Resan från Tallinn till Peipussjöns kust på Estlands östsida tar ca två och en halv timmar. Sjön är stor, ingen chans att se tvärs över den. Medeldjupet är omkring 8 m. De huvudsakliga fångstfiskarna är gös, abborre, braxen, gädda; i mindre omfattning bedrivs även kommersiellt fiske av siklöja en fisk som annars är sällsynt ute i stora världen. Sjön är en gränssjö delad mellan Estland och Ryska federationen.
Den första dagen, i en turistgård vid sjön, blev vi närmare bekanta med esterna som hade bjudit dit oss. Vid sidan av roliga fiskehistorier lärde vi även känna de lokala särdragen av hobbyfiske. Eftersom planerna för nästa dag avsåg gösfiske på floden Suur-Emajõgi (den största floden som mynnar ut i sjön från Estlands sida) hade vi händerna fulla med att förbereda utrustningen. Vi skulle ha klart för oss vad, hur och på vilket sätt.
Dagen avslutades med middag, bastu och fiskehistorier i gott sällskap.
Den andra dagen åkte vi ut på sjön efter frukost. En halvtimme på full gas och båten gled in i mynningen av Suur-Emajõgi. Naturen runt omkring oss var verkligen underbart vacker, våren i en sådan omgivning skulle få knäna att vika sig på vilken fågelskådare som helst; en passionerad fiskare får åtminstone darrande händer. Året runt. Myrlandskap, vassmarker – kilometervis med ren, orörd natur.
I Estland fiskar man gös med gröngulaktiga fiskedrag av gummi. Vi började trögt, ett par små gäddor och ett drag som blev avbitet av någon större rackare höll dock spänningen uppe. På eftermiddagen när vi redan hade gett upp hoppet om någon större fångst behagade gösen slutligen öppna munnen. Vi fem fick arton stycken inom två timmar, den största på tre och ett halvt kilo… Lagen är lag överallt, i Estland med, så 7 gösungar återvände till floden för att växa på längden.
Kraven i Estlands lagstiftning är ingenting krångligt för en sportfiskare. Det finns minimimått, fiskeområden, förbudsperioder och ytterligare några mindre detaljer. Man måste även ha fiskekort; en veckas fiskerätt kostar 1,5 euro.
På kvällen demonstrerade vår fiskeguide Vladislav den lokala matkonsten på de fångade fiskarna. Eftersom den estniske kocken bara hade två händer fick vi alla sticka händerna i mjölet och konstverken som vi själva hade bidragit till fick mycket beröm av magarna som hade börjat att kurra i den friska luften.
Den andra dagen åkte vi ut på Peipussjön efter frukost. Båten styrdes till den avsedda platsen med hjälp av navigationsutrustning, vi fick spinnspön i nävarna, sedan fick vi bara planka av lite teknik från de infödda och vips var de första randiga abborrarna i båten. Nöjet fortsatte till tidig eftermiddag då vinden på sjön ökade och det verkade förnuftigare att söka lä i flodmynningen i stället för att gunga på den öppna sjön med båten.
Vi hade redan tillräckligt med fisk men gårdagens präktiga gösar stod fortfarande framför ögonen på oss. Snart visade det sig att mer blev det inte; denna gång höll gösen envist munnen stängd och vi fick nöja oss med gäddfiske. Det var dock klart att det rådde ingen brist på fisk i floden.
Före tillbakafärden tog vi en sista måltid ute i det fria; så avslutades våra tre fantastiska dagar.
Sammanfattningsvis får man säga att Estland är ett attraktivt resmål med stor potential. Såväl den geografiska närheten som de i alla avseenden utmärkta fiskemöjligheterna spelar en viktig roll. Övernattning är inte dyrt, bränslet för båtmotorn kostar ungefär lika mycket som i Sverige. I övrigt är priserna till och med lägre. Dessutom är det bra att veta att 90% av de lokala invånarna, d.v.s. av den yngre generationen behärskar engelska.
