Silverjakt i Stockholms skärgård beskrivs ibland som det ultimata hardcorefisket. En stor utmaning där belöningen inte alltid räknas i fångster utan mera i upplevelser. Men, ibland så lyckas man knäcka koden och befinna sig på rätt plats, vid rätt tidpunkt…..och då…
En silverjägare föds
Som fiskeintresserad egenföretagare med ett bolag som heter Silverbågen AB ägare till en Silver Shark och en Silver metallic-färgad SAAB 95 Aero så borde jag kanske ha anat att jag en dag skulle bli en passionerad havsöringsfiskare.....
Efter att sedan barnsben i första hand ha spinnfiskat efter gädda och abborre i sjön på landet på somrarna, kört lite gäddfiske i skärgården med gamla jobbarkompisar ett par ggr per år och en kortare laxtrollingkarriär kring millenieskiftet så bestämde jag mig hösten 2011 att ta tag i det latenta fiskebehov som legat och pyrt alldeles för länge.
Första målsättningen blev att jag skulle se om det gick att få en havsöring längs kusten i Stockholms skärgård.
Började med scanna nätet på information för att inhämta kunskaper om detta fiske. Fick klart för mig att det inte skulle bli lätt, på gränsen till omöjligt om man läste fiskepress, bloggar och forum på nätet, men skam den som ger sig.
Började fisket med vanligt spinn med gamla grejer som fanns i förrådet/draglådorna men det dröjde inte länge förrän nya spön, rullar, drag, bombarda flöten, flugor etc. hade införskaffat.
Efter att till slut avverkat de "1000 kasten" small det första silvret på. Snacka om jungfrusil, jag var fast!
Nästa mål blev att få en havsöring på flugspö, ännu mer nya utrustning inhandlades. Flugspön, vadare, flytring etc och seden dröjde det inte länge förrän man låg man och guppade i Furusundsleden tillsammans med sälarna och skarvarna i jakt på det åtråvärda silvret. Även denna målsättning lyckades till slut och trots att den inte var stor så gav det enorm tillfredsställelse att landa sin första havsöringöring på flugspö.
När första säsongen summerades så hade 6 havsöringar landats, 3 på bombarda med fluga, 1 på flugspö och 2 på spinn med egenhändigt tillverkat drag, den största på 4 kg och som liten krona på verket hade jag varit med och lyckats vinna Grinda Öring Open med team Silverbågen.
En ljusning vad gäller havsöringsfisket
Efter ett antal år som präglats av tillbakagång i havsöringsfisket i Stockholms skärgård kunde det möjligen skönjas en strimma hopp under hösten 2012. Såväl guider som deltagare på olika fiskeforum rapporterade om fångster som så ut att bli de bästa på flera år.
För egen del var det tidiga höstfisket också bra. Under höstlovsveckan i skarven oktober/november fiskades det varje dag och veckan bjöd på 6 fångade öringar, ett antal tappade och flera efterföljare. Under denna period då fiskens diet fortfarande till stor del består av strömming var det spinnfisket som för egen del var mest framgångsrikt.
Under den kallare delen av året har det varit traditionellt flugfiske eller spinnfiske med bombarda och med fluga i form av små spiggimmitationer som skördat störst framgångar. Den egna hypotesen är att de mindre beten som flugorna utgör rimmar mer med Havsöringens naturliga föda när temperaturen i havet sjunker och strömmingen drar ut till havs. Mot slutet av året så kom därför allt större energi att läggas på att lyckas att landa havsöring på fluga för egen del.
Skam den som ger sig!
Efter en kortare köldperiod i början av december kröp temperaturen upp några grader över nollan och jag tog tillfället i akt att ta ett lunchpass i flytringen på hemmaplan i vattnen kring Åkersberga.
Det kändes skönt att komma ut och kunna fiska obehindrat. Detta efter en period av kallt väder då resultatlösa flytringspass i styv kuling i de yttre norra delarna av skärgården hade varvats med korta turer hemmavid som allt som oftast fick avbrytas i förtid på grund av kalla fingrar och igenisade spöringar.
