Dagens ismetetur blev en trög tillställning, Ã¥tminstone de första timmarna. Fast nästan genast hade jag kontakt med tre gäddor som snodde mörten eller bara var och skrämde lite sÃ¥ att vippan gick upp och ner som en jojo. Sedan var det lugnt och lugnt och lugnt, och man fick den där känslan att det nästan var omöjligt att fÃ¥ nÃ¥nting. DÃ¥ plötsligt blir det en fällning pÃ¥ spöet närmast mig och jag vaknar ur dvalan, greppar spöet, vevar in löslina och gör mothugg. Det är en härlig känsla när man känner motstÃ¥nd och fisken är krokad. Det är en pigg rackare som inte lÃ¥ter sig ledas upp i hÃ¥let alltför lätt. Gäddan väger 2 kg och fÃ¥r snabbt simma tillbaka efter varsam avkrokning. En liten stund senare fÃ¥r jag en till, denna lite mindre. Sen blir det lugnt ett bra tag, jag flyttar spöna och väntar. Efter dryga halvtimmen funderar jag pÃ¥ att flytta spöna lite igen men väljer att höja mörtarna ungefär en halvmeter uppÃ¥t först. Endast nÃ¥n minut efter det dyker vippan pÃ¥ spöet längst bort, och jag slÃ¥r troligtvis nÃ¥n form av rekord i 50 meter löpning pÃ¥ hal is innan jag är framme. Ã
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)