Vad mer kan en sportfiskare behöva för att känna sig hemma på nya fiskevatten?
Vår resa leddes av fiskeguider från Fishinginfo.ee
Bertil
Den första dagen, i en turistgård vid sjön, blev vi närmare bekanta med esterna som hade bjudit dit oss. Vid sidan av roliga fiskehistorier lärde vi även känna de lokala särdragen av hobbyfiske. Eftersom planerna för nästa dag avsåg gösfiske på floden Suur-Emajõgi (den största floden som mynnar ut i sjön från Estlands sida) hade vi händerna fulla med att förbereda utrustningen. Vi skulle ha klart för oss vad, hur och på vilket sätt.
Dagen avslutades med middag, bastu och fiskehistorier i gott sällskap.
Den andra dagen åkte vi ut på sjön efter frukost. En halvtimme på full gas och båten gled in i mynningen av Suur-Emajõgi. Naturen runt omkring oss var verkligen underbart vacker, våren i en sådan omgivning skulle få knäna att vika sig på vilken fågelskådare som helst; en passionerad fiskare får åtminstone darrande händer. Året runt. Myrlandskap, vassmarker – kilometervis med ren, orörd natur.
I Estland fiskar man gös med gröngulaktiga fiskedrag av gummi. Vi började trögt, ett par små gäddor och ett drag som blev avbitet av någon större rackare höll dock spänningen uppe. På eftermiddagen när vi redan hade gett upp hoppet om någon större fångst behagade gösen slutligen öppna munnen. Vi fem fick arton stycken inom två timmar, den största på tre och ett halvt kilo… Lagen är lag överallt, i Estland med, så 7 gösungar återvände till floden för att växa på längden.
Kraven i Estlands lagstiftning är ingenting krångligt för en sportfiskare. Det finns minimimått, fiskeområden, förbudsperioder och ytterligare några mindre detaljer. Man måste även ha fiskekort; en veckas fiskerätt kostar 1,5 euro.
På kvällen demonstrerade vår fiskeguide Vladislav den lokala matkonsten på de fångade fiskarna. Eftersom den estniske kocken bara hade två händer fick vi alla sticka händerna i mjölet och konstverken som vi själva hade bidragit till fick mycket beröm av magarna som hade börjat att kurra i den friska luften.
Den andra dagen åkte vi ut på Peipussjön efter frukost. Båten styrdes till den avsedda platsen med hjälp av navigationsutrustning, vi fick spinnspön i nävarna, sedan fick vi bara planka av lite teknik från de infödda och vips var de första randiga abborrarna i båten. Nöjet fortsatte till tidig eftermiddag då vinden på sjön ökade och det verkade förnuftigare att söka lä i flodmynningen i stället för att gunga på den öppna sjön med båten.
Vi hade redan tillräckligt med fisk men gårdagens präktiga gösar stod fortfarande framför ögonen på oss. Snart visade det sig att mer blev det inte; denna gång höll gösen envist munnen stängd och vi fick nöja oss med gäddfiske. Det var dock klart att det rådde ingen brist på fisk i floden.
Före tillbakafärden tog vi en sista måltid ute i det fria; så avslutades våra tre fantastiska dagar.
Sammanfattningsvis får man säga att Estland är ett attraktivt resmål med stor potential. Såväl den geografiska närheten som de i alla avseenden utmärkta fiskemöjligheterna spelar en viktig roll. Övernattning är inte dyrt, bränslet för båtmotorn kostar ungefär lika mycket som i Sverige. I övrigt är priserna till och med lägre. Dessutom är det bra att veta att 90% av de lokala invånarna, d.v.s. av den yngre generationen behärskar engelska.
Vad mer kan en sportfiskare behöva för att känna sig hemma på nya fiskevatten?
Vår resa leddes av fiskeguider från Fishinginfo.ee
Bertil
Kommentera