”Efter ca en halvtimmes fiske satt jag och filosoferade över hur skönt det var att slippa kämpa med is i spöringarna som den senaste tiden varit ett gissel. Då plötsligt small en öring på min naturfärgade Zonker. Fisken hoppade och exponerade en silverblank sida klart över måttet, tunga gungningar i spöt i 2-3 sekunder, sen, ”.....swissshh” så kom flugan flygande som skjuten ut en raket. ”……Tusan!!!!”. När man för en gångs skull har prickat in rätt plats och rätt tidpunkt så blir det så här - close but no cigarr!!!
Jag bannade mig själv över att jag inte bytt till den vita superkaninen i krokstorlek 4 i stället för att låta den den naturfärgade i storlek 6 och med rätt lång skinnremsa sitta kvar på spöt. ”......arghhhh”
Fortsatte att kasta på platsen men det blev ingen mer action. Betade sedan av en sträcka under ca en timmes tid, resultatlöst och med oron gnagande att det kanske inte skulle komma fler chanser.
Stannade självklart till på samma ”spot” där första hugget kom, dock utan framgång.
När udden passerats och jag mer eller mindre gett upp och ställt in mig på att paddla tillbaka mot stranden smäller det på igen. Jag ser en silverblank fisk vältra sig i ytan ca 5-6 m till vänster om flytringen. Men flugan släpper igen! ”.....H…VETE!!!!” svär jag högt för mig själv och vispar till med spöt och lägger ut flugan ca 5 meter i ren frustration.
Pang! Där satt den, tredje gången gillt, och nu blev det åka av. Efter ca 10 min grym drillning där fisken mest gick och tjurade vid botten, gled fisken till slut över håvkanten, ”....puhh!!!”.
Fisken, 58 cm, 2,2 kg, grym kondition, blank och vild, vägdes och fotades och sedan snabb release. När fisken simmade tillbaka mot friheten kunde jag inte hålla tillbaka djungelvrålet. Glädjen över fångsten och den lyckade releasen var total!”
Foto: Joakim Jonsson
Det ultimata hardcorefisket
Silverjägare i 08-land är ett härdat släkte, en del kallar oss för de ultimata hardcorefiskarna, vilka andra silverjägare skulle nöta på bomtur efter bomtur med frusna fingrar där belöningen många gånger är att man över huvud taget har hittat öppet vatten och därmed fått chans att blöta fluga eller drag.
Foto: David Alison
Fiskebröderna på västkusten är många gånger avundsjuka på att vi i Stockholms skärgård kan bedriva riktat fiske efter havsöring i stort sett året om medan de själva måste invänta premiären den 1 april.
Frågan är dock om de tänker på att en stor del av fiskesäsongen i Stockholms skärgård i bedrivs under en period med stor risk för minusgrader och drivis och där vi, om turen är med oss, kan glädjas åt ett antal fångade fiskar på en hel säsong som för en västkusfiskare på sin höjd betraktas som den hygglig dagsfångst.
Att glädjas åt det lilla
En av tjusningarna med Havsöringsfisket i Stockholms skärgård är som jag ser det den stora utmaning som det erbjuder. Och många gånger måste man kunna glädjas åt det lilla för att se tjusningen.
”...dagens fiskepass bjöd på en gnistrande fin vinterdag....lätt bekymrad av att hela fjärden utanför tycktes vara istäckt när jag kom ner i morse så blev jag desto gladare av att åtminstone hitta tillräckligt mycket fritt vatten för att kunna vada ut och testa mina nya vadarskor (i rätt storlek denna gång)..
...trots Ice Off Paste så blev det inte mer än 10-talet kast med flugspöt innan kyla och is omintetgjorde fortsatta ambitioner....bytte istället till gårdagens framgångsrika metod utan större framgång än en pulshöjning efter felkrokning av ett drivande isflak....
Hursomhelst nöjd över fin utsikt och nya pjucken som gör att krokiga tår och frysande fötter nu är ett minne blott återvände jag hem......”
