Artikel: Isjakt efter de randiga av Pär Lindberg

[Sportfiskarna.se]

När isen lagt sig och blivit minst tio centimeter tjock brukar jag ge mig ut på min första pimpeltur. Hela hösten har jag längtat efter att få känna de där små darrningarna i spötoppen på mitt lätta pimpelspö.





Trots ”små darrningar” kan det vara en bamseabborre som klivit på. Det är just det som är så spännande med abborrpimpel. Abborrarna är ofta avvaktande och suger försiktigt in den lilla lyskroken i munnen för att smaka om det verkligen är något ätbart. När man känner- eller ser minsta lilla darrning, gäller det att dra till med spöet. Annars hinner abborren spotta ut kroken. Jag brukar ha blicken fixerad där linan bryter ytspänningen i borrhålet. Man ser faktiskt nappen före man känner dem om det inte är allt för blåsigt.



Kajsa håller blicken fäst vid där linan bryter ytspänningen. Hon ser nappet före hon känner det och krokar därmed fler abborrar. De är snabba på att spotta ut kroken om man inte hänger med i svängarna.


Jag fiskar mest med vertikalpirk under högvintern när abborrarna är extra köldstela. De gillar ju egentligen varmt vatten och har en trivseltemperatur på över tjugo grader. Trots detta brukar de nappa bra under vintern, om än lite försiktigare än under sommarhalvåret. Ämnesomsättningen går ner under vintern och allt går lite långsammare. Det gäller även betesfisken, så man får inte vara allt för aktiv i sitt pimplande utan stanna upp med jämna mellanrum, så att abborrarna får tid på sig att nappa. När isen just lagt sig under förvintern och det fortande är blankis, samt under vårfisket, är balanspirk roligt att fiska med. Då tjongar det i rejält när abborrarna hugger. Värmen och solljuset som strömmar ner gör dem betydligt mer atletiska och det fisket är riktigt roligt.

Oavsett vilken typ av pirk jag använder så häktar jag alltid på en liten lys- eller garnkrok under. Är fisket trögt så ”kryddar” jag den med en maggot eller två. Det brukar väcka aptiten hos de segaste abborrarna som bara står och trycker mot botten. Doften av maggottarna i kombination med lyskrokens attraktion, blir till slut oemotståndlig för dem och nappet är snart ett faktum.



En, eller ett par maggot på kroken höjer nappfrekvensen och speciellt om abborrarna är tröga.



Det är bra att ha ett urval av lys- eller garnkrokar med sig. Byt färg om det inte nappar. Det hjälper ofta!



Abborrar på över kilot är ena riktiga kämpar och en stor utmaning att fånga på lätt pimpelutrustning. Den här praktabborren fick simma tillbaka och klarade sig fint då det var plusgrader den här dagen.


Stora eller små abborrar

En del sjöar innehåller bestånd av så kallade ”tusenbröder”. Det är oftast sjöar som har rubbad balans i ekosystemet beroende på miljöeffekter eller överfiske. I dessa sjöar finns det tusentals med småabborrar som inte klarar av att bli stora då det inte finns mat tillräckligt för att ta sig upp i storlek. De abborrar som klarar att nå över en viss storlek om det finns föda så att det räcker, börjar äta större byten och växer då snabbare än de mindre artfränderna som bara klarar av att äta mindre byten som tångräkor eller små fiskyngel. När jag letar efter vatten som jag tror innehåller större abborre söker jag i sjöar med en bra ekologisk balans och de får gärna innehålla kräftor. Något som de större abborrarna verkligen gillar är nämligen kräftor. Och när de blivit så stora att de börjat äta kräftor växer de mycket snabbt och får ibland en annan och rödare färg än de mindre abborrarna. En del anser att de smakar godare också. I en sjö med bra ekologisk balans så ser abborrbeståndet ut som en ”pyramid”. Det finns många mindre abborrar, ganska många mellanstora abborrar och sedan ett skapligt antal stora också på toppen av pyramiden. Undantagsvis kan även försurade sjöar innehålla några stora ”överlevare” som vuxit sig stora då de blivit ensamma i sjön efter att resten stukat under av det låga pH-värdet som försurningen orsakat. Sportfiskarna har jobbat aktivt under många år med att kalka försurade vatten för att återskapa en bra balans i fler vatten. Det är mycket trevligare att fiska i en frisk sjö.



För mig är abborren en av de vackraste fiskarna och speciellt när de är av så här god kondition.


Vill man ta hem några matabborrar är det bäst att ta upp abborrar på mellan tre till sex hekto. Det finns flera anledningar till det. Den ena är att de är godast i den storleken då strukturen på fiskköttet blir grövre och nästan lite ”träig” på de riktigt stora abborrarna. Ett par andra anledningar är att de stora individerna har bra gener för fortplantningen samt ”betar ner” bestånden av de mindre abborrarna så att balansen består. I ostkustens skärgårdar finns det nu åter igen fina bestånd av abborre i bra storlek efter att balansen börjat återhämta sig där sedan blåstången nu kommit tillbaka. De hårda vinterstormarna för inte bara elände med sig. De för nämligen in stora mängder syrerikt saltvatten genom Öresund in i Östersjöns övergödda vatten. Det gillar blåstången som nu frodas igen på många håll. I den trivs tångräkor och en massa andra små vattenlevande djur som är bra föda för abborrynglen. Småabborrarna kan även ta skydd i tången när större rovfiskar är ute efter dem, vilket ger högre överlevnadsgrad.



