Visst låter det självklart att man ska ha god kännedom om bottenförhållandena om man ska bottenmeta sutare. Men om sanningen ska fram så har jag, och säkert flera andra metare, haft lite för bråttom att få ut tacklen när man kommit ner till sjön.
Sutare har helt säkert en väldigt god kännedom om sina bottenmiljöer och ska man ha ett lyckat sutarmete måste man i alla fall försöka skaffa sig så mycket information som möjligt om olika platsers bottenstrukturer. När man väl känner till dessa kan man anpassa sig därefter och utnyttja dem till sin fördel.
Släta och hårda bottnar är faktiskt rätt sällsynta, och det är egentligen bara vid badplatser som man kan förutsätta att det inte finns stora stenar och stubbar vid botten. Botten har ofta också ett ganska högt inslag av sand och lera, som luckras upp och jämnas ut av sommarens badgäster. Detta lockar in fisken, som söker igenom den uppvirvlade materialet, och samtidigt ger botten möjlighet till bra betespresentationer. Om du har en välbesökt badplats i din sutarsjö så ska du helt klart testa denna plats. Det är kanske inte ens nödvändigt med mäskning eftersom sutarna ändå söker av dessa platser regelbundet.
Det är självklart inte bara badplatser som är intressanta vid sutarmete, och många sjöar saknar ju faktiskt badplatser. Problemet är då att man inte kan förutsäga bottenförhållandena i lika stor utsträckning. Om man enkelt vill ta reda på djupförhållandena på en intressant plats använder man ett lodspö. Med lodspöt kan man dessutom få viss information om bottensubstratet (t.ex. eventuell bottenvegetation), men det effektivaste är att känna av botten utan flöte, med ett större sänke som knyts till ett spö med flätlina. Detta sänke kastas ut och dras in över fiskeplatsen och p.g.a. flätlinans stumhet känns då bottensubstratets förändringar. Det är exempelvis väldigt lätt att skilja på en mjukbotten och en vegetationsbotten, och även trädgrenar, stenar och stubbar kan lätt detekteras. Men denna information är helt onödig om man inte drar nytta av den och förändrar tacklet och betespresentationen därefter.
Så småningom kommer de in på platsen...
Mjukbotten
Om du funnit en intressant plats med mjukbotten finns det några saker att tänka på innan du kastar ut ditt bete. Större sänken sjunker ofta ner i botten och med för kort tafs kan betespresentationen bli riktigt dålig. Fiska därför med längre tafs för att slippa denna risk. En annan möjlighet är att fiska med en helikopter-rig med högt placerad tafs. Då behöver du inte förlänga tafsen utan förlänger istället avståndet mellan tafs och sänke och betet kommer att presenteras perfekt liggandes på botten.
Vegetationsbotten
I bottenvegetationen gömmer sig mycket insekter och sötvattenssnäckor som kan räknas till sutarens favoritföda. Sådana platser kan därför också vara riktiga ”hot spots”. Även här är betespresentationen väldigt viktig. Med för kort tafs kan betet dras ner och kanske t.o.m. fastna i vegetationen. Ett bra sätt att komma undan detta dilemma är att ”poppa” betet, d.v.s. göra det flytande, så att det kan presenteras precis ovanför vegetationen. Detta kan göras med korkbitar eller imitationsbeten av plast och ger betet flytkraft.
PVA-produkter är mycket användbart vid bottenvegetation. Tacklet kan exempelvis placeras i en PVA-påse fylld med lämpligt mäsk. Påsen kommer då att landa ovanpå vegetationen och trycka ner denna, och när påsen smälter återfinns en liten hög med mäsk som innehåller krokbetet. Denna strategi kan även testas ihop med ett ”poppat” bete. Man kan även sätta en PVA-nugget på kroken före utkast. Denna ger betet flytkraft när den landar i vattnet men börjar direkt lösas upp, och detta gör att betet sakta dalar ner och landar ovanpå vegetationen. Det hetaste tipset är att kombinera alla dessa metoder samtidigt. En PVA-nugget fästs på kroken, tacklet placeras därefter i en PVA-påse med lämpligt mäsk (som inte smälter PVA) och hela härligheten kastas sedan ut till fiskeplatsen.
En sutare tagen på vegetationsbotten, fiskad med pva-påse.
Förändra bottensubstratet
Man måste inte alltid anpassa sig till rådande bottenförhållanden, utan kan även förändra dessa till det bättre. Att förändra en mjukbotten kan dock vara mycket svårt och skulle kanske kunna innebära att man måste placera ut sand och småsten för att ge hårda och släta bottenytor. Detta måste absolut ses som överkurs och jag har själv aldrig tillämpat denna strategi.
Däremot är det lättare att förändra vegetationsbottnar. Tricket som jag brukar använda såg jag i ett avsnitt av A passion for Angling där Chris Yates var ute på sutarmete. (Hela denna serie finns på köpvideo och DVD och rekommenderas varmt.) Han hade satt ihop två kratthuvuden så att de var riktade ifrån varandra och sedan knutit ca 30 meter lina till detta. Med denna uppfinning kunde han sedan kratta botten, dels för att få bort vegetation och även för att virvla upp bottenlevande djur som sutaren äter. Metoden har därför dubbel effekt! Jag hade själv fiskat ett sutarvatten med mycket tät bottenvegetation men när jag såg detta var problemet löst. Nu kan jag börja med att kratta upp några fiskeplatser före fisket och ofta behövs ingen ytterligare mäskning (jämför med badplatser). Detta ger lättfunna platser för fisken att söka föda på och om man placerar ett krokbete där så kan det nästan inte gå fel.
Jag hoppas att detta givit er lite inspiration inför vårens och sommaren sutarmete och att ni får drilla sutare tills fingrarna blöder.
Skitfiske på er!