Strip. Strip. Strip… Linan vaggar mellan ytan och spötoppen. Wolly buggern i den svarta kolens tecken dansar hem i hög hastighet. Liksom jiggar fram. Hetsigt och samtidigt förförisk med ett svagt uv-blänk.
Från ingenstans, där ute, i den lågt stående kvällsolen tar det tvärstopp. Som vanligt hinner man inte tänka. Lyfter spöet instinktivt. Tyngden i den andra änden svarar omgående. Pulsen höjs. Adrenalinet pumpar ut likt ett hjärta sjungande på sista versen. Blir torr i munnen. En svag skakning fortplantar sig inombords. Får någon sort av okontrollerbar glädjepanik.
Skogens ton är i skiftning. Löven på träden har börjat inta en färg av gul och orange pastell. Det låter som att gå på en lös matta i kopparfärg när resterna från gammal barr sopas framför mig.
Vi är i den tidiga mitten av oktober. Svalkande höstvindar har börjat dra in över den Stockholmska skärgården. Dagarna är härligt milda med högt koncentrat av syre. Nätterna inbjuder fortfarande till sömn i tält eller över bar himmel vid lägerelden.
Vid min sida har jag grabbarna. Silverbröderna. Alltid lika förväntansfulla. Man kan se det i deras glödande ögon. Alla har giftet i sig. Det obotliga silvergiftet.
Havet gnistrar genom tallarna. Långt där nere ser jag den stora stenstranden som ska vara vår fiskeplats. Brun blåstång med blålila ton likt oljeskimmer vajar stadigt i vattnet. Mörkryggade spiggar med vita magar böljar tyngdlöst framåt och tillbaka i strandzonen. Stora stenblock en bit ut, lyser som en het öringplats ska göra. Stora stenar är ofta bra bitplatser under tidig höst. En och annan vit mås patrullerar tremeters-kurvan efter föda.
Hela stenstranden och dess omgivning andas själaro. Lukten av förmultnad tång och hav når mig med en bekant kittlande känsla. Jag ler inombords. Det är nästan något religiöst över höstens första öringpass. Trots att fisket tidig höst brukar vara väldigt svårt med flugspö.
Felet många gör är att nöta på ”klassiska lokaler” i de inre fjärdarna. Sådana ställen som fungerar bra på vintern och våren. Problemet under tidig höst är att dessa lokaler är nästintill dödstomma. Jag har själv investerat hundratals, kanske tusentals timmar i dessa områden. Slutsatsen för mig har varit grubbleri, förslitningsskador och bompass. Anledningen till att det är så svårt inomskärs är troligtvis den djupgående strömmingens förtjänst. Spinnfiskarna verkar dock lyckas bättre inomskärs, troligtvis på grund av att dom tar hem betet i snabbare hastighet.
Ute i de yttre skärens land. Bland de sista öarna. Är vattnet mer syresatt samt att öringen här ute verkar vara mer präglad på annat än strömming. Grundgående föda dominerar menyn. Tobis, spigg, borstmask och märlor är favoriten i de syresatta tånglandskapen.
Effektfull höstgryning i de yttre skärens land.
Spigg - en riktig favorit för höstöringen.
Här startar säsongen tidigare. Här har du chans att kontakta havsöringen redan under mitten av september om du spelar dina kort rätt. Den vanliga regeln med att man fiskar öring i temperaturspannet 0-10grader är här utspelad. Vi har mätt upp temperaturer som 14grader på dagarna samt runt 12 till 13grader i gryningarna. Fisket fortskrider sedan bra under hela oktober.
Flugvalet under hösten bör gå i spiggen eller tobisens tecken. I alla fall i storlek och simmande form. Personlig lycka har bringats med olika varianter av Wolly buggers. Troligtvis imiterar det en flyende spigg eller kanske en borstmask.
Min kompis Kobben har lyckats bra med naturfärgade Zonkers samt en naturlig variant av flugan ”Magnus”. Zonkern får i det här fallet imitera en tobis medan magnusvarianten får imitera en spigg. Kobben kör även emellanåt med en märla som upphängare med landad fisk som resultat. Enligt hans teori äter öringen märlor konsekvent när den väl är inne grunt.
Bra flugval för tidig höst.
När senhösten sedan tågar in i mitten av november. Börjar innerskärgården fiska igång lite smått. Men fortfarande är ytterskärgården ett säkrare kort. Här ute är det bara jakt som står på menyn hos öringen. Medan innerskärgården har mycket hormonstinn lekfisk som virrar omkring med höga hopp. Visst är det visuellt, men fisken hugger desto mer sällan, samt att majoriteten av fisken är inne för fortplantning.
I senhöstens nerkylda vatten kan det vara en idé att börja fiska med lite mer spretiga flugor och längre stopp. Detta inträffar oftast någon gång i november beroende på hur hösten artar sig.
Mönstret Wolly bugger har fortfarande varit lyckosamt för mig. Med skillnad att jag oftast fiskar hem flugan något långsammare. Samt att jag ger flugan extra liv med ett par gummiben som fladdrar överraskande i stoppen.
Variera ändå med snabb intagning då och då. Använd även båda händerna och spöet instoppat i armhålan för att maximera farten. Fisken står nu mer still och vilar grunt. Uppdraget blir att väcka den silvriga jaktmaskinen! Fantasi är A och O här.
Lugna gryningar inbjuder till visuellt fiske på vakande havsöring.
Skymningen kan bjuda på hårda hugg med kalabalik som följd.
Tillbaka till stenstranden i mitten av oktober. Linbågarna dansade fram med svischande ljud i ytterskärgårdens vackra kvällsoas. Stenstranden var väl avtäckt av oss kustkrigare. På land rök det från vår lilla eldstad. Kolen i brasan blänkte matt med hjälp av solen som stod i läget – lågt med ett starkt bländande sken.
