Jag hade bestämt mig för att meta karp under påskhelgen och veckan innan var det varmt och skönt, vilket kändes lovande. Det kliade så där karpigt och härligt i fingrarna hela veckan.

När jag kom ut till sjön på fredag eftermiddag var det soligt och varmt, perfekta förhållanden för mitt grunda swim.

Film: Första swimmet och värmande sol

Kvällen bjöd dock inte på några karp-indikationer, varken i vattnet eller från larmen.
Natten blev kall som fasen, med flera minusgrader i luften under tidig morgon. Varmt i bivvyn var det dock, tack vare dubbla sovsäckar och gasol-lampa, men vattenflaskan utanför frös helt igenom...


Varmt och skönt

Medan de första solstrålarna jagade bort morgondimman ställde jag mig en bit bort och tittade ut över sjön. På motsatta sidan kunde jag då se en (eller flera) karpar rulla i det tidiga morgonljuset. Fan, därborta skulle jag ju varit med mina spön! Under dagen pressade vinden in det varma ytvattnet mot just den motsatta sidan, och jag kunde helt enkelt inte motstå frestelsen, utan packade ihop hela campen och gick runt halva sjön för att fiska motsatta sidan. När allt var iordning slog jag mig ner och började leta karptecken.


Nya platsen.

Under sen eftermiddag såg jag första rullningen, och sedan kom rullningarna med jämna mellanrum. Och de här karparna kunde jag nå!
Vid tidig kväll kom snön... karparna blev som tokiga till en början och hoppade och rullade, sen dog allt av... och snöfallet fortsatte... och just då försvann meningen med mitt swimbyte. Ytvattnet kyldes av och pressades in rakt mot mig och all karpaktivitet var som bortblåst. Jävla skitväder, kunde jag inte kollat på prognosen en sista gång innan jag gav mig av? -Jo säkert! Gjorde jag det? -Nänä, inte alls...
Ja ja, man får skylla sig själv om man är lat.

Film: Det snöar...

På söndagen var det bara några få plusgrader i luften och under eftermiddagen kom nästa snöoväder. Gissa om jag såg mycket karp den dagen?

Film: Det snöar mer...

Måndagen kändes bara tung och vemodig... kallt och blåsigt och inte ens gäddorna i vassen visade några livstecken eller lust till lek. Vid lunch fick jag ett sms från Jennie med en förfrågan om jag kunde hämta henne hos släkten i Bollebygd, och visst kunde jag det, här skulle jag ändå inte sitta kvar.
Sagt och gjort, jag packade ihop och åkte till Bollebygd. Väl där började det klia så där trevligt i fingrarna igen! Jag visste att lite folk fiskat ballasjön under påskhelgen och bara landat en fisk. Då borde nog karparna börja äta nu igen eftersom vinden vänt till en varmare syd-västlig och molnen var på väg in för att göra natten lite mer ljum...
Jag frågade Jennie om vi inte skulle stanna och köra en natt när vi ändå var i närheten, och visst ville hon det. Det är så trevligt med folk som kan prioritera rätt!

Väl vid ballasjön och efter införskaffande av fiskekort kunde jag konstatera att jag hade ca 15 boilies kvar... hmmm, räcker det? Jo kanske trots allt. Det hade säkert mäskats en del under helgen och med det väder som varit skulle säkert mycket mäsk ligga kvar orört på botten. Det enda som behövdes var väl några pva-påsar med diverse pellets för att göra området kring krokbetet mer attraktivt?... så fick det bli!


Så blev det.


Lite mat skadar inte...

Vid midnatt kom braxarna in och började rycka i betena och det kändes tacksamt att fiska med snowman-riggar under de förhållandena. Men mittenspöet gav inte ifrån sig några pip, så där kanske det låg lite pellets kvar till morgontimmarna... för på det spöet kom påskens första och enda run!
Åååhh, så skönt! Den lilla krabaten i krokänden gick fast, men kunde lirkas loss, och blev sedan bogserad in till land av en nöjd karpmetare i vadarstövlar.
Karpen vägdes och mättes till 7900 gram och 74 cm. Härligt! Årets första var landad, och före mitten av april dessutom.

Film: Bogsering av karp...

Att det krävdes ett besök i Ballasjön behöver vi väl inte kommentera?


Såja, nu är man med i matchen...