För att fiska effektivt gäller det att klä sig rätt så man inte fryser. En flytoverall värmer gott och ger extra säkerhet om isen skulle brista.


Pimpelsäsongen drar igång

Jag brukar börja mitt isfiske i mindre sjöar som lägger sig betydligt tidigare än skärgårdarna och de stora sjöarna gör, som exempelvis Mälaren, Vänern och Vättern. Speciellt Mälaren och Vänern håller stora bestånd av abborre i bra storlek bara man hittar rätt. Men tänk på att stora öppna vattenytor är mer riskabla att ge sig ut på då istjockleken kan variera betydligt. Ispik är att rekommendera och isdubbar är alltid ett måste, anser jag, om inte isen är extremt grov över hela sjön. Vill man vara extra säker är en flytoverall ett bra plagg att ha på sig som ökar chansen något att överleva om olyckan är framme. Tänk bara på att man kyls ner ganska snabbt även i en flytoverall också, men man flyter ju i den och kroppstemperaturen sjunker något långsammare i den jämfört med om man har vanliga plagg på sig. Man har alltså lite mer tid på sig att vänta in hjälpen om man inte kan ta sig upp själv.

I en liten sjö som brukar lägga sig allra först i mina hemtrakter så finns det riktigt fin abborre. Men de står bara på några få platser som jag och min fiskekompis letat upp. Vi har sökt i sjön och borrat många hål och samtidigt lodat djupet i sjön. När man släpper ner pirken kan man mata ut den med meterlånga armlängder tills man når botten och räkna samtidigt. Är botten jämndjup och mjuk brukar det inte vara bra tillhåll för abborre. Hård botten känner man igen genom att det känns stumt när man ”dunkar” pirken i botten. Det är ett bra tecken på att det finns abborre där nere. Och speciellt om botten är kuperad. Det gillar abborrarna och ofta står de i stim kring grynnor och grundryggar som löper ut från steniga uddar. Genom att läsa landkonturerna kan man ana hur det ser ut under vattenytan. En stenig udde som löper ut i vattnet blir troligen till en stenig undervattensrygg under vattenytan. Det är då ganska säkert att det är en bra fiskeplats för abborre.

I större sjöar, som till exempel Mälaren, som jag gärna fiskar i när isarna lagt sig ordentligt runt februari månad, står abborrarna många gånger pelagiskt. Det kan vara enorma stim med ”norsabborre” som står i mellanvattnet. Hittar man på ett sådant stim kan man dra några hundratal abborrar på en dag. Tänk bara på att inte ta upp fler abborrar än du behöver för ditt eget hushåll om du har ett sådant bra fiske. Det brukar gå att återutsätta abborre som man fångat ner till sju-åtta meters djup. Om luftblåsan kommer upp i halsen på abborrarna du drar upp genom hålet så bör du fiska grundare om du skall återutsätta dem. Det bör heller inte vara för kallt när man återutsätter abborre eller andra fiskarter vintertid. Då kan hornhinnan hinna frysa till is och fiskarna blir blinda. Men är det plusgrader och inte för djupt där du fiskar så går det bra.






Alexander är noga med att hålla kontakt med abborren när han tar in den. Blir det löslina så sprattlar den lätt loss.


Taktik

Studera sjökortet innan du börjar fiska om du inte redan känner till vattnet du skall fiska i. Det gäller att söka abborrarna där de finns. På så vis kan du undvika att gå bom i onödigt många hål. Börja alltid fiska vid botten. Släpp ner pirken till botten och rulla in ett eller två varv på rullen. Börja sedan pimpla. Låt alltid pirken gå ner till samma nivå mellan lockrycken. Pimplar du med en vertikalpirk så kan du göra en liten darrning i spötoppen mellan lockrycken. Det brukar utlösa napp. Du kan även sänka spötoppen någon centimeter direkt i anslutning till vare lockryck. Det brukar också utlösa nappa. Är det lågtryck och fisket är riktigt trögt pimplar du lugnare. Vid klart väder och högtryck är abborrarna mer aktiva. Då kan du pimpla något snabbare. Låt pirken hänga still någon sekund mellan rycken så att abborrarna får tid på sig att nappa. Har det inte nappat på några minuter, gör ett nytt hål på cirka tio meters avstånd och fortsätt så tills du hittar abborrarna. När du väl funnit den så kan du borra tätare på kanske bara fem meters avstånd.

Fiskar du med balanspirk så gör du långa lockryck och sänker spötoppen direkt efter rycken så att pirken skär ut.

När den pendlar tillbaka gör du ett kortare lockryck och sedan ett långt igen. Nappen brukar komma när pirken når centrum mellan lockrycken. Högvinterabborrar nappar oftast på lyskroken som jag har hängande under balanspirken. Pigga vårabborrar tar ofta hela pirken i munnen när de nappar. Då är abborrpimplingen som alla roligast.

