Den här artikeln skall ses som en ”grundkurs” i havsöringsfiske och baserar sig på mina erfarenheter. Dessutom är den en liten del i något större. Jag, Silverbågen och Tonyex beslutade oss för några månader sedan att försöka ta ett samlat grepp över havsöringsfisket från land i och kring Stockholm.
Vi skapade den här tråden http://www.fiskesnack.com/forum/show...C3%A5n-land%29. Här har vi tänkt samla allt som har med havsöringsfisket att göra. Vi hade också tänkt att alla som vill får vara med att bidra med sådant som kan vara bra att veta. T.ex. artiklar, länktips, heta platser mm. Vi hoppas att all information skall komma till nytta. Väl mött alla ni som vill pröva lyckan i 08 området.
Att spinnfiska havsöring från land
Jag och kompisen var ute och fiskade havsöring uppe på Barnens ö. Vi skulle vada ut till en ö, problemet var bara att jag var den enda som hade vadare. Men eftersom jag hade kommit på en listig plan så skulle det inte bli några problem. Planen var att jag skulle vada över först och sedan ta av mig vadarna och kasta över dessa till honom så att han lätt kunde vada över. Detta utspelade sig någon gång i december, varför det låg en tunn ishinna på vattnet mellan land och ön. Efter att ha brutit lite is kom jag över, tog av mig vadarna och vek ihop dom så gott det gick. Avståndet över var kanske 15 meter vilket innebar att det skulle bli ett lätt kast. Jag tog sats och kastade iväg vadarna som for rakt upp och samtidigt vecklade ut sig. Ner kom de, men inte på andra sidan utan precis mittemellan oss på isen. Som tur var så var det inte så djupt där de hade landat, endast 30 cm ungefär. På kompisens sida var det ungefär 60 cm djupt. Inga problem sa jag, du får kasta över dina gummistövlar så att jag kan gå och hämta vadarna och kasta dom sista biten. Första stöveln for iväg rakt upp och rakt ner, den landade precis vid vadarna. Den andra vägrade han kasta eftersom han hade fått nog. Det hela slutade med att jag fick ta av mig barfota och gå ut i vattnet och hämta vadare och stövel. Efter jag klätt på mig och lämnat tillbaks hans stövel gick vi därifrån och glömde alla smarta lösningar som skulle ta oss ut till ön. En sak jag alltid undrat över var om någon såg oss och vad de tänkte i så fall.
Att fiska havsöring under de kallaste månaderna på året innebär en del utmaningar. Vi snackar regn, snö, hårda kalla vindar och minusgrader samt is, även låg vattentemperatur. Det gäller verkligen att anpassa klädsel och fiskeutrustning samt taktik till rådande förhållanden.
Klädsel
Alla vet väl att, om det är kallt så klär man på sig så att man inte fryser. Ändå har man varit ute och fiskat och frusit utav bara den. Det är som om man aldrig lär sig. Med åren har man dock blivit visare och vet bättre vad som gäller.
När det är som kallast så kör jag med ett par tjocka strumpor och ett par tjocka sockor. När det gäller byxor så blir det först ett par tunna långkalsonger sen ett par lite tjockare sen ett par Micro fleece och utan på det ett par fodrade träningsbyxor avsedda för skidor och jogging. Sen är det vadare på det.
På överkroppen blir det först en t-shirt sen en Micro fleece sen en lite tjockare fleece och en till dito. På det en jacka som är vindtät och tål regn samt andas och har en bra huva.
Alla plagg jag använder är i så kallade funktionsmaterial. När man har så här mycket kläder på sig är det lätt att man börjar svettas om man rör mycket på sig, därför funktionsmaterial. Jag upplever det som om jag känns torrare och inte kyls av även fast jag är svettig.
När det gäller val av vadare så är väl det vettigaste valet ett par neoprenvadare. Men jag använder andasvadare året runt. Jag tycket att rörligheten är bättre. Så jag sätter hellre på mig ett par extra varma byxor.
Tjocka fodrade goretexhandskar är inte fel, och om det kniper så drar jag ett par avklippta fleecehandskar utanpå. Även fast jag har ordentligt på händerna så brukar jag börja frysa om dom. Då blir det att ställa ifrån sig grejorna och ta en 5 minuters rask promenad eller joggingtur, det gör gott för frusna händer och frusen kropp.
