För ett tag sedan fick jag frågan om varför jag hela tiden tjatar om sutare och alltid talar mig varm om mete efter denna art. En konstig fråga kan tyckas, men jag fick ta mig en funderare; varför är jag egentligen intresserad av sutare?
Svaret och anledningen härstammar nog från ett specifikt tillfälle...
Jag var nere vid sjön med en kompis och metade 4 meters toppknutet med mask och majs.Det var mitt på dagen i strålande sol och vi hade precis suttit och svalkat oss i skuggan med lite saft. Helt plötsligt försvann flötet, vill jag minnas, och jag tyckte det kändes som världens största fisk! När jag fick upp den stod jag och kompisen och bara stirrade på varandra, sen på fisken, och sen på varandra igen. Vad fan, det var ju en dinosaurie-fisk! Den var alldeles grön och nästan kvadratisk, med röda ögon och gigantiska fenor. Den fisken slog jag ihjäl för att visa pappa när jag kom hem. Han blev dock inte alls så förvånad som jag trodde att han skulle bli, utan sa lugnt att det var en sutare, som i.o.f.s. var ganska ovanliga i sjön. Fan, det var ingen historisk relik, men jag upplevde denna fisk som väldigt mystisk och speciell, en känsla som finns kvar än idag.
Trots att jag metat otaliga gånger i sjön hade jag aldrig fått någon sutare tidigare. Nu vet jag att det troligen berodde på att jag alltid metade mitt på dagen, men borde jag inte ha fått flera exemplar efter all denna tid vid vattnet? Jo troligtvis, om jag vetat vilka tecken jag skulle leta efter och varit lite mer aktiv.
Rent krasst kan man nog påstå att fiskar är aktiva av tre anledningar; för att finna föda, vid parning, och vid flykt undan rovfisk. Vid alla andra tillfällen är det nog bäst att ta det lugnt och spara energi. Sutarnas parning är begränsad till några veckor i april-juni och stora sutare behöver nog inte allt för ofta fly från rovfisk. Så vad gör en aktiv sutare då? Jo, den letar föda! Om vi hårdrar resonemanget betyder det att om man kan lokalisera sutare med hjälp av deras aktivitet i vattnet, så betyder också det att de med stor sannolikhet är ”på hugget”!
Vad kan då avslöja en sutare? Inte mycket, men de bästa tecknen är helt klart ”bubbelsträngar” och ”rullningar”. Bubblor frigörs ofta då fisken rotar omkring på botten, vilket helt klart är en bra indikation på aktiva sutare. Detta upplever många då de metar på en uppmäskad plats som fisken söker sig till. Men sutare äter även om du inte kastar i mäsk, hur skulle de annars överleva? Att leta bubblor en tidig morgon kan ge en otroligt minnesvärd fiskeupplevelse. Dessutom ger det viktig information om var sutaren brukar äta naturligt och kan därför avsevärt förenkla valet av mäskplats.
Det bubblade frenetiskt i ett par minuter
innan denna skönhet behagade nappa.
Rullningar är väldigt karaktäristiska vak som sutare gör, då de visar en stor del av kroppen och vältrar sig i ytan, och ofta kan man faktiskt avgöra fiskens storlek med hjälp av rullningarna. Men är detta beteende verkligen kopplat till att fisken söker föda och äter aktivt? Ja, enligt mig är det de flesta gånger så, och jag har två argument för detta. För det första så har jag vid många tillfällen fiskat på uppmäskade platser och strax efter att sutarna har gjort entré och visat sin närvaro med bubbelsträngar, så följer en rullning. Efter detta går det en kort tid och sen syns en bubbelsträng tydligt igen och följs av ytterligare en rullning. För det andra har både jag och fiskekompisar vid flera tillfällen lyckats kroka sutare genom att helt enkelt kasta på rullningar då vi har sett dem, helt utan mäskning.
Så kontentan av denna lilla text blir att man måste ta vara på de tecken som ges för att lyckas. Om man kan lokalisera sutare utan att skrämma dem, vilket ofta är möjligt, så behöver man inte mäska upp en plats för att få fisk. För att få ut det mesta av ett sutarmete kan man ju faktiskt aktivt söka fisken då ljuset tillåter detta och gå över till att meta en uppmäskad plats under dygnets mörkaste timmar.
En aktiv fiskare som alltid är uppmärksam på vad som händer i vattnet får mer fisk - helt enkelt!
/Skitfiske på er alla!