Om fisket är riktigt segt kan även en liten mormyska agnad med ett par maggots vara effektivt. Då skall du ha en speciell mjuk nappindikatortopp monterad på ditt pimpelspö så att du ser nappen. Detta är en isfiskemetod som härstammar från Ryssland och som kan rädda en riktigt dålig fiskedag och ge dig ett riktigt bra fiske trots dåliga omständigheter. Jag har dragit flera abborrar på över kilot på små mormyskor när de inte velat nappa på mina vanliga pirkar. I början blev jag förvånad, men nu så vet jag hur effektiva mormyskorna är så jag har alltid med mig ett riggat mormyskaspö bland mina andra riggade pimpelspön som jag har i skryllan.



Ta gärna hem några matabborrar men släpp tillbaka resten vilket går bra om det inte är för kallt och inte är djupare än cirka åtta meter.


Att pimpelfiska är riktigt roligt och en perfekt familjeaktivitet. Frisk luft, gemenskap och några fina mataborrar att ta med hem – det är livskvalitet på hög nivå. Var rädda om er och glöm inte att ta med isdubbarna i vinter när ni också ger er ut på jakt efter de randiga!



Alla abborrar är inte så stora. Men de är också roliga att fånga!


PIMPELSPÖN

• Jag använder ett lätt spö av typen VM-spöet eller Normarks Mästarspö när jag pimplar med vertikalpirk som jag laddat med 0,18 mm lina.
• Till balanspirk använder jag ett liknande pimpelspö, men med något styvare topp, så jag får fart på balanspirken mer. Jag kör med 0,20 – 0,23 mm lina då man ofta får grövre abborre på balanspirk.
• Sedan har jag specialspön för mormyskafisket. Här kör jag med 0,16 - 0,18 mm lina. Tävlingsfiskarna använder tunnare linor än så, men jag är ute efter större abborrar och vill inte riskera linbrott.

PIRKAR

• Skaffa några vertikalpirkar i 40-55 mm längd för olika djup. Jag föredrar vertikalpirkar med silverplåt. Dessa kan du polera när de blir oxiderade. De bästa pirkarna är tävlingspirkar som är noga utprovade och skär ut bra. Det finns prisvärda standardpirkar också till bra pris som till exempel Fladens Jensapirk som jag dragit flera fina abborrar med och en del med vikt på över kilot.
• Det finns många bra balanspirkar på marknaden. Nils Master och Rapala är två riktiga klassiker och Fladen har en riktigt fin som är billigare dessutom. En av de hetaste färgerna är Papegojfärg som är grön, röd och gul. Den är ett måste i pirkasken!
• Mormyskor finns i en uppsjö av storlekar och färger. Jag föredrar de av volfram av lite större modell som är tyngre än de gjutna i bly. Mormyskan ska nå ner snabbt till botten och det är agnet som är den största attraktionskraften för abborrarna. Viktigt är att de har bra krok som Gamakatsu eller Kamasan exempelvis.

Jag sätter alltid en lys- eller garnkrok under pirken oavsett om det är en balans- eller vertikalpirk. Det ger fler napp!



Länken mellan lyskroken och pirken försvårar för abborren att bända sig loss under fajten.


ÖVRIGT

• Se till att ta med en ask med lys- och/eller garnkrokar i storlek 14-12. De täcker de flesta behoven för abborre i matstorlek.
• Nylonlina är att föredra då flätlinor suger upp vatten och inte fungerar så bra vid minusgrader. Berkley Nanofil är en kombination av fiber- och monolina som jag gärna använder för att den är stum och man känner minsta ”pet” på pirken.
• En pimpelskrylla är perfekt att sitta på och man får ner de viktigaste sakerna man behöver ha med sig inklusive matsäcken och en termos med varm dryck för kylslagna dagar på isen.
• En ryggsäcksstol fungerar också bra att sitta på om man föredrar det.
• En tub Autosol eller liknande poleringsmedel bör du ha med inklusive en liten tygtrasa så att du kan hålla vertikalpirkarna blanka. Då fiskar de bättre.
• En burk med maggot har jag alltid med. Det finns maggothållare som man kan spänna runt benet som är praktiska så att du lätt kommer åt dem. En eller två maggots på kroken ger fler napp.
• En isborr är ett måste. För småabborre räcker det med 110 mm i diameter på borren. Jag kör med 150 mm eftersom jag oftast är ute efter grövre abborre.
• Ispiken bör du ta med om isen är osäker.
• Isdubbarna är mer eller mindre ett måste att ha på sig anser jag om inte isen är metertjock som den kan vara ibland uppe i fjällen.
• Med en isskopa håller du hålet rent och pimplandet blir lättare samt att du kan styra in abborrarna lättare i borrhålet då du ser dem.
• Är det blankis så är isbroddar ett måste så att du inte halkar. De som täcker hela fotsulan är att fördra.

Text: Pär Lindberg
Bild: Pär Lindberg, Kajsa Välimäki och Mats Carlsen