Se till att alltid ha extra tröjor, sockor, mössor, handskar med dig, det tar inte så mycket plats i bilen. Om och när vinden ligger på blir det extra kyligt, har man tur så ligger vinden på lite snett. Då fiskar man av sträckan så att man får vinden så mycket som möjligt i ryggen. Det spar massor med värme. Glöm inte mössan, gärna en med ett Hammarbymärke på.
Is och minusgrader. Jeans och tunn jacka. Vad ska man säga.
Rullar och linor
Rullarna jag använder är haspelrullar i storlek 2000-3000, vill man så kan man också använda en 4000. Det finns ju en mängd olika att välja mellan. Ett par saker kräver jag dock.
Linuppläggningen skall vara perfekt och klara flätlinor utan att det blir trassel och vindknutar.
Bygeln skall fälla även fast det är minusgrader. Vissa gör inte det.
Rullen skall vara frambromsad (smaksak).
Vid plusgrader är det flätlina som gäller för mig. Den har en del fördelar jämfört med nylonlinan. Man känner nafs och stötar bättre, det behövs inte lika kraftigt mothugg för att kroka fisken. Sen kan man använda tunnare dimensioner och ändå ha en stark lina, tunn lina innebär också att man får längre kast. Vilket fabrikat på flätlinan man använder är upp till var och en. Men den bör vara runt 0,15-0,17mm.
Nackdelar är om man får trassel så är dessa väldigt svåra att reda ut. Som jag ser det så är flätlina och minusgrader en riktigt dålig kombination. Den nöts/skavs av isen som fryser till i ringarna och kan gå av om isen nyper fast den i spöringarna, linuppläggningen blir en katastrof när linan blir blöt och fryser. Vissa flätlinor alstrar ljud vid inspinning, vilket kan vara irriterande. Jag knyter alltid in en tafs på cirka 40-50 cm, gjord av 0,35 fluocarbon eller nylonlina eftersom flätlinan är känsligare för nötning. Har tappat fisk som gått och skavt bland sten och tång. Det är även lättare att landa fisken genom att ta tag i tafsen istället för i flätlinan. Jag använder inte håv eftersom jag vill ha så lite prylar med mig som möjligt när jag fiskar.
När tempen kryper under nollan och isen bildas i spöringarna så kommer nylonlinan fram. Jag brukar köra med 0,25mm, det är tillräckligt om man bara tar det lugnt vid drillning och låter slirbromsen och spöet göra jobbet. Fördelar med nylon är att den klarar minusgrader mycket bättre än flätlina och att den tål nötning bättre. Trassel är oftast mycket lättare att reda ut. Nackdelar är att man känner stötar och nafs sämre och att den har mycket mer töjbarhet vilket gör att det är ”svårare ” att kroka fisk. Det kan man ju kompensera lite genom att använda ett lite styvare spö. Att den är mer töjbar kan också vara till fördel eftersom det dämpar när fisken knycker och rusar.
Spön
Jag använder spön mellan 9 och 11 fot. Jag tycker att man får bättre kontroll med längre spön. Är det långgrunt och mycket sten i vattnet så kommer man högre med spöt och kan dirigera betet och fisken bättre än med ett kortare spö. Sen så blir det längre kast.
Eftersom jag aldrig använder beten tyngre än 30 gr så använder jag oftast spön som är klassade upp till cirka 30-40 gr. Använder jag lätta beten på runt 10-18 gr så använder jag spön klassade upp till cirka 20 gr, eftersom jag använder relativt långa spön så blir dessa ”lätta” spön rätt så mjuka. Om man vill så kan man ju använda ett och samma spö om man håller sig till att kasta beten mellan 10-30 gr.
När det blir minusgrader så använder jag spön med färre och större ringar för att isen som bildas inte ska ställa till problem lika lätt, som den gör med fler och mindre ringar. Eftersom sådana spön kan vara svåra att få tag i så har jag byggt själv. Det finns dock några spön som inte kostar så mycket och är relativt lätta att få tag i som har stora och få ringar. T.ex. ett 9 fots Berkley Lightning Rod eller ett Berkley Phazer. Det verkar som regeln ju dyrare spö ju fler ringar, gäller.
