Vill du prova betestillverkning och få ett superbete på första försöket? Skapa ett av de simplaste men effektivaste träbetena för gädda som du någonsin kommer äga.
”NO BRAINER”
Det är svårt att fiska bra. En av de enklaste genvägarna till att få jämnare resultat, fiska bra i pressade situationer eller under långa satsningar då tröttheten blir påtaglig är att använda sig av ”no brainers”. Uttrycket är ett samlingsnamn för enkla och effektiva taktiker och tekniker vilka man kan använda utan att behöva koncentrera sig.
Vid spinnfiske efter gädda är tailbetet en av de allra bästa ”no brainer”-betena av alla. En tail är ett bete som kastar bra, har god krokningsförmåga och beteskontakt samtidigt som det fångar fisk året om. Grundmetoden för att fiska betet är enkel, meterlånga inspinningar varvat med spinnstop på någon eller några sekunder, men hur dåligt du än fiskar betet så fiskar betet av sig självt åt dig. Och du kommer landa grov fisk. Styrkan ligger alltså i dess starka attraktionskraft samtidigt som man klarar av att fiska betet under långa tidsperioder och samtidigt lyckas hantera det på ett godtyckligt sätt.
Text: Tobias Fränstam
Bild: Knuts Conny, Rasmus Ljungquist, Tobias Fränstam
ANVÄNDNINGSOMRÅDE
Jag använder tailbetet till allt. Det är superbt till att driva med för att söka av stora ytor. Det är också ett av de bästa valen när det gäller att fiska statiskt i vassgluggar, djuphålor eller grumligt vatten; det vill säga när du måste trigga fisken att hugga på en känd ståndplats. Den största fördelen med betet är egentligen förmågan att kunna fiska riktigt sakta vilket ofta behövs vid dåliga siktförhållanden, tröga förutsättningar eller om fisken är stor och erfaren och behöver betänketid på om den ska ta betet eller inte.
GÖR DET SJÄLV
Vad som gör ett taildrag extra roligt att fiska med är att det är ett av de absolut enklaste betena som man kan göra själv. I princip handlar det om att bygga ett sakta flytande, svävande eller sjunkande bete i trä, som sedan förses med en svans av någon typ. Kroppen har ingen eller liten gång och det är i huvudsak stjärten som ger attraktion.
Jag föredrar att bygga mina beten i tyngre träslag som ek eller bok. Dessa beten behöver inte förtyngas lika mycket jämfört med beten av lättare träslag, vilket ger en högre tyngdpunkt. Skillnaden i tyngdpunkt gör att dessa beten per automatik är mer instabila och med lite tur eller erfarenhet kan betena få en vaggande gång i vattnet jämfört med den rakare och stabilare gång som de lättare träslagen ofta ger. En annan fördel med instabila drag är att de tippar eller börjar snurra om man fiskar dem för snabbt, vilket tvingar en att hålla ned tempot, något som kan vara viktigt för de allra största fiskarna.
Som tidigare nämnts är ett av tailbetets definitiva styrkor spinnstoppen. Till designen är det därför en god idé att ge betet lutande nos, som fungerar som en sked och gör så att betet dyker. Genom att bygga beten med olika profil på nosen och balans av vikterna kan man få svävande eller sakta flytande tailbeten som går på allt från decimetern till ett par meters djup.
Material till tailbete
Kropp: Träplanka på 15-30mm
Krok: Valfri trekrok, minst lika bred som betet
Förtyngning: Bly, tenn eller annan tyngre metall
Skyddslack: Tvåkomponent epoxylack
Verktyg: Såg, rasp, sandpapper, borr (2 st)
Öglor: Köp färdiga eller tillverka av tjock ståltråd
Stjärt: Valfri jigg, hårtstjärt eller spinnarsked.
A
B
C
D
E
F
G
H
Personbästa
Min hittills största gädda på 16400g fångade jag på ett sjunkande tailbete i papegojfärg. Gäddan fångades i slutet av december 2009 när jag fiskade väldigt sakta och bottennära.
Bifogade filer
Kommentera