Hej!
Idag tänkte jag skriva lite i ett av de ämnen som vi sportfiskare funderar allra mest kring – vilken betesfärg är bäst och varför? Detta är en fråga som aldrig kommer att få sitt svar men jag skall skriva kring hur jag resonerar och varför. Avslutningsvis skall jag ge några tips på olika betesfärger som jag tycker om att använda vid olika situationer.
En McPike i färgen T (tånglake) hör till mina stora favoriter vid fiske i klart vatten. Ifall fisket sker tidigt på säsongen brukar jag ”hotta” upp betena med att fiska en jiggskalle med lite färg på. Den lite dova tånglakefärgen ger i de flesta fall en lagom kontrast i det ofta soliga vårljuset. (färgade jiggskallar med bra krok kan vara svåra att få tag på, personligen fiskar jag med Berkley Long Shank Jig Head som finns i vikter från 7-28gr och är av mycket god kvalité)
Fiskens syn
Generellt har våra vanligaste fiskar som lever längs med våra kuster och i våra sjöar god syn. Mer exakt vad eller hur fiskar ser vet man inte. Genom att undersöka hur fiskögon är uppbyggda har man kunnat dra slutsatser som att fiskar har bra skärpa, rörelsedetektion och färgseende. Förutom att se alla de vanliga färgerna som vi ser kan fiskar även se UV-ljus vilket är ljus av våglängder som inte våra ögon klarar av att se. Upptäckten kring att fiskar kunde se UV-ljus gjorde man på korallrev när man märkte att det fanns fiskar som såg likadana ut men med olika levnadssätt. Svaret man fann var att fiskarterna såg helt olika ut i UV-ljus och bestod av olika arter.
En art som gäddan har god syn.
Den avgörande faktorn – kontrasten
De flesta av de rovfiskar som jagar med hjälp av synen urskiljer bytet genom kontrasten mot bakgrunden. Bytets kontrast beror på flera saker som tid på dagen (ljusförhållanden), väder,* vattenfärg, grumlighet och bottentyp (mängd reflekterat ljus).
För att ha en så svag kontrast mot bakgrunden som möjligt har bytesfiskarna i många fall anpassat sig väl för att undvika upptäckt. Bland pelagiskt (frisimmande) fiskar syns detta på att dem har ”counter shading”, d.v.s. ljus buk och mörk rygg vilket försvårar upptäckt både uppifrån och nedifrån. Hos bottenlevande arter är framförallt kamouflage vanligt där fiskarna med hjälp av färg och form försöker smälat in mot bakgrunden.
Tillämpat i fiske –* välj rätt kontrast!
Det svåra i fisket är att välja en kontrast som passar situationen. I de flesta fall ger en för gräll färg (kraftig kontrast) en för lättgenomskådad bluff medan ett bete med svag kontrast inte ger tillräckligt god chans för att upptäckas. Som tumregel försöker jag i de allra flesta situationer att välja ett bete som sticker ut lagomt mycket mot bakgrunden. I denna beräkning får man även komma ihåg att färger försvinner och blir dovare desto djupare i vattnet man fiskar. T.ex. när man fiskar på djupt grumligt vatten kan det bete som ser skrikigt ut vid ytan upplevas som grått och livlöst av fisken några meter ned om betet till exempel har stort inslag av rött i sig. Därför är det bra att ha lite grundkännedom kring hur djupt olika våglängder av ljus tränger ned i vattnet och vilka färger som försvinner först.
För att göra en liten lathund över vilka färger jag tycker om att använda och när så ger jag några exempel. Observera att tånglaken (som är på bild högst upp i inlägget inte är med på denna färgkarta).
- Klart vatten, soligt väder eller lugna förhållanden -> Tånglake eller GG.
- Klart vatten, mulet eller blåsigt -> Nors eller GG.
- Grumligt vatten, soligt väder eller lugna förhållanden -> Nors, blå/silver eller fegis.
- Grumligt vatten, mulet eller blåsigt -> Papegoj, L.
- Fiske under sen kväll eller mycket tidig morgon -> L, blå/silver.
- Färgat vatten, soligt väder eller lugna förhållanden -> Blue/silver, Fegis.
- Färgat vatten, mulet eller blåsigt -> Papegoj, L.
- Varmt vatten -> jag fiskar mer åt de naturliga/dova färgerna.
- Kallt vatten -> jag fiskar mer åt de färgstarka hållet.
En ljus buk med blåsilvriga sidor är inte den färgsättning som ger tydligast kontrast vid pelagisk trolling. Trots detta är det en av de färgerna som jag fångar allra mest fisk på. Förklaringen ligger nog dels i att den liknar den naturliga föda dessa gäddor brukar äta vilket t.ex. är nors och siklöja. När en predator som gäddan riktat in sig på att jaga ett visst byte kan dem få ett ”search image”, alltså en väldigt definierad bild av vad dem jagar. Allt dem ser som inte passar in i sökbilden nonchaleras, det enda sättet att fiska efter gäddor som specialiserat sig på en viss typ av föda är att efterlikna bytet så mycket som möjligt.
När fisket sker i kallt och grumligt, eller kallt och färgat vatten är min stora favorit beten med inslag av rött och gult. Den klassiska papegojan, röd/svart eller liknande färgkombinationer är defintivit bland det bästa man kan välja.
Läs mer...
(Detta inlägg har postats automatiskt)