Man bör alltid ha med spön och rullar i reserv.
Fan rullen gick sönder, jag kan inte fiska mer. Hur illa låter/är inte det!
Prylar
Säkerligen så är det på det viset att vi har olika åsikter om vad för prylar som är viktigt att bära med sig på fisketuren. Men dessa saker är jag helst inte utan.
1. Sax, att klippa flätlinan med, en vass kniv fungerar också.
2. En liten kombinerad platt och avbitartång för att kroka loss fisken och knipsa med.
3. Krokbryne, för att slipa krokar som blivit slöa/skadade (byt ut kroken vid första bästa tillfälle).
4. Extra fluo/nylontafsar.
5. Ett par meter toapapper i en liten plastpåse (man vet aldrig när det är dags).
6. En ask med olika drag. Har ett bälte utanpå vadarna och runt magen. Jag soppar in asken innanför vadarna och låter den ”vila” på bältet. Där ligger den bra och är inte i vägen. Man kan ha en relativt stor ask där, eftersom utrymmet är rätt så stort.
7. Kamera.
8. Våg.
Sen så är det inte fel att ha ett par polaroidglasögon. Krokar, termometer, lina, beteslås, lekanden, tafsmaterial i reserv. Ett antal extra askar med drag kan inte heller vara fel. De här sakerna bär jag inte med mig hela tiden utan de finns med i bilen och tas fram vid behov.
Beten
Nu kliver vi in i en djungel, där det fullkomligt kryllar av val. Vad som är bra eller dåliga val kan man nog bara själv säga eftersom smaken är så olika. Men jag ska försöka reda ut några saker.
Det som styr mina val av beten och färger är först och främst vattnets klarhet/grumlighet, djup och vattentemperatur. Till viss del också ljuset, det vill säga om det är soligt eller mulet. Tron finns också med i bilden.
Det finns ett antal olika typer av beten som man använder vid havsöringsfiske.
1. Skeddrag gjorda av metall. Dessa finns i olika former, ju längre desto återhållsammare gång eller kortare desto livligare gång. Vikt och bredd påverkar också gången. Ex ett kort tunt lite bredare drag= livlig gång och bra bärighet. Utseendet påverkar också kastlängden.
Oftast använder jag ”plåt” när vattnet är lite varmare +4 eller mer, eftersom ”plåt” oftast kräver en högre inspinningshastighet för att inte fastna i botten än t.ex. kustwobbler. Är sträckan man fiskar lite djupare d.v.s. 2 meter eller mer så minskar risken för bottennapp och
därmed kan man sänka farten på betet, vilket gör att det kan fiska effektivt även i kallt vatten
2. Skeddrag gjorda av epoxi eller olika sorts plaster, ibland uppbyggt kring en metallstomme. Här finns det också en mängd former men inte de allra längsta och smalaste. ”Epoxi dragen” använder jag på samma sätt som ”plåten”
3. Kustwobbler är beten gjorda av plast som i de flesta fall är uppbyggt kring en metallstomme. Enkelt beskrivet som en wobbler utan haksked. De flesta modeller är långsmala men några kortare/tjockare modeller finns också. De flesta modellerna kännetecknas av bra bärighet och återhållsam gång. Kustwobblerna är ofta lättkastade vilket gör att det blir långa kastlängder. Kustwobblern är betet jag använder mest eftersom jag tycker det fungerar i alla lägen oavsett temperatur eller djup. Det som gör att de fungerar så bra är bärigheten. Det finns flera modeller som går att spinna hem sakta på grunt vatten(<1 meter) utan att man fastnar i botten. Den återhållsamma gången är oftast effektiv, speciellt när vattnet är kallt. De flesta modeller tappar gången helt om man spinner hem för snabbt.
Sen finns ”vanliga” wobblers i en mängd olika utföranden och modeller som fungerar utmärk att fiska havsöring med. Själv så använder jag sällan sådana när jag fiskar från land. Därför blir det ingen djupare beskrivning än så här.
