I helgen var det så åter dags för karpfiske. Det var länge sen nu, senaste passet var en natts fiske i mitten av juni...
Provade en för mig helt ny plats i Härlanda tjärn. För att kunna fiska platsen ordentligt krävdes att spöna placerades utanför vassen och vadarstövlarna fick sitta på i stort sett dygnet runt. Detta innebar kondensfaktor 100 och en odör av svettig och fuktig lortgris spreds sakta över sjön...
Kvällen var vindstilla och kall, och dimman började så sakteliga driva in över sjön. Inte optimala förhållanden, men med beten i vattnet finns ju chansen. Fredag kväll övergick snart till lördag och det kändes som om det var dags att få sig lite sömn. Men jag hann inte mer än sätta mig på sängen innan det innerst larmet spelade den trevliga signaturmelodin av boltad och rusande karp. Första var krokad! Det visade sig vara en tämligen ful och knölig spegelkarp på 8,21 kg, men ack så välkommen efter alla veckor i dvala. På morgonen var dimman så tät att jag knappt kunde se spöna, men ändå skrek det iväg i ett av larmen, denna gång på mittenspöet. Inte heller denna fisk var speciellt stor men en härligt guldfärgad fjällkarp kunde vägas in till knappt 6 kg.
Dagen gav inget i fiskväg för min del, men Niklas Kolbeck landade en spegel på nästan 10 kg strax efter lunch. Dagen var dock inte alls händelselös, då jag i några timmar fick visa upp utrustning och fångade karpar framför diverse filmkameror och mikrofoner. En spännande upplevelse, men man kände sig verkligen som den fåne man egentligen är!
På lördag kväll drog regnet in och vinden blåste friskt ifrån syd-väst. Nu kändes det riktigt karpigt! Och mycket riktigt så kom första nappet redan strax före nio den kvällen. Denna gång stod ytterspöet för nappet och alla spön hade nu gett fisk!
När jag reste spöet kändes tyngden från en större karp, och just den där känslan som man vill uppleva som karpmetare spreds snabbt genom kroppen. Men osäkerheten kom också krypande... Kan jag landa den? Hur stor är den? Kommer tafsen att hålla? Jag får inte tappa den!
Men drillningen gick bättre än man kunde önska, och relativt snart kunde håvnätet omsluta en härlig spegelkarp. När jag tittade ner i håven stirrade ett välbekant öga tillbaka på mig... det var Bruno "burning leather" läderkarp som låg där. Ett kärt återseende som senast gav mig ett personbästa. Men nu hade väl Bruno lagt på sig lite i vikt?
Förhoppningarna besannades nån minut senare då vågen visade 13,45 kg och nytt PB! Underbart!
Bruno på 13,45 kg
I morgonregnet fick jag åter glädjen att besöka spöna för att försöka stoppa en rusande karp. Återigen kändes tyngden från en bättre karp och efter lite trixande bland andra linor och vass så gick en spegel till i håven. Denna gång var det Härlandas ondaste linjär "antikrist" som plockat upp betet. Skönheten vägdes till 10,13 kg vilket jag tror är den högsta noterade vikten hittills för denna individ.
Antikrist på 10,13 kg
En underbar helg minst sagt som dessutom resulterade i fångsten av fyra olika sorters karpar. En fjällis, en spegel, en linjär spegel och en läderkarp, som dessutom gav mig nytt svenskt PB!
Den här helgen kommer jag att minnas med glädje så länge jag lever...