Foto: Joakim Jonsson
Istid i skärgården
I mitten av januari är en kritisk period för då avgörs oftast om det skall bli en isvinter eller om det kommer att förbli öppet längs kusterna. I år slog den riktiga kylan till runt mitten av januari då. Då kan man på fiskeforumens HÖ-trådar läsa inlägg som detta:
”Åkte till kusten i närområdet ... I hopp om att få svinga fluga idag....men icke....is alt issörja efter de senaste dagarna omintetgjorde de planerna...
Undrar hur det ser ut om man åker långt norrut, österut eller söderut...nån som vet nåt som isläget....
Gissar att isfritt är hårdvaluta så om nån är beredd att dela med sig men inte vill bränna platsen får ni gärna skicka ett PM…”
Foto: Joakim Jonsson
När isen lägger sig inträder en frustrerande period för hungriga silverjägare. En del väljer helt enkelt att acceptera läget och kan i stället koppla ifrån fiskesuget för att ägna sig åt det ”vanliga” livet med jobb, familjeåttagande studier etc.
Andra mer beroende av silver-giftet fortsätter att jaga isfria vatten så länge det är möjligt. Smhi:s dagliga israpporter över isens utbredning i skärgården studeras ingående för att se om det går att hitta öppet vatten.
De öppna kusterna i skärgårdens norra respektive södra delar är i regel de som klarar sig längst innan isen lägger sig och därför måste beslut fattas om man skall kosta på sig de längre turerna som det oftast innebär att ta sig till dessa platser.
Gör man resan och hittar öppet vatten så är det långt ifrån givet att det också kommer betyda att man får fisk. I regel belönas man dock av de fantastiska miljöer som naturens skådespel bjuder på dessa platser. Ibland bjuds man på spegelblankt hav och ibland är det mer dramatiskt när vinden piskar upp skummet på vågorna. Oavsett vilket så underlättar det om silverjägaren har förmåga att uppskatta naturens skådespel, detta eftersom det är allt som oftast är detta man får nöja sig med….
Foto: Joakim Jonsson
Islossning – vi går mot ljusare tider
Efter en dryg månad med ständigt bekymmer över isläget börjar så saker och ting så sakteliga att förändras. Fler och fler platser blir tillgängliga och tongångarna i rapporttrådarna blir lite mer positiv.
”Lördagen tillbringades längs samma kuststräcka som på fredagen......denna dag inte själv......ryktet om isfritt sprider sig bland sugna silverjägare.....BB King och hans kompis Tony Montana (ja han kallas så numera..) var på plats i gryningen....och runt lunchtid dök även två vadande flugfiskare upp...
Själv missade jag gryningsfisket....(jycken måste ju få en riktig morgonpromenad när husse ska ut och fiska..).... anlände och sjösatte flytringen vid 10-tiden.....jobbade mig sedan ner och upp längs den 2 km långa kuststräckan.....
Eftersom jag sett spigg i vattnet under fredagen valde jag att köra med imitationer av dessa....men trots 4 timmars ihärdigt viftande så lös silvret med sin frånvaro...
Efter upptining av frusna tår och välbehövlig lunch bestående av kaffe o mackor blev det taktikbyte....anslöt BB King och Tony Montana (...han som numera kallas så..) och började mata med rödsvart rymdpinne resten av eftermiddagen...
Trots samma klena resultat....(Tony Motana (..han som..) hade visserligen en skaplig efterföljare som fick oss att nöta lite extra sista timmen på ett avsnitt med lerbotten...) ...så var det med ett stort leende på läpparna färden vändes hemåt igen....
Härligt att vara igång med Silverjakt i skärgården igen......”
Foto: Joakim Jonsson
Drömmar om silver!
Drömma måste man ju få göra, har man känt suget hos en 4-kilosöring så vill man ju känna det igen. Samtidigt är det inte det minsta svårt att glädjas åt de små rackarna, även bomturerna skänker glädje, så även andras rapporter om landade fiskar. Som silverjägare vintertid blir man härdat men samtidigt rikligt belönad….
Foto: Joakim Jonsson
...det räcker ju nästan med en sådan här utsikt som den för att man skall bli religiös.....
..och det är vyer som denna som gör att man inte tvekar en sekund över att ge sig på det igen….och igen…
/Silverbågen
Foto: Joakim Jonsson
Bifogade filer
Kommentera