Inspinningshastigheten och gången på betet är viktigt.
Generellt kan man säga. Varmt vatten >4 grader livliga beten och snabb invevning. Kallt vatten <4 grader återhållsam gång och långsam invevning. Oavsett vilken temperatur eller betestyp så är det viktigt att alltid försöka variera gången/hastigheten på betet när man spinner hem det. Det gör man lättast genom att lägga in lite vevstopp, handledsknyck eller små accelerationer när man tar hem betet.
Ibland känner man hur havsöringen går och ”stöter” i betet. I det läget är det grymt effektivt att göra något avvikande t.ex. ett vevstopp eller en kort acceleration, efter en sådan manöver brukar fisken hugga hårt på betet. Vad öringen äter kan ju påverka vilket bete som fungerar bäst. Äter öringen spigg så bör man använda mindre beten och stora beten om den äter större fisk. Äter den räkor och andra kryp så använder man fluga. Nu anser jag att det bara stämmer ibland. Mina erfarenheter säger att öringen sällan tackar nej till en mumsbit (oavsett storlek) som simmar förbi inom ”räckhåll”. Men visst, vissa dagar får man ingenting även fast man gör allt ”rätt”. Andra dagar tar öringen på helt ”fel” beten, i helt ”fel” hastighet, med helt ”fel” gång, på helt ”fel” plats. Med andra ord, ibland kan det löna sig att tänka utanför den berömda boxen och helt glömma alla ”expertråd”.
Färger
Här är det bara att krypa till korset och erkänna att jag inte på långa vägar lyckats knäcka koden som gör att färgvalet alltid blir det rätta utifrån vilka förhållanden som råder. Jag tror faktiskt att betets gång och hur man presentar betet är viktigare än färgvalet. Nu menar jag inte att färgen är helt oviktigt.
När jag fiskar i grumligt vatten så använder jag först och främst ljusa och även fluoriserande färger. Ex beten med mycket vitt i, svart/röd fluo, grön/gulfluo. Att sådana färger verkar fungera ”bättre” i grumligt vatten är för att jag tror fisken ser dessa lättare. En del kustwobbler har rasselkulor i sig, sådana använder jag också. Att rasselkulor fungerar beror nog på att fisken hör dessa.
Är vattnet klart så använder jag fler färger. Jag använder färger som silver/blå, silver/svart, koppar och guldfärger i olika kombinationer, svart/rödfluo. Även vita med olikfärgade ryggar. Ibland fungerar lite mörkare beten bättre.
Ibland hör man att regeln är ljusa beten vid solsken och mörka beten vid mulet väder. Man talar också om vår och höstfärger. Jag vet inte men jag kan inte direkt påstå att jag med någon större säkerhet kan peka ut någon typisk vårfärg. Däremot så verkar det som fluofärger går lite ”bättre” om hösten. Man talar också om kallvattenfärger, dessa är ljusa/vita beten med inslag av rött och/eller rosa. Tyvärr kan jag inte säga att jag fångat mer öring på sådana under den kyligaste perioden.
Det bästa och säkraste tipset jag har om färgval är följande. Öringen äter ju t.ex. strömming och tobis. Använd färger som liknar dessa (blå/silver och grönoliv/silver). Ett annat bra tips är. Använd de färger som du tror mest på.
En sak kan jag dock med säkerhet säga, nämligen att en färg som jag tycker fungerar året runt i alla typer av väder och i alla typer av vatten är svart/rödfluo. Speciellt om färgen sitter på en Sandgrävling. Ibland undrar jag om det kan vara så att en viss färgkombination gör sig bäst på ett specifikt bete. I så fall är en svart/rödfluo Sandgrävling ett sådant bete.
Mina absoluta favoritbeten och färger.
1. Sandgrävling svart/rödfluo 16,20 samt 27 gr.
2. Sandgrävling grönoliv/silver 16,20 samt 27 gr.
3. Viking Herring silver/blå 18 gr.
4. Gladsax svart/rödfluo med guldflake på ryggen (egen färgsättning) 20 gr.
5. Vicke svart/röd 20 gr.
6. Vicke blå/vit 20 gr. En som kommer starkt är Vicke svartlila/silverkrom.
7. Sen kommer en hel radda som också fångar öring, men dessa använder jag inte lika ofta.
Var/när skall man fiska?
