 2-tiden dunkade nummer 3 på och den fisken var aningen mindre än sin förefångare.
Nummer 4 slog sig loss några sekunder efter den huggit. Sen träffade jag mbr01001. Jag gav honom och hans kompis ett par paket jiggar och visade hur de skulle tacklas.
Av en enveten flugfiskare som upptäckt en att det simmade runt ett gäng regnbågar i en trång vik men ledsnat på alla timmars fåfänga försök att locka dem med fluga. Han bad mig ro in där för att knipa den sista. Viken, det är den som kommer efter alla måsstenarna, var väl trång för att ro i med bete på släp. Trots att linan bakom båten kortades in kom den mest att ligga i en snäv bukt. Det var därför nummer 5 och 6 lyckades ta sig loss innan mothugget blev korrekt och när de skvallrta för sina kompisar om faran så upphörde verksamheten i viken.
Vid det laget hade kylan och mörkret börjat sätta in. Vid bryggan mötte jag åter mbr01001 och de kunde konstatera att den gula jiggen motverkade den så kallade BBRF-effekten ganska bra. De hade nu fått trenne regnbågar att rensa.
Pratade lite med John på Fyrväpplingen när en kund kom in för att få sig lite tips om bottenmetet efter regnbåge så här i början av november. Svaret blev lite oväntat men träffade exakt rätt.
”Effektivaste fiskaren knallar runt sjön och kastar med en kopparspinnare. Bågarna går just nu mycket närmre land än folk tror och de vill ha ett rörligt bete.”
Detta råd följde jag på mitt vis. Jag hade minuterna innan köpt båtkort, så att knalla runt sjön var inte att tänka på. Dessutom satt den gula jiggen redan färdig att göra sitt jobb, så den skulle trots allt få chansen att inleda dagens fiske. Misslyckades den fanns det flera olika kopparspinnare både med och utan prickar i beteslådan. Kajka nära land kunde jag naturligtvis göra och med detta tips och mina idéer om hur det kunde tillämpas satte jag prylarna i stånd och rodde ut.
Första bågen höll knappt kilot och satte fast sig själv i första attacken. Den kom inom hundra meter till höger från båtbryggan sett, ungefär när båten var vid första måsstenen. Nästa båge var betydligt större. Den hakade på kanske 50 meter senare strax efter jag passerat nästa måssten.
Går lätt det här tänkte jag. Undrar om jag kommer runt sjön innan jag fått mina fyra. Nästa lät dock vänta på sig. Timmarna gick och kaffet hade tagit slut. Först vid 2-tiden dunkade nummer 3 på och den fisken var aningen mindre än sin förefångare.
Nummer 4 slog sig loss några sekunder efter den huggit. Sen träffade jag mbr01001. Jag gav honom och hans kompis ett par paket jiggar och visade hur de skulle tacklas.
Av en enveten flugfiskare som upptäckt en att det simmade runt ett gäng regnbågar i en trång vik men ledsnat på alla timmars fåfänga försök att locka dem med fluga. Han bad mig ro in där för att knipa den sista. Viken, det är den som kommer efter alla måsstenarna, var väl trång för att ro i med bete på släp. Trots att linan bakom båten kortades in kom den mest att ligga i en snäv bukt. Det var därför nummer 5 och 6 lyckades ta sig loss innan mothugget blev korrekt och när de skvallrta för sina kompisar om faran så upphörde verksamheten i viken.
Vid det laget hade kylan och mörkret börjat sätta in. Vid bryggan mötte jag åter mbr01001 och de kunde konstatera att den gula jiggen motverkade den så kallade BBRF-effekten ganska bra. De hade nu fått trenne regnbågar att rensa.
Kommentera