I mina ögon inget perfekt läge för att landa en tidig höstöring. Kanske om en timme eller två när skymningen intagit sin plats kunde det smälla i grejerna. Värre under har dock hänt.
Vadade över kuperade stenbottnar lugnt och sansat. Vattnet rörde sig tryckande omkring mig. Fortsatte strökasta. Ett av kasten ploppade ner utanför ett par större stenar. Tången dansade psykedelisk omkring den heta fläcken. En svag pålandsvind gurglade in kristallklart vatten mot strandkanten. Börjar strippa hem böljande.
Strip. Strip. Strip… Linan vaggade mellan ytan och spötoppen. Wolly buggern i den svarta kolens tecken dansar hem i hög hastighet. Liksom jiggar fram. Hetsigt och samtidigt förföriskt med ett svagt uv-blänk. Från ingenstans, där ute, i den lågt stående kvällsolen tar det tvärstopp. Som vanligt hinner man inte tänka. Lyfter spöet instinktivt. Tyngden i den andra änden svarar omgående. Pulsen höjs. Adrenalinet pumpar ut likt ett hjärta sjungande på sista versen. Blir torr i munnen. En svag skakning fortplantar sig inombords. Får någon sort av okontrollerbar glädjepanik.
Hoppen avlöser varandra. Det ser ut som små kastbomber när öringen landar gång efter gång med ett vitskummande plask som slutkläm. Ett par snabba missil-rusningar på grundvattnet orsakar kaos. Spöböjen är aggressiv som en obehaglig höststorm. Kobben springer med full fart för att hjälpa till. Det krasar och rullar när småstenarna på stranden slår mot varandra. Jonas Ringman står i vaktläge utvadad till midjan och iakttar kalabaliken. Leif gungar runt i sin gamla flytring en bit ut.
Det kändes som tiden stod still. Havets silver var här. Landar fisken efter ett par minuters skärgårdsstök. Öringen ligger tryggt ombonad i håven. Silverskruden lyser av värme. Vi mäter in en höstblank öring på 56 centimeter.
Vi kallar dem höstblanka när de är blanka men har en svag ton av gult. Framför allt på gällocken och fenorna. Den tonen får de när det blir mer konsekvent grundgående bland tång och liknande biotop. Det är alltså inga bruna lekfiskar vi talar om utan blanka individer med urstyrka från havet.
En svag värme rinner nerför mina axlar. Det pirrar i kroppen. Höstens första landad. Nu är jag människa igen. Eller i alla fall silverjägare. Ser hur fisken simmar iväg lugnt. Följer den en bra bit ut innan den försvinner. I mitt minne försvinner den aldrig hinner jag tänka innan Kobben ger mig en stadig hand och gratulerar. Leif gör detsamma med sitt, som alltid luriga och snälla leende. Jonas hojtar till med ett grattis på håll.
Silverglädje i strandkanten!
Kvällens fiske domineras av vakande fisk. Visuella ”klappjakt” vak synas i strandzonen. Ett tecken på att öringen äter spigg. Den klappar till spiggstimmen med bakfenan för att sedan äta de skadade individerna. När detta händer går det inte att missa. Det smäller som att någon kastar en mindre tallrik med ursinne i vattnet. Vi ser även ett par mindre öringar som sippvakar i sig nattsländor.
Mörkret och natten kallar. Brasan värmer. Romflaskan öppnas. Den rödbruna och transparenta drycken sipprar ner i folks kåsor. Dagens minnen bearbetas. Ett lågmält och sansat snack tar vid runt elden.
Ligger på det barriga underlaget. Vadarna halvt nerrullade med en underställströja i marinblå fleece på överkroppen. Kommer på mig med att vara helt avslappnad i nuet. Njuter av att komma bort från storstadens bilköer och vardagliga stress. Havsöringsfiske med flugspö är på något sätt balsam för en stressad storstadssjäl.
Himlavalvet glimrar mystiskt stjärnklart. En finlandsbåt brummar genom sin sista etapp innan öppet hav. Den lyser upp bland kobbar och skär. Lika fort som den kom, lika fort försvinner den och ytterskärgården är återigen ödsligt svart.
Tänker för mig själv, samtidigt som romen bränner närvarande på läppen, det här är livet… Livet på kusten.
Kärkis bästa tips för höstöring!
* Ytterskärgård.
* Stenstränder och uddar.
* Spigg eller tobisimitationer.
* Ta vara på ljusskiftningarna. Gryning och skymning. Molnigt som blir sol och vice versa.
* Innanför tremeters-kurvan.
* Leta aktiv fisk genom vakspaning.
Flugvalet!
* Anpassa form och rörelsemönster efter den naturliga födan.
* Bra färger under hösten är svart, brunt, vitt, natur och laxrosa.
* Ge flugan extra attraktion senhöst med ett par gummiben i utstickande färg.
* Fiska flugan högt i vattenmassan. Öringen jagar allt som oftast i mellanskiktet eller strax under ytan.
* Ha alltid någon nattslända med bra flytkraft i asken. Under tidig höst kläcker det rikligt med sådana i skärgården.
Ta dig ut till ytterskärgården och öarna!
Via vägnätet med buss eller bil kommer du åt fina platser.
Vill du vara mer ensam? Åk med Vaxholmsbåtarna som har destinationer till många intressanta platser. En biljett brukar kosta runt 100: -
Båtarna går bland annat från Stockholm, Vaxholm och Stavsnäs.
Text: John Kärki
Foto: John Kärki och Mattias Frödin
Bifogade filer