Vinden ligger på och vattnet är lite grumligt. Ute i vattnet finns det stenar i olika storlekar, vissa sticker upp över ytan. På botten växer tång, fläckar med sand lyser mellan tången. 100 meter bort efter land ligger en udde. Vattendjupet varierar mellan 0,5 och 3 meter inifrån land och 10-100 meter ut. Kommer ni till ett sådant ställe, kan ni räkna med att havsöringen inte är långt borta. Nu ser inte alla ställen exakt ut så, det kan variera. Tänk på att har man fångat en så finns det ofta fler i närheten. Tänk också på att ett ställe som är heldött, helt plötsligt kan leva upp och ”koka” av fisk.
När man kommer till ett ställe och ska börja fiska så kliver man inte ut i vattnet det första man gör. Utan man stannar en bit upp på land och kastar av närmast stranden innan man kliver ut. Ibland kan fisken gå väldigt nära in på land, speciellt om vattnet är lite grumligt. När vi stått utvadade en bit i vattnet så har det hänt att fisken nappat när kastet placerats bakom kompisen. Sådana napp kallar vi för ”rövhugg”.
I Stockholms skärgård där jag fiskar hittar man fisken överallt, ända längst in till längst ut i skärgården. Längst in finns det i princip ingen tång och vattnet är överlag lite grumligare. Ju längre ut man kommer desto mer tång och klarare vatten. Oavsett var man väljer att fiska så skall man leta efter sträckor med grunda stränder som sträcker sig en bra bit ut i vattnet, gärna med sand, sten/grynnor. Uddar, sund och vikar med liknande förhållanden är också högintressanta. Storleken på sådana här platser varierar väldigt mycket, en del kan vara relativt små. Man kanske fiskar av ett litet ställe på 30 minuter. Det finns också platser som tar flera timmar att fiska av. Vissa platser ser inte alls heta ut och passar inte alls in i ”mallen”. På en del sådana platser vet jag att strömmingen brukar hålla till i närheten och därför tror jag de håller öring.
Eftersom man åker bil och det kan vara flera mil till ”spotsen” så är det läge att planera vart man tänkt sig någon dag innan man åker, glöm inte att kolla upp väder och vind. Idealet är väl att åka till ett ställe som man kan fiska på hela dagen. Men ibland så kan det löna sig att besöka fler små platser under en dag. Tar man bussen så är det nog bäst att välja ett ställe där man kan fiska hela dagen.
Vissa platser håller havsöring under hela säsongen, andra bara vissa perioder. Vad som avgör det har jag inte riktigt listat ut. Om platsen håller öring året runt tror jag att en orsak kan vara att strömmingen (även andra bytesdjur) finns i närheten under hela säsongen. En annan orsak kan vara att det finns djupt vatten i direkt anslutning till ”öringspottet”.
På platser där det är långgrunt på stora ytor, blir vattnet under vintern så kallt att öringen och dess bytesdjur (tobis, spigg, räkor och annat smått och gott) tillslut ”försvinner” till platser som är gynnsammare. På en sådan plats återvänder livet när solen börjar värma upp luft och vatten. En solig dag i mars-april med svag pålandsvind brukar kunna bjuda bra fiske. Redan i februari så kan man känna solen värma i ansiktet om man är i lä. Då kan man finna öringen på riktigt grunt vatten intill land. Jag tror att öringen också känner av solens varma strålar även fast vattnet inte är så varmt. Möjligen kan det vara så att stranden (sand och lera) är lite varmare än vattnet och det hjälper till att värma vattnet längst in mot stranden. Även att sand och lerbotten ”suger” åt sig lite extra värme. Det behöver inte handla om flera grader utan om tiondelar.
Pålandsvind och grumligt vatten brukar ofta vara bra.
Jag brukar börja fiska havsöring i mitten/slutet på november (man kan börja redan i slutet på sep om man vill). Då brukar de bästa fiskena inträffa när vinden ligger på rätt hårt och vattnet är lite grumligt. Det spelar mindre roll vilket håll vinden kommer ifrån, det viktiga är att man fiskar där vinden ligger på. Om det är sol eller mulet har mindre betydelse under sådana förhållanden. Däremot så tycker jag att ju mindre det blåser och ju klarare vatten, desto viktigare är det att det är mulet.
När man kommer in i slutet på december/januari så har vattnet kylts av ganska rejält. Men fortfarande kan man hitta ställen med vatten som är runt 3-4 grader. Sök av grundområden/kanter i anslutning till de största fjärdarna, det är på sådana platser man kan hitta det lite varmare vattnet och förhoppningsvis öringen.
Skulle ett lågtryck med regn och varmare väder komma in efter en ”längre” period med minusgrader så är det bara att packa och sticka ut och fiska. Det brukar löna sig. När man planerar en fisketur så brukar det bli så att den planeras lång tid i förväg. Det innebär att man får ta det väder som bjuds. Kan man och har möjlighet så sticker man istället så fort man ser att förutsättningarna är de rätta.
På våren när vattnet är kallt men vattentemperaturen är stigande, brukar sol och pålandsvind vara bra. Testa en sydvänd vik där vinden letar sig in, gärna lite senare på dagen när solen hunnit värma upp vattnet.
En riktig utmaning är sol, vindstilla och kristallklart vatten. Sådana dagar blir det ofta bom. Jag tror helt enkelt att öringen genomskådar grejorna och ser att det är bedrägeri på gång. Hoppet och viljan är en dock stark drivkraft, ibland händer det faktiskt att man fångar en eller ett par även under sådana svåra förutsättningar.
Ibland kan det ske en tillfällig förändring i väderleken. Det kan komma en vindökning, en skur, en snöby, solen går i moln eller tittar fram. Oavsett så kan det ibland sätta fart på öringen, även lägga locket på. Hur som helst så är det värt att ha i åtanke.
Om man skall sammafatta bra väder att fiska i, blir det något sådant här. Kallt vatten=Sol samt/och värme. Varmt vatten= Kyligt samt/och mulet väder. Glöm inte vinden.
Någon gång i april/maj så brukar en viss mättnad infinna sig. Då lägger jag öringprylarna på hyllan och börjar med gäddfisket, men det är en annan historia.
Kamrater! Tid är viktigt!
Det sista tipset jag kan ge (kanske det bästa), eller kanske ska man säga. En sak som är säker är att ju mer tid man lägger på fisket desto bättre fångstresultat. Sen spelar det ingen roll hur mycket man ”vet”. För är man inte ute och fiskar kommer det aldrig bli någon fångst. Alltså ut och fiska så mycket som möjligt!
Värt att nämna är att i Stockholms skärgård så sätter man ut cirka 100 000 havsöringssmolt på olika platser varje år. På dessa fiskar har man klippt bort fettfenan, därför att man lätt skall kunna se att de är odlade. På senare år har man också satt ut ögonpunktad rom i ett antal havsöringsbäckar runt om Stockholm. Tänk på att mynningsområdena kring havsöringsbäckarna är fredade en viss tid på året, respektera det och kolla upp vad för regler som gäller. Man får inte ta upp havsöring under 50 centimeter, de skall alltid återutsättas så varsamt som möjligt oavsett skick.
Om man känner för att åka ut och försöka sig på att fånga havsöring i och kring Stockholm så glöm inte att kolla in den här tråden http://www.fiskesnack.com/forum/show...C3%A5n-land%29. Här finns mycket godis för den som vill veta mer t.ex. hur man metar havsöring på räka, fiske med multirullar. Länkar till sidor som kan vara bra att titta på innan man ger sig ut och jagar ”silver”. Eniro är en sådan sida, där kan man kolla på kartan sen växla om till sjökort eller satelitbild om man vill det. Perfekt för den som vill hitta ”nya spots”. Eller varför inte en länk till en sida som visar det aktuella isläget. Och så finns ju ”flaggskeppet”, länken som visar dig över 100 stycken bra platser för havsöring.
PÅ DOM IGEN!
Bifogade filer
Där finns ju en del att utveckla